Sista inlägget i mars... Usch och förlåt.
Ja, verkligen förlåt. Har inte skrivit fast det hänt en hel massa i mitt liv. Men har pratat desto mer. 😇
En god vän sa till mej här i veckan att jag inte skrivit på länge, och att hon saknar mina blogginlägg, så nu tänkte jag förgylla i alla fall hennes lördag...😂 Tyvärr kan det bli ett inlägg som man inte kanske blir glad av, men man kanske börjar fundera på sig själv, och nån annan kanske.
Tror att även höst och vinter får mej att skriva mera, då stannar på nåt sätt tiden och man ger sig tid att göra blogginlägg osv.
Vet inte riktigt vad jag har på hjärtat idag. Har nog mycket, men väljer vilka saker jag skriver här, och vilka saker jag diskuterar utanför denna sociala värld.
Tänkte ta en grej som jag märkt de sista åren, med mej själv. Jag har vuxit, både på bredden förstås, 😏men också i psyket. Jag mognade till otroligt då jag utsattes för olika saker som jag inte kunde göra nåt åt. Det bara hände, hände, och hände, och jag var involverad i mycket, men kanske inte alltid den det handlade om.
Ibland var jag som en statist i ett skådespel, där saker hände och jag bara såg på och tänkte många gånger att gör nåt, säg nåt men nej, då är jag tyst. Sen börjar funderingar komma och man maler på olika tankar tills man kommit till en aha upplevelse. Ibland ensam, ibland med diskussioner med goda vänner.
Då livet prövar en, så för varje prövning växer man som människa lite. Eller, om man tar emot prövningarna... Tar man inte emot det som kommer så stampar man på samma plats.
Jag har blivit provad, och kommer att bli det flera gånger ännu. Jag har godkänt det kalla fakta, att i den största prövningen (för nu i alla fall) är jag ännu en statist, och blir tyst. Men tankar, funderingar och allt vad det för med sig finns med.
Det är vissa saker jag godkänner, och måste godkänna, för att respektera allas olikheter, men om inte respekten finns från andra sidor, och man bara låter saker bli, så då blir jag ledsen och förvirrad.
Leker med tanken att alla vid nåt skede växer som människor och kan förändras till det bättre, det borde ju gå så. Men vad sen, om inte förvandlingen blir till det bättre? Hur ska man då försöka förstå? Eller orkar man mera förstå?
Lite svarta funderingar, men är av den åsikt att alla sociala medier fylls upp med bara det goda o lyxiga i livet, så jag vill vara lite annorlunda ibland.
Nu i skrivande stund ligger hunden Buster här bakom mej och snarkar så. Han börjar bli en gammal gubbe och tar en eftermiddags tupplur...
Nu ska jag avsluta för denna gång. Tack att ni läste.💟
En god vän sa till mej här i veckan att jag inte skrivit på länge, och att hon saknar mina blogginlägg, så nu tänkte jag förgylla i alla fall hennes lördag...😂 Tyvärr kan det bli ett inlägg som man inte kanske blir glad av, men man kanske börjar fundera på sig själv, och nån annan kanske.
Tror att även höst och vinter får mej att skriva mera, då stannar på nåt sätt tiden och man ger sig tid att göra blogginlägg osv.
Vet inte riktigt vad jag har på hjärtat idag. Har nog mycket, men väljer vilka saker jag skriver här, och vilka saker jag diskuterar utanför denna sociala värld.
Tänkte ta en grej som jag märkt de sista åren, med mej själv. Jag har vuxit, både på bredden förstås, 😏men också i psyket. Jag mognade till otroligt då jag utsattes för olika saker som jag inte kunde göra nåt åt. Det bara hände, hände, och hände, och jag var involverad i mycket, men kanske inte alltid den det handlade om.
Ibland var jag som en statist i ett skådespel, där saker hände och jag bara såg på och tänkte många gånger att gör nåt, säg nåt men nej, då är jag tyst. Sen börjar funderingar komma och man maler på olika tankar tills man kommit till en aha upplevelse. Ibland ensam, ibland med diskussioner med goda vänner.
Då livet prövar en, så för varje prövning växer man som människa lite. Eller, om man tar emot prövningarna... Tar man inte emot det som kommer så stampar man på samma plats.
Jag har blivit provad, och kommer att bli det flera gånger ännu. Jag har godkänt det kalla fakta, att i den största prövningen (för nu i alla fall) är jag ännu en statist, och blir tyst. Men tankar, funderingar och allt vad det för med sig finns med.
Det är vissa saker jag godkänner, och måste godkänna, för att respektera allas olikheter, men om inte respekten finns från andra sidor, och man bara låter saker bli, så då blir jag ledsen och förvirrad.
Leker med tanken att alla vid nåt skede växer som människor och kan förändras till det bättre, det borde ju gå så. Men vad sen, om inte förvandlingen blir till det bättre? Hur ska man då försöka förstå? Eller orkar man mera förstå?
Lite svarta funderingar, men är av den åsikt att alla sociala medier fylls upp med bara det goda o lyxiga i livet, så jag vill vara lite annorlunda ibland.
Nu i skrivande stund ligger hunden Buster här bakom mej och snarkar så. Han börjar bli en gammal gubbe och tar en eftermiddags tupplur...
Nu ska jag avsluta för denna gång. Tack att ni läste.💟
Kommentarer
Skicka en kommentar