2 månader av full rulle
Godmorgon, Nu kom den. Sorgen och faktan och saknaden. Mitt i allt. Riktigt på riktigt. Jag gjorde det som jag tydligen alltid gör då något är svårt. Skjuter undan, ser till att jag har så fullt upp att jag inte ger mej en chans att bara tänka och minnas. Men nu var det dags för krokodil tårarna att komma. Vet att det är bra. Är inne i en process. Inte alls en enkel process som en mamma. Tycker så synd om pojkarna. Men nu är allt ett fakta, och de måste bara lära sig att inte ha en pappa mera. Tackar gud att de är så gamla som de är, men ändå rätt unga att förlora en förälder. Som mamma har jag fått kämpa på, men nu som Mia släppte jag. Känns som man har 2 roller i detta, och nu äntligen kom tårarna som funnits där. Bra så. Visst har jag gråtit, men nu var det en annan typ av känslor som rann ut. Visste ju av erfarenhet att det sker vid nåt skede. Har kunnat prata med människor helt normalt om Stigus bortgång och varit lugn o sansad. Jag och Stigu hade ett långt ...