Hej härifrån!

 Livet går vidare, och jag försöker mitt bästa att ta dagen som den kommer. Tror jag har gjort rätt i att sörja. Har pratat öppet om känslorna och inte blivit ensam med dem. Har upplevt många känslor, och varit ganska orolig för sönerna, men sen kommit på att vi alla gör detta på vårt eget sätt. Har inte jag hört av dem så checkar jag nog hur det är. 


Igår blev jag sittande på sängkanten och tänkte på dej, och igen kom det en tanke att inte är det sant, att du gick bort så här. Men så är det ju. 

Jag hade en fin helg med vänner, och levde in i musiken och feelisen där. En gång kom tårarna till en sång av Olli Halonen, den hade jag aldrig hört, och han sjöng till sin pappa, så jag tänkte på våra pojkar… det slutade med att vi alla satt och droppade tårar. De var med i min sorg vilket kändes så fint! Sen dansade vi igen och njöt av livet.

Du skulle vara så stolt över dina pojkar, de har så vuxit till sig. Men du var nog stolt tidigare också många gånger. Vi lyckades nog riktigt bra, du och jag. 

Nu ska jag ta emot denna dag, jag ska träffa din yngste son och Bella förstås. Hon har det också riktigt bra! 

❤️

https://youtu.be/GlWBreEAZL4?si=SozZ3bnZ6bM0BnqA

Här är sången som fick känslorna att komma. Den stämmer ju inte riktigt in men han sjunger till sin pappa och den är helt ljuvlig! 🥰 




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tårar hela morgonen

Julen blir svår sa dom…

Då man blir så uppretad