Ettans Mia

Måste skriva av mej före jag lägger mej. Tänker klaga. Tänker vara negativ... Idag har varit EN SÅN DAG... Allt man gör för sin sjukdom har inte varit tillräckligt. Har sprutat in sån jäkla mängd insulin in i mej idag, och inget har hjälpt... Efter morgongröten for jag till labben för att ta olika prover, åt inget förrän lunchen, ajooo, frukt. Men bara lite. Då jag kollade bs före lunchen var det fanannamm 15... Nå, korrigerade lite, tog insulin enligt vad jag åt. Kl. 14 låg jag på 17... Och igen sprutar jag in mera insulin... Kl. 17: bs på 19,5. Fan fan fan.... Bestämde mej för att inte äta ett piss. Satt på Renés träningar oäten, från klockan 18.30-20. For på vessan och chekade, 9,8. Jippiii! Men jävlar vilken bergodalbana alltså. Och nu är detta dag 3 som de svajar hit o dit. Blir lite tungt, o känns i kroppen med. Utåt ser man det kanske inte, bara lite tröttare kanske, men innanför känns det. Då vi nästan krockat med en stor hjort kom vi hem och då hade jag 5. Min gräns. Det ...

Ja men allt är nog egentligen bra. Några saker bara som gör mej förbannad... Nummer ett: MASSVIS med insulin just nu... Trycker in och trycker in, och ibland står man som ett mähä och tycker man alltid misslyckas. Och mer insulin i flere månaders tid betyder viktuppgång. Som verkligen just nu känns. Varför? Jo, vi går till aggression nummer 2... Nummer två: luupiikki (troligtvis...) under ena trampdynan på vänster fot, och fan oxå, under hälen på högra foten... På morgonen går jag som en linkande kärring, i mina sköna men fula pyamasar. Under dagen blir det ju bättre, men kan inte röra på mej ordentligt just nu. Och ja, allt sätter sig som kilon där jag förlorat dem mest... Arrrggggghhhhh!!!!!!! Men, fan den som ger sig! Ska till Jorv Diabetespoli och läkare om två veckor på den obligatoriska visiten, ska före det pissa i burk och en hel massa blodprov. Väntar på det besöket förstås nog, för det är ju alltid bra att veta hur läget är. Tror även min medicinering kommer att ändr...