Då man blir så uppretad

 Vet ni dom där människorna ni har i er bekantskapskrets som vet och kan allt? De där som typ säger hur man ska känna, leva och göra. De där som har svar på allt.

Jag personligen blir så uppretad av såna. Tur så finns det inte många såna i mitt liv. 

Känns som om jag har enligt dessa haft ett liv fullt med bara bra saker, och att jag aldrig haft saker som fått ned mej. FEL! 

I den här åldern jag är i så har jag verkligen upplevt saker, mer än den/dem jag syftar på, men banne mej de här typerna bara fortsätter o fortsätter berätta hur jag ska hantera saker. 😡

Jag är just nu inne i en period där jag vill känna mej behövlig, att få hjälpa osv. Jag känner mej så tom och onödig annars. Ändå sku jag inte orka ibland.

De allvetare vet ju för min del säkert varför jag reagerar så här… 😉

Ja, till dessa allvetare kan jag berätta följande, och även kanske delge varför jag är jag idag, varför jag verkligen försöker njuta av de små sakerna som finns i livet. Jag har verkligen fått uppleva skit saker, så kom inte till mej o säga vad jag ska känna o hur jag borde göra. Jag kan själv, då jag orkar.

Här kommer:

Renés födelse blev en skräck för mej. Han föddes 2000 med akut kejsarsnitt för han ville bara inte komma, och hjärtslagen försvann. Jag blev förd till salen i kryp ställning för då återkom hjärtljuden. Var så rädd, men ut kom en fin gosse som skrek! Vilken lättnad! ❤️

Allt var fint med René men då han var 10 månader hittade jag honom i sängen och han krampade så häftigt. Fick ingen kontakt och ringde 112. En hel bataljon kom till oss och vi fördes till Jorv. René led av feberkrampar tills han blev 5 år. Efter första krampen kändes det för mej som om han ”föddes på nytt” och att man inte ska vara säker på något, allt kan ändras på en sekund. (Under samtalet till 112 såg jag redan små kistor o trodde jag sku förlora min son.)

Då jag väntade Oscar fick hans kusin en baby, babyn var väldigt sjuk, och han dog någon månad före Oscars beräknade tid. Jag mådde inte alls bra efter Oscars födsel och det ledde till att jag fick depression efter förlossningen. Tack gode gud fanns det människor i min närhet som märkte det, så jag fick hjälp i tid. Hade ju 2 små fina och friska  pojkar, men den sorg och rädsla som jag upplevde under graviditeten satt sina spår.

2004 mådde min mamma dåligt, en hjärntumör. Hon opererades och allt verkade bra en tid. 2005 fick vi veta att inget kan göras. En stor sorg kom in i mitt liv, och kan säga att tog ut mej kanske för mycket. Hade börjat jobba, gossarna var små o dagiset börjat. Häftigt men det gick. 26.9.2005 kastade jag mej i bilen för att ta farväl av mamma i Ekenäs. Här måste jag nog tacka Stigu att han tog väl hand om allt medan jag hade sorg. ❤️

Livet gick vidare med det som finns i livet, på vägen gick min älskade fammo bort. Det tog också väldigt illa. Några år efter det min faster, överraskande. 

År 2016 mådde jag väldigt dåligt, hamnade in på Jorv och efter några veckor fick jag min diagnos. Diabetes typ 1. 

Ett nytt liv med insulin började, och det tog nog hårt då jag nu tänker i efterhand på det. Men, det kunde ha varit mycket värre, så måste bara vara ok med det. 

Har ibland varit trött på sjukdomen, men sällan klagar jag för då det finns medicin. Det kallas ”hoitoväsymys” annars… 😉

Men… studerade på läroavtal även denna tid, och 2017 blev jag färdig närvårdare! Jippi för mej! 

Och, jo har funnits massor med glädjeämnen i mitt liv! Och jag har dragit in och njutit av dessa så massor! 

Ja, sen kommer vi sakta in till separationen 2021. Ledsamheten över familjen som splittrades, uppbyggande av ett nytt liv, och kämpande av att få gossarna in i det nya men framförallt vänskap till Stigu. Det tog länge, behövdes mycket men vi, vi klarade det. Är evigt tacksam! ❤️

Sen vet ni ju hur 2024 varit för mej/oss, så det tänker jag inte skriva om.

Så, har absolut inget emot att få goda råd om hur jag ska vara, men jag är jag, och de spår i mej har JAG, som ingen annan kan känna. Så jag vet. Jag gör saker på mitt sätt. Berätta inte för mej hur nåt kan kännas eller kommer att vara. Jag tar det som det kommer. ❤️

Tack för att just du läste! 🥰