Hej!
Länge sen sist igen en gång... Funderar på mycket nog men skriver inte mera allt vad jag funderar på för finns så mycket nyfikna i denna värld som bara älskar att ta sig an andras saker.
Ni vet, såna där som njuter av andras problem, men kan aldrig ta an sina egna problem och försöka lösa dem.
Jag läste just förra inlägget och där sku jag just bli bedömd för min sista examensdel. Blev bedömd, fick en berömlig 3 så nu väntar jag bara på dimissionen och sen är det klappat och klart.
Fick även veta en sak om mig själv på bedömningsmötet... Jag kan inte ta positiv feedback så bra... Min examensmästare t.om tvingade mej att njuta av stunden, att förstå vad jag gjort, och kämpat för. Gick inte... Så där måste jag bli bättre, att verkligen kunna ta emot positiv feedback då den ges åt mej, och kunna ta den med mej och komma ihåg den. Inte alls så lätt. Man glömmer det positiva och tänker alltid mera på det negativa.
Hösten är definitivt här, och så även min trötthet, igen. Den här hösten måste jag mera komma ihåg att be om hjälp då jag är trött, och att kunna säga nej. Märker att vila är ett måste åt mej, och säkert många andra. Att återhämta sig efter en jobbvecka är ibland bara ett måste, och då ska man inte ha helgerna fullbokade.
Igår var jag med yngre sonen på säbämatcher i Pojo, men idag är min sambo med äldre sonen till Askola på säbä. Jag bad om att han sku hjälpa, och det gick ju bra. Så man måste nog säga till själv också, och inte tro att alla förstår. Lite sån har jag varit... Spindeln i nätet. Men nu har spindeln lärt sig att öppna truten och säga till och be om hjälp. I alla fall lite...
Min sjukdom mår väl bra... Eftersom jag mår ganska bra. Vissa saker gör mej rädd, då kroppen berättar att jag inte längre är 20 år. Man vet inte vad som beror på diabetesen och vad som beror på åldern, vad som beror på högt socker osv.
Men man ska inte stanna upp för det utan lunka framåt bara.
Ha det bra allihopa, och försök vara snälla med varandra.
Ni vet, såna där som njuter av andras problem, men kan aldrig ta an sina egna problem och försöka lösa dem.
Jag läste just förra inlägget och där sku jag just bli bedömd för min sista examensdel. Blev bedömd, fick en berömlig 3 så nu väntar jag bara på dimissionen och sen är det klappat och klart.
Fick även veta en sak om mig själv på bedömningsmötet... Jag kan inte ta positiv feedback så bra... Min examensmästare t.om tvingade mej att njuta av stunden, att förstå vad jag gjort, och kämpat för. Gick inte... Så där måste jag bli bättre, att verkligen kunna ta emot positiv feedback då den ges åt mej, och kunna ta den med mej och komma ihåg den. Inte alls så lätt. Man glömmer det positiva och tänker alltid mera på det negativa.
Hösten är definitivt här, och så även min trötthet, igen. Den här hösten måste jag mera komma ihåg att be om hjälp då jag är trött, och att kunna säga nej. Märker att vila är ett måste åt mej, och säkert många andra. Att återhämta sig efter en jobbvecka är ibland bara ett måste, och då ska man inte ha helgerna fullbokade.
Igår var jag med yngre sonen på säbämatcher i Pojo, men idag är min sambo med äldre sonen till Askola på säbä. Jag bad om att han sku hjälpa, och det gick ju bra. Så man måste nog säga till själv också, och inte tro att alla förstår. Lite sån har jag varit... Spindeln i nätet. Men nu har spindeln lärt sig att öppna truten och säga till och be om hjälp. I alla fall lite...
Min sjukdom mår väl bra... Eftersom jag mår ganska bra. Vissa saker gör mej rädd, då kroppen berättar att jag inte längre är 20 år. Man vet inte vad som beror på diabetesen och vad som beror på åldern, vad som beror på högt socker osv.
Men man ska inte stanna upp för det utan lunka framåt bara.
Ha det bra allihopa, och försök vara snälla med varandra.
Kommentarer
Skicka en kommentar