God fortsättning på 2018! ❤️
Varning... Det här blir ett låååångt inlägg, men skriver ju för att få en rätsida på vad som har varit, vad som är och vad som komma skall ibland. Året 2017 var tufft. Jädrans tufft. Faktiskt så tufft att jag är förvånad. Jag gick igenom massor, gjorde många fel, sårade säkert många, sa fult, var egoistisk och en martyr. Ja, och så lärde jag känna en ny kompis... (Läste en annan blogg som kallade sin kroniska sjukdom till sin bästa vän...) En kompis som är med mej hela tiden, visar vägen, och bara vill att jag som person ska godkänna den, för vad den är och vad den vill. Den strider emot då den gör det, men ändå vill den att jag ska vårda och sköta den... Gör jag inte det, så får jag tillbaka. Jag går lite tillbaka till 2016. Jag ser det nu, 2018 som en början på min svåraste livskris hittills. Kanske jag sku ha haft en livskris ändå, utan min sjukdom, men det vet vi ju inte. Jag var så duktig, då jag snabbt vårdade mig tillbaka i skick efter diagnosen, och utåt sett så såg det...