Valet att vara tyst...
Ja, varför denna rubrik?
Jo, då jag varit sjuk de sista 5 dagarna kommer det ju även funderingar om livet.
Vet inte riktigt vilka gener som drar genom mej ibland, för på 70 talet då jag är född levde man ju i tystnad tycker jag. Man pratade inte så mycket om det förflutna. Jag igen var i tidiga år intresserad av "förr" men frågorna kom då jag blev lite äldre. Och nu finns ännu mer frågor men de som sku kunna svara på mycket finns ej längre...
Tror jag började skriva min blogg, eller mina bloggar därför att jag vill att mina barn, barnbarn och barnbarnsbarn ska kunna läsa om mej, mitt liv och kanske få svar på något.
Min första blogg var ju Gloskärsmaja och den andra den här. Jag kommer att se till att de namnen finns nånstans så att mina hittar dem och kan läsa om mej.
Funderingar jo så här i sjukstugan...
Då man får flunssa så jo, hör till livet och i synnerhet i min branch där bobborna bubblar på mest varje vecka.
Har varit otroligt frisk och har inte tagit emot mycket bobbor, tills nu.
Det som verkligen är annorlunda nu är ju min diabetes som måste vårdas ännu bättre då jag är sjuk...
och känslan av att man verkligen inte längre är en 20 åring utan närmar sig 50 istället.
Nu då jag varit sjuk så har jag fått spruta i mej massor med överlopps insulin för att få blodsockret ens under 10. Så ärligt sagt är det inte en dans på rosor att vara sjuk då man har en annan sjukdom i bakgrunden. Det här, gör mej ibland jätterädd. På riktigt rädd.
Jag erkänner, före jag själv insjuknade i en kronisk skit sjukdom så förstod jag inte det då andra med sjukdomar bakom sig klagade och tyckte bara att "kyllä se siitä..." Det är inte så.
Har mer och mer blivit rädd för min egen hälsa, de saker som min släkt har i generna eller inte osv.
Vilka saker ärver man, vilka inte. Varför ärver vissa allt och andra inget...
Hoppas av hela mitt hjärta att ingen av mina kommande barnbarn osv ärver det "fula" utan det fina istället...
Jag märker själv hur jag stridit mot vissa saker hela mitt liv, och det har och göra med det förflutna till en del.
Som jag började skriva om här så då man blir äldre vill man veta mer o mer, varför vissa beteenden finns och varför man reagerar starkt på saker.
Jag vet en hel del och har fått svar men många frågor är obesvarade. Hoppas jag får svar, men de som kan ge dem börjar försvinna...
Är så glad att jag och min fammo Annie pratat mycket. Hon och jag satt timtal o pratade. Om allt. Känner ett stick i hjärtat då jag tänker på de stunderna, jag i gungstolen och hon vid köksbordet, kaffe, och tobak... 😉 Jag var typ 20...
Jo, satt med min fammo, tjuvrökte med min fammo.
Hon och jag. Den bästa fammo som funnits. Jag, ska bli en likadan fammo sen och hoppas det blir många barnbarn. Men jag tänker inte bjuda tobak åt mina. 😂
Blev lite hit och dit det här inlägget, men det skrevs från hjärtat, och hade ett behov igen att få skriva av mej.
Jag lär ska ha skrivit i hela mitt liv, jag lär ska ha suttit i skären också i en roddbåt och skrivit dikter. Ålder; lite på 10... Vem månne jag ärvt detta behov av???
Eller är det det så att då man vuxit upp i årtal då man inte var lika öppen om allt som nu, och jag var en mera öppen människa sedan tidigt att jag därför valt att skriva?
Eller strider jag emot DET TYSTA jag upplevt med att mina kommande barnbarnsbarn ska få en bit av mej och kunna på nåt sätt få svar? Nå, i vilket fall som helst så ger jag dem chansen.
Svammel svammel, men stenen föll från hjärtat. Tack att ni läste. 😍
Jo, då jag varit sjuk de sista 5 dagarna kommer det ju även funderingar om livet.
Vet inte riktigt vilka gener som drar genom mej ibland, för på 70 talet då jag är född levde man ju i tystnad tycker jag. Man pratade inte så mycket om det förflutna. Jag igen var i tidiga år intresserad av "förr" men frågorna kom då jag blev lite äldre. Och nu finns ännu mer frågor men de som sku kunna svara på mycket finns ej längre...
Tror jag började skriva min blogg, eller mina bloggar därför att jag vill att mina barn, barnbarn och barnbarnsbarn ska kunna läsa om mej, mitt liv och kanske få svar på något.
Min första blogg var ju Gloskärsmaja och den andra den här. Jag kommer att se till att de namnen finns nånstans så att mina hittar dem och kan läsa om mej.
Funderingar jo så här i sjukstugan...
Då man får flunssa så jo, hör till livet och i synnerhet i min branch där bobborna bubblar på mest varje vecka.
Har varit otroligt frisk och har inte tagit emot mycket bobbor, tills nu.
Det som verkligen är annorlunda nu är ju min diabetes som måste vårdas ännu bättre då jag är sjuk...
och känslan av att man verkligen inte längre är en 20 åring utan närmar sig 50 istället.
Nu då jag varit sjuk så har jag fått spruta i mej massor med överlopps insulin för att få blodsockret ens under 10. Så ärligt sagt är det inte en dans på rosor att vara sjuk då man har en annan sjukdom i bakgrunden. Det här, gör mej ibland jätterädd. På riktigt rädd.
Jag erkänner, före jag själv insjuknade i en kronisk skit sjukdom så förstod jag inte det då andra med sjukdomar bakom sig klagade och tyckte bara att "kyllä se siitä..." Det är inte så.
Har mer och mer blivit rädd för min egen hälsa, de saker som min släkt har i generna eller inte osv.
Vilka saker ärver man, vilka inte. Varför ärver vissa allt och andra inget...
Hoppas av hela mitt hjärta att ingen av mina kommande barnbarn osv ärver det "fula" utan det fina istället...
Jag märker själv hur jag stridit mot vissa saker hela mitt liv, och det har och göra med det förflutna till en del.
Som jag började skriva om här så då man blir äldre vill man veta mer o mer, varför vissa beteenden finns och varför man reagerar starkt på saker.
Jag vet en hel del och har fått svar men många frågor är obesvarade. Hoppas jag får svar, men de som kan ge dem börjar försvinna...
Är så glad att jag och min fammo Annie pratat mycket. Hon och jag satt timtal o pratade. Om allt. Känner ett stick i hjärtat då jag tänker på de stunderna, jag i gungstolen och hon vid köksbordet, kaffe, och tobak... 😉 Jag var typ 20...
Jo, satt med min fammo, tjuvrökte med min fammo.
Hon och jag. Den bästa fammo som funnits. Jag, ska bli en likadan fammo sen och hoppas det blir många barnbarn. Men jag tänker inte bjuda tobak åt mina. 😂
Blev lite hit och dit det här inlägget, men det skrevs från hjärtat, och hade ett behov igen att få skriva av mej.
Jag lär ska ha skrivit i hela mitt liv, jag lär ska ha suttit i skären också i en roddbåt och skrivit dikter. Ålder; lite på 10... Vem månne jag ärvt detta behov av???
Eller är det det så att då man vuxit upp i årtal då man inte var lika öppen om allt som nu, och jag var en mera öppen människa sedan tidigt att jag därför valt att skriva?
Eller strider jag emot DET TYSTA jag upplevt med att mina kommande barnbarnsbarn ska få en bit av mej och kunna på nåt sätt få svar? Nå, i vilket fall som helst så ger jag dem chansen.
Svammel svammel, men stenen föll från hjärtat. Tack att ni läste. 😍
Kommentarer
Skicka en kommentar