Ettans Mia

 Hej på er! Julstämning till 100%, och ett lugn jag aldrig haft dan före dan. Är så lycklig att båda gossarna får vara "hemma" denna jul. Nästa jul vet man inte, så tänker göra deras jul fin och stämningsfull. God mat, soffhäng och julklappar. Att vara tillsammans är nog det som är det bästa. Släkten är ej mer så stor, så försöker föra mina traditioner vidare. Imorgon börjas det med julgröt och julfreden. Sedan till Ekenäs en vända. Till pappa på kaffe och sen gravgården. Tror denna jul klarar jag av att inte bli så berörd då jag tänder ljus på mina käraste gravar. Sedan tillbaka till mitt hem o hela vår familj sätter ned oss för att äta tillsammans, mor, far, söner o Bella. 🎄❤️

 Godmorgon och trevlig självständighet! Igen hände något "konstigt", i min dröm. Känns som de från andra sidan hänger med då det händer något i livet här på jorden. Igår fick jag en fin bild, som jag är så stolt över. Tänkte bakåt, och är så otroligt stolt över var vi är idag.  I drömmen, var min mamma med. Känns som om de där borta hänger med fast de inte är här.  Detta är inte den första gången sådant här sker åt mej. De brukar dyka upp i drömmen då det hänt något, både positivt o negativt.  Men, kiva att träffa dem! ❤️ Önskar er alla en fin självständighetsdag! 🇫🇮❤️

 Allhelgona, vad betyder det för dej? Betyder det något, eller bara en dag som alla andra? För mej betyder dagen att minnas. Att tänka på de som funnits i ens liv. Vissa år har denna dag varit tung. Sorgen har varit för nära.  De sista åren har jag gått till minneslundar och tänt ljus för de som inte längre finns i mitt liv. Tänker på dem, hur de berört mitt liv, vad de lärt mej osv.  Allhelgona 2005 var ändå den värsta, då var jag mitt uppe i sorgen av mammas bortgång. Men efter det så har jag alltid sett denna dag som en dag att hedra de som funnits i mitt liv.  Har tidigare sagt att mammas bortgång lärde mej så mycket, som jag ha kunnat ta med mej, och stöda andra. Tack mamma till det! Saknar dej! Idag tänker jag på er: Mommo Aksa, mofa Richard, morbror Eero, moster Anja, Mamma Airi, fammo Annie, faster Monica o sambo Sven. Sönernas fammo Anelma och farfar Yngve. Allas vår kära Buster. ❤️ Finns en del andra också jag minns, med värme i hjärtat! Idag ska jag åka in...

 Ni som känner mej bra, vet att jag har ibland stora krav på mej själv. Inte alltid, men ibland. Nu har jag märkt att jag har fått ner ribban, och det känns jättebra. En sak som jag tror är det att jag fick lite nya uppgifter på jobbet då en kär kollega, min förman, blev sjukledig för en längre tid. Jag har redan varit "vice" en längre tid, men sen då hon blev borta, blev jag det "på riktigt". Sen maj har jag då sett till att vårt dagis fungerar som det ska. Först tänkte jag nog, inte kan jag... En negativ attityd som aldrig är bra. En tid stressade jag onödigt, då jag ändå hade stöd och förstående människor runt mej.  Nu då jag fått skinn på näsan, har blivit mer insatt i allt känns det nästan som en lotto vinst.  Och vad är bäst, jag kan stöda min förman mer då hon kommer tillbaka.  Så visst kan jag. Man kan lära sig mer saker bara man vågar göra dom. Och, inte börja med stora krav på sig, utan ta det som kommer och lära sig mer av det.  Är nu glad att jag får...

 Mm... Den frågan har jag ju fått ett antal gånger... Och nej, har inte och söker inte heller.  Jag trivs jädrans bra utan nån ny. Jag trivs att umgås med vänner, hitta på olika saker eller bara vara. Jag separerade inte med en tanke på att jag ska "ha" nån ny. Börjar till och med bli van med detta liv jag har just nu och får göra just det jag känner för just nu. Är orket noll så är det att bara vara, och är orket 100 % så är jag på G och gör nåt. Att endel tycker att det är dags att ha en "ny" är väl en sorts omtanke, men behöver inte det. Det jag just nu bara vill är att få vara mej själv, göra saker med människor både från förr och nu och njuta av dagen. Ja, vet att det är många som vill vara i ett förhållande, och kanske inte bara vill vara med sig själv hela tiden, men jag har upptäckt att detta jag lever i just nu är just det jag behöver. Egoistiskt? Kanske, men fanken så det gör bra åt MEJ. Ha det bra allihopa!  🥰 🥰 🤣 🥰

 Är tacksam över mycket just nu. Mest av allt över det att jag har blivit jag, kanske en ny version av mej. Jag är tacksam att jag sagt ja till de som frågat om jag vill hänga med och även tacksam att en del "par" tagit mej med som en del av sitt gäng. 😉 Inte många, men känns så fint! ❤️ Jag har även själv hittat på saker jag vill göra, och mått så bra då gänget är med. Tidigare har jag varit den som suttit och väntat att någon ska höra av sig, men nu tar även jag kontakt o hittar på. Märkte här då jag varit social i 10 dagar, hur jag älskar att även vara ensam. Behöver det.  Min pappa och jag har även börjat släktforska... Ett ljuvligt gemensamt intresse vi fått på "gamla dar". 😉 Min sommar har varit fylld med små ting jag tyckt om. Inte en enda dag har varit dålig, jag har njutit av att knoppen mår bra.  Tack ni alla som tagit del av min sommar! ❤️

  Trevlig fortsättning alla! Jag har den sista månaden funnit mej själv. Med hjälp av de som ärligt säger sanningen, med de som ger positiv men även negativ kritik. Negativa kritiken sägs ändå på ett sätt som bygger upp istället för att man ska rasa ner. Gjorde något denna midsommar som jag inte trodde var möjligt. Men det var. Och nu är helgen över. Jag var med mej själv. Bara jag. Hela helgen. Och det känns bra. Inte alls ensamt. Kanske för att sällskapet var bra... 🤪 Jag själv.  Jo, kunde ha kastat ut näten och hängt på. Men ville ej. Hade ingen värre lust att stressa och flyga hit och dit. Och nu är jag glad för det.  Ja visst, på fredagen kom en mini liten tanke, att vad gör jag? Men sen tog jag en Dubbel. En dubbel saltad Vichy och började se på C Mores nya serie Kotka10. 😂 Lördagen gjorde jag en 30 minuters rask promenad och dröp av svett efter det. Men känslan! Wau! Sovit gott, ätit då det har känts så, och... möblerna i vardagsrummet fick byta plats. 🙃 Sku jag...

 Igår var mina kära söner på besök hos mej, tillsammans. Sällan det sker och därför väldigt viktigt för mej. De har blivit fina unga män som har fötterna stadigt på jorden. Ena är just nu på ena sidan landet, och den andra på andra sidan landet. Hör till deras jobb, där de lär sig mer... Då de pratar om sina grejer angående jobb kan jag ärligt sagt säga att jag inte förstår så mycket, men det är okej... 😂 De förstår iaf varandra.  I maj borde de båda vara stationerade närmare igen, så kanske vi kan alla ha träff tillsammans.  Då "barnen" mår bra mår även mamman bra. Så sägs det.  Fast barnen är stora är de ändå det viktigaste i livet. Som förälder ska man stötta och vara närvarande, men ändå ska de ta ansvar och uppleva motgångar. Man är med, ger råd, lyssnar. Mer behövs inte. Man respekterar varandra. Man ska bara vara med på deras resa, och berätta för dem att de vet att man alltid finns där då det behövs.  Mina har valt en väg i livet där man inte riktigt ha...

 Har läst och hängt med en tid då människor skriver om oron över den svenskspråkiga servicen i vårt land. Iaf här i huvudstadsregionen. Ja, och här i Kyrkslätt. Blev så arg och förtvivlad då man redan i småbarnspedagogiken "drar in", medan på finska sidan har man i mitt tycke "allt". Talterapi behöver barn, och dit slipper man inte så lätt, eller, OM det finns en talterapeut... Har barnen andra svårigheter så får man jobba som en dåre att barnet ska få stöd, OM föräldrarna går med på det... Inte för att tala om de andra instanserna. Tycker synd om våra äldre som behöver vård, som kanske glömt en del finska inte kanske får allt hen borde få pga språkmuren. Lyckliga är de som har en ledsagare med som kan stå på den äldres sida. Jag tycker nu då valet är emot oss att vi ska rösta "svenskt", så att vi blir hörda o sedda. Annars har inte Kyrkslätt mycket att erbjuda de svenskspråkiga mer. Jo, vi flesta kan finska, men barn, vuxna och äldre har rätt att få ha et...