Minnen

Dagen har varit bra. Bättre än bra faktiskt. 
Tills jag städade en låda... 
Där hittade jag "min bok" till min mamma.
Vad då tänker ni. Jo, det är så här att då hon insjuknade i sin hjärntumör 2004, bestämde jag mej för att skriva till henne. 
Om allt som hände omkring oss just då, vad hennes 2 barnbarn gör osv. 
Mina känslor skrev jag också ner åt henne, och mina funderingar i allmänhet. 
Skrev också ned vad som hände henne. Ifall hon inte sku komma ihåg sen då hon blev frisk. 
Hon blev ju aldrig frisk. Hon fick aldrig läsa vad jag skrivit. 😪 ❤️ 

Där finns allt. Om den tid jag aldrig vill att nån annan ska behöva uppleva, och ändå vet jag att många är där just nu. 

Det som hände med mej då jag hittade min bok till mamma var obehagligt och chockerande för mej. Jag kunde inte läsa. Tårarma började rinna på 5 sekunder. Fick stänga häftet och sätta det tillbaka. Nu undrar jag, kan jag någonsin läsa det? 
Det sku vara härligt, för jag har ju skrivit vad mina små gossar gör o säger. Bara för att hon inte sku missa något. De var ju 4 och 2 då, så det var en tid då hennes barnbarn bara växte och busade... 😉 
Hon missade mycket. Hon missade allt för mycket. Hon hann bara vara 5 o 3 år i deras liv. Allt för lite. Och det är det som ännu idag är så jädrans ledsamt. 
(jo, gråter även nu då jag skriver detta) 

Funderar egentligen på varför det här häftet just kom i min hand idag??? 
Imorgon bitti ska jag vara så modig, att jag öppnar häftet o söker upp juli 2004 och juli 2005. Kanske det var nån mening? 
Men det checkar jag imoron. 
Nu lite bokläsning och sen ut till fjäderholmarna. 😉 

Tack att just du läste. ❤️

Föll igen en sten från hjärtat då jag fick skriva ner detta. ❤️

Fortsättning följer kanske redan imorgon... Om jag kan öppna "boken till mamma". Håll tummarna upp! 


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tårar hela morgonen

Bild
 Vet inte just vad som hände. Jag tänkte på något från förr och började bara gråta. Gråter fortfarande och vet inte egentligen varför jag började skriva.  Tror på något sätt att jag dämpat mina egna känslor de sista månaderna, och inte tänkt färdigt allt. Har dämpat pga olika orsaker som jag själv hittat på för att… har alltid haft någon orsak: ska till butiken, ska på jobb, ska göra det och det. Har inte velat erkänna hur mycket jag tänkt på hur väldigt mycket jag sku ha velat prata ut med någon som inte längre man kan prata med.  Jag och Stigu pratade aldrig ut om vår separation, och nu sitter jag här och är så arg på mej själv att jag inte tvingade honom att prata. Han har aldrig varit bra på att prata om sånt, som känslor osv.  Vi byggde upp vänskapen, men redde aldrig ut nåt annat. Men han kanske ville ha det så.  Så nu sitter jag här, och tänker på sånt som är omöjligt. Helt sjukt. Och undrar när jag får ro, så där hela tiden. Känner att jag är på spänn he...
Läs mer

Julen blir svår sa dom…

Bild
 Nååå, tänkte jag. Det blir väl det. Men så är livet, och tänkte eller ville inte tänka mer på saken. Nu är den här. Jul 2024.  Tills idag har det gått relativt bra. Stämningen finns kanske inte på samma sätt, men har haft en sån där mys pys tid här, med ljus och gran och adventsljusstake.  Julafton firas i Ekenäs, med söner, bror med familj och pappa. Allt är planerat. Är evigt tacksam för att det blir så.  Ändå kom saknaden och sorgen på som stora hus nu.  Sedan 1998 har Stigu varit med under julen. T.om efter separationen firade vi tillsammans och nu är han inte med. Kommer ihåg förra julen då han rökt fisk och var så stolt. ”Godare fisk får ni aldrig” sa han. Ni som kände honom vet precis vilken min han hade då han sa det.  Jag höll med och sa att du kan nog du.  Förra julen var lugn, kanske överraskande lugn. Stigu var kanske ganska trött redan då, men så är vi ju ibland. Bella var med, och jag gick ut med henne, och ”karana” blev här och hänga i ...
Läs mer

Då man blir så uppretad

Bild
 Vet ni dom där människorna ni har i er bekantskapskrets som vet och kan allt? De där som typ säger hur man ska känna, leva och göra. De där som har svar på allt. Jag personligen blir så uppretad av såna. Tur så finns det inte många såna i mitt liv.  Känns som om jag har enligt dessa haft ett liv fullt med bara bra saker, och att jag aldrig haft saker som fått ned mej. FEL!  I den här åldern jag är i så har jag verkligen upplevt saker, mer än den/dem jag syftar på, men banne mej de här typerna bara fortsätter o fortsätter berätta hur jag ska hantera saker. 😡 Jag är just nu inne i en period där jag vill känna mej behövlig, att få hjälpa osv. Jag känner mej så tom och onödig annars. Ändå sku jag inte orka ibland. De allvetare vet ju för min del säkert varför jag reagerar så här… 😉 Ja, till dessa allvetare kan jag berätta följande, och även kanske delge varför jag är jag idag, varför jag verkligen försöker njuta av de små sakerna som finns i livet. Jag har verkligen fått u...
Läs mer