Ettans Mia

 God morgon, det är snart över. Karantänen. Jag väntar så på en normal vardag. Den blir ju inte riktigt normal, för ingen av oss, inte för mej, dej eller nån annan. Vi måste tänka efter lite mer. Man måste uppskatta det lilla i livet, och vara nöjd med det. Jag kommer att hoppa av glädje då jag kan själv gå till butiken och handla t.ex. Jag kommer att småsjunga då jag kör iväg på jobb. Jag kommer att le bara jag ser människor....  Det har gått riktigt bra här hemma i karantän. Bättre än jag trodde. En kompis sa igår att hon sku inte klara av en sån här karantän. Njaa... Om man måste så måste man. Man ska inte göra något stort nummer av det,,,. Gör som mej, skrubba toalett golvet med skurborsta...😂 Saknade vår Buster under karantänen. Det kom på som stora hus nu och då.  Igår var Oscar första dagen i skolan. 2 veckor var han här hemma.  På kvällen skulle han vilja gå på träningar, och spela en match nu idag, men där sade jag STOP.  Tyckte det var bäst så. Han mo...

  Rädsla. Det var ju bara det. Rädslan till det som kom nära. Väldigt nära för en del. Det var ju rädslan som gjorde människor att reagera. Alla reagerar på olika sätt. Och det får man. Förstår det nu. Tar det inte personligt mera, utan sätter det helt rakt på Covid19 och på rädsla och på att man inte vet. Nu måste jag erkänna en sak, att då jag fick samtalet av min son att han var positiv så var vi ute på jobbet. Jag har absolut ingen aning om hur vi promenerat in, men in kom vi. Tack till min kollega som var med.  Jag har säkert haft så många känslor att behandla själv, att först nu ser jag klart.  Nu, idag, vet jag att många kommer ännu att uppleva samma, och många har redan upplevt detta. Så här är det nu. Vet inte hur länge, men detta är ett fakta. Det jag inte ännu heller förstår är det att äldre människor inte kan verbalt hålla mun...  Vissa borde se sig i spegeln, sätta in sig i en annans situation och bara andas och tänka efter.  Det är det vi lär ut på...

 Tack alla ni för att ni läste mitt inlägg igår! ❤️ Ni som missade det läs det.  Kanske ni tänker på ett annat sätt efter det, tar mer reda på om hur allt fungerar då det händer någon nära osv.  Ta information från THL:s sidor. Där finns allt. Känner att det var värt att skriva igår, för idag känns allt bättre.  Alla stöttande ord på Facebook och privata meddelanden ger kraft.  Och tack ni som ringde. Det var skönt att prata. Nu tar vi dagen som den kommer, och jag vet att vi här hemma har gjort allt vi kan. Vi är ju här hemma nu för att skydda andra. Så lätt är det.  Oscar är väl den av oss som slipper iväg först, men han måste vara 2 dagar symtom fri.  Men hej, allt väl här.  Pst: Igår skrubbade jag lilla toaletten med SKURBORSTE... 😁 Idag har jag tvättat ett fönster... Snart ska jag sätta mej på en distansundervisning. Så visst får man dessa tråkiga karantän dagar att gå, men roligt är det inte. Jag vill ha rutiner... 🤪

 Hej, hoppas att så många som möjligt läser detta, för jag vill bara skriva ut mina känslor.  Ifall någon kunde göra något på ett annat sätt, nästa gång ni är nära någon som blivit sjuk i covid19, fortsätt läsa. 1. Min son, 18 år, gjorde allt han kunde för att inte få smittan. Han har tvättat händer, använt mask osv. Han har levt fast vi haft korona sedan mars, men ändå varit försiktig. Vet ni känslan då samtalet kom, att alla i familjen sätts i karantän omedelbart och då man kommer hem ser man sin son, med munskydd som säger FÖRLÅT. Hur man ser på honom att han är ledsen för detta. Vi alla i familjen var ju chockade att det hände oss, men fakta är att så är det. 2. Klumpiga frågor och folks sätt att reagera; usch säger jag. En del av mej kände genast att skit i oss här i karantän, jag såg och kände mer tanken på MINÄ MINÄ MINÄ, OCH VÅR FAMILJ OCH VÅRA LIV SOM NU FÖRSTÖRS... Ja visst, helt förståeligt, MEN TÄNK EFTER VAD NI VUXNA SÄGER FÖRRÄN NI SÄGER!!!! Det är många som gjor...