Julen blir svår sa dom…

 Nååå, tänkte jag. Det blir väl det. Men så är livet, och tänkte eller ville inte tänka mer på saken. Nu är den här. Jul 2024. 

Tills idag har det gått relativt bra. Stämningen finns kanske inte på samma sätt, men har haft en sån där mys pys tid här, med ljus och gran och adventsljusstake. 

Julafton firas i Ekenäs, med söner, bror med familj och pappa. Allt är planerat.

Är evigt tacksam för att det blir så. 

Ändå kom saknaden och sorgen på som stora hus nu. 

Sedan 1998 har Stigu varit med under julen. T.om efter separationen firade vi tillsammans och nu är han inte med. Kommer ihåg förra julen då han rökt fisk och var så stolt. ”Godare fisk får ni aldrig” sa han. Ni som kände honom vet precis vilken min han hade då han sa det. 

Jag höll med och sa att du kan nog du. 

Förra julen var lugn, kanske överraskande lugn. Stigu var kanske ganska trött redan då, men så är vi ju ibland. Bella var med, och jag gick ut med henne, och ”karana” blev här och hänga i soffan. 

Kommer ihåg hur jag tänkte att jag är så glad och nöjd för att det här är så här. Att vi kan bara vara tillsammans. 

Nu kom den här saknaden på, tårarna rinner. Men det är okej. Faktiskt. Det är normalt. Och, jag är tacksam att jag är normal och kan sörja. Låta känslorna komma. För han var en stor del i mitt vuxna liv. Faktiskt i 25 år. Så visst får jag känna tomhet, visst får jag sakna dej. 

Tyvärr så kan jag inte besöka din grav, känner att jag inte kan. Men jag tänder ett ljus på minnesplatsen här i Kyrkslätt eller i Ekenäs. Och vet att många besöker dej denna jul. 

Mina varma tankar går till dina söner, vitsi vad bra jobb vi gjorde med dom. Men, du var nog så stolt över dem, fast du inte kanske sa det. De var de viktigaste i ditt liv. ”Jag gör bara pojkar” sa du då den tredje föddes… Så var det. Och fina pojkar gjorde du. 

Nu ska jag ta emot dagen, tack att ni läste. Ni som vet mej vet att efter det här kan även jag fungera vidare. 

Ta vara på varandra, njut av det ni har.