Ettans Mia

 God morgon! Blev påmind igår om mina uttalanden och känslor om semester 2024. Jag vet att jag var orolig och obekväm med att bli ledig så länge. Detta pga den turbulenta vår vi hade inom familjen.  Hade lite svårt efter allt som hänt och tyckte det var bäst med rutiner. Idag, då veckorna och dagarna gått kan jag säga att jag har haft det bra, egentligen jättebra och fint! Känner mej utvilad, hugad för hösten men mest känner jag att jag är vän med mej själv. Jag har även lärt mej att ta dagen som den kommer, leva för fullt då det känns så, men ändå ha dagar för mej själv. Allt detta i ett nötskal har fått mej att må bra. Tänkte här före semestern att hur mycket ska man stå ut med, och kom fram till att så mycket man klarar av.  Är så tacksam att mina söner är ”vuxna”, och att de verkligen vuxit till sig. Vi har bra kontakt och märker att de verkligen finns i mitt liv. Så där i bra doser. Vi respekterar varandra helt på ett annat sätt.  Så sommaren jag var rädd för bl...

 Att skriva är mitt sätt att bearbeta saker, både i glädje, sorg, funderingar osv. Jag har skrivit sedan jag var tonåring.  I dagens läge då man mest skriver digitalt måste man ju mer fundera hur man formulerar sig och hur man skriver. Bra tillika. Vill lämna ett spår av mej för kommande generationer så att de kan läsa vad som hänt i det förflutna.  Idag tog jag äntligen ett steg vidare och raderade Stigus telefon nummer från mobilen. Det tog ju förstås på. Men, en del av processen det också. Det var svårt.  Vi var med Stigu 2 olika stadiga ”stenar” i våra söners liv. Han stödde på sitt sätt och och jag på mitt. Så som Oscar sa i sitt tal till pappa. Hade inte ens tänkt på det före Oscar sa det så fint.  Alla borde skriva till sina närmaste så länge de själv kan läsa/lyssna på det fina man har att säga.  Jag tänker börja skriva till mina kära, rekommenderar även er andra att göra så. Dela med sig sina tankar om personer vi älskar.  Kramar! 

 Livet går vidare, och jag försöker mitt bästa att ta dagen som den kommer. Tror jag har gjort rätt i att sörja. Har pratat öppet om känslorna och inte blivit ensam med dem. Har upplevt många känslor, och varit ganska orolig för sönerna, men sen kommit på att vi alla gör detta på vårt eget sätt. Har inte jag hört av dem så checkar jag nog hur det är.  Igår blev jag sittande på sängkanten och tänkte på dej, och igen kom det en tanke att inte är det sant, att du gick bort så här. Men så är det ju.  Jag hade en fin helg med vänner, och levde in i musiken och feelisen där. En gång kom tårarna till en sång av Olli Halonen, den hade jag aldrig hört, och han sjöng till sin pappa, så jag tänkte på våra pojkar… det slutade med att vi alla satt och droppade tårar. De var med i min sorg vilket kändes så fint! Sen dansade vi igen och njöt av livet. Du skulle vara så stolt över dina pojkar, de har så vuxit till sig. Men du var nog stolt tidigare också många gånger. Vi lyckades nog rik...