Ettans Mia

               Tack ni som läste mitt inlägg igår. 💓 Jag vågade öppna häftet... Jo, några tårar kom.  Men tänka sig... 14.7.2005 satt jag, pappa, René och min mamma hos min fammo Annie i Brötet i Ekenäs. Mamma var dålig. Har skrivit om det, många sidor. Och där också insett att hon kommer aldrig att läsa vad jag skrivit.  Hon satt med en vit sommarhatt på sig, i en rullstol.  Hon bara stirrade framför sig ibland. Var i en egen värld.  Hon stirrar på mej. Hade svårt att vara då hon bara stirrade.  Frågade till slut att vad ser du på mamma? -på dej, sa hon. Får jag inte se på dej, frågade hon sen. -jo, sa jag. Titta bara. Och hon såg ännu en stund, tills hon igen for in i en egen värld. Kanske hon "tankande" sin dotter in i minnet? Det var en tung dag.  Men, en rolig grej läste jag, René var hos mofa, hade varit redan flere dagar, och ville absolut INTE hem med mej.  Men det var bra för mofa att ha en kompis där....

Dagen har varit bra. Bättre än bra faktiskt.  Tills jag städade en låda...  Där hittade jag "min bok" till min mamma. Vad då tänker ni. Jo, det är så här att då hon insjuknade i sin hjärntumör 2004, bestämde jag mej för att skriva till henne.  Om allt som hände omkring oss just då, vad hennes 2 barnbarn gör osv.  Mina känslor skrev jag också ner åt henne, och mina funderingar i allmänhet.  Skrev också ned vad som hände henne. Ifall hon inte sku komma ihåg sen då hon blev frisk.  Hon blev ju aldrig frisk. Hon fick aldrig läsa vad jag skrivit. 😪 ❤️  Där finns allt. Om den tid jag aldrig vill att nån annan ska behöva uppleva, och ändå vet jag att många är där just nu.  Det som hände med mej då jag hittade min bok till mamma var obehagligt och chockerande för mej. Jag kunde inte läsa. Tårarma började rinna på 5 sekunder. Fick stänga häftet och sätta det tillbaka. Nu undrar jag, kan jag någonsin läsa det?  Det sku vara härligt, för jag har ju skr...

Har nu under sommaren sett på Metsolat på Yle Arenan, och har blivit fast i det. Den är så bra. Rekommenderar!  Igår tänkte jag snaska lite, så tog en "liten" skål med godis och njöt o såg på intrigerna i serien.  Doserade insulin, för ni kan tro att sockret steg mycket av chocken av godis. 😉  Det brukar ta sig, och då jag gick o lade mej var allt okej.  Klockan 01.00 vaknade jag av nåt.  Kände att jag var våt av svett, yr, hjärtat gick på som en hammare och jag var allmänt dåsig. Som man ju är då man vaknar efter 1-2 timmars sömn.  Tänkte somna om men så slog det mej att bäst att kolla blodsockret ändå. Tur det.  Det visade 2,5 o pilen visade rakt ned,vilket betyder att sockret rasar ner. Steg upp och gick sakta mak till godisgömman jag har, för hittade förstås inte "första hjälp" godiset vid sängen i all yrhet... Ska korrigera det idag. 😉  Härligt att nåt fick mej att vakna, svett eller hjärtklappning eller vad det var men ändå härligt att kro...