Länge sen sist!!!
Trevlig morsdag till alla!
Här går jag ofta tillbaka på morsdagen, o tänker på min mamma som dog i hjärntumör 2005. Det var hittills min tyngsta periord i livet. Mina barn var då 3 och 5 år gamla då. Konmer ihåg att jag döljde sorgen (som oftast, inte alltid) o satt i skogen på en vacker plats o bara grät. Ledsamt är det ännu idag, i synnerhet just på morsdag.
Efter mammas död fanns min farmor kvar att uppvakta några år, men även hon gick bort plötsligt en vacker augustkväll. Vet ni vad; jag är den äldsta kvinnan i Heleniuska släkten! Känns kanske inte så bra, men bär ändå titeln med stolthet. 😉
Har varit mycket den sista tiden, skola och magsjuka första gången som diabetiker! Klarade av den utan en enda hypo, med hjälp av cokis, blåbärsaft o banan. Jag var jättesjuk i ett dygn, sov o besökte toaletten.
2 dar efter det konfirmerades min yngsta son, o festen klarade jag av med hjälp av goda vänner.
I torsdags var jag till diabetespolin, o allt var bra. Mina höga sockervärden ska jag ännu jobba med, o får inte vara orolig för hypo... lättare sagt än gjort det!
Min egna produktion av insulin finns ej längre så för att jag ska kunna leva behöver jag mycket insulin varje dygn. Tänk att några droppar är så viktiga! Härligt att insulin upptäcktes! Man lever ju nästan normalt!
Har bestämt mej att ta semester från att vara spindeln i nätet som ska ha kontroll över allt hos vår familj, de klarar sig bra ändå, o lär sig att ta ansvar övet sina egna juttun.
Tänkte så själviskt att sommaren 2017 är min, o bara min! Låter ganska bra va?
Nu ska ni alla njuta av morsdagen, o vara med era mammor så länge dom är med. För minnen kan ingen ta av er, så bygg upp minnen NU!
Kram! ❤️
Här går jag ofta tillbaka på morsdagen, o tänker på min mamma som dog i hjärntumör 2005. Det var hittills min tyngsta periord i livet. Mina barn var då 3 och 5 år gamla då. Konmer ihåg att jag döljde sorgen (som oftast, inte alltid) o satt i skogen på en vacker plats o bara grät. Ledsamt är det ännu idag, i synnerhet just på morsdag.
Efter mammas död fanns min farmor kvar att uppvakta några år, men även hon gick bort plötsligt en vacker augustkväll. Vet ni vad; jag är den äldsta kvinnan i Heleniuska släkten! Känns kanske inte så bra, men bär ändå titeln med stolthet. 😉
Har varit mycket den sista tiden, skola och magsjuka första gången som diabetiker! Klarade av den utan en enda hypo, med hjälp av cokis, blåbärsaft o banan. Jag var jättesjuk i ett dygn, sov o besökte toaletten.
2 dar efter det konfirmerades min yngsta son, o festen klarade jag av med hjälp av goda vänner.
I torsdags var jag till diabetespolin, o allt var bra. Mina höga sockervärden ska jag ännu jobba med, o får inte vara orolig för hypo... lättare sagt än gjort det!
Min egna produktion av insulin finns ej längre så för att jag ska kunna leva behöver jag mycket insulin varje dygn. Tänk att några droppar är så viktiga! Härligt att insulin upptäcktes! Man lever ju nästan normalt!
Har bestämt mej att ta semester från att vara spindeln i nätet som ska ha kontroll över allt hos vår familj, de klarar sig bra ändå, o lär sig att ta ansvar övet sina egna juttun.
Tänkte så själviskt att sommaren 2017 är min, o bara min! Låter ganska bra va?
Nu ska ni alla njuta av morsdagen, o vara med era mammor så länge dom är med. För minnen kan ingen ta av er, så bygg upp minnen NU!
Kram! ❤️
Kommentarer
Skicka en kommentar