God fortsättning på 2019!
Själv väntar jag på år 2020. Mitt år har tagit mycket av mej, men med tiden ser jag väl att det även gett mycket. Känner att jag förlorat en del sk.vänner, kanske de som ej förstått eller accepterat vad som hänt eller vad jag gått igenom.
Ja, eller de som TROTT eller HÖRT av någon som TROTT sig veta... 😉 Det är ju så det brukar gå, att egentligen VET ingen, förutom dom som JAG valt ut att veta allt.
Min vän Veka. Förr, nu och för alltid. Finns där. Utan att man ens själv fattar vissa saker så har hon redan förstått dem. Säger saker ärligt och får mej att fatta sånt jag inte ser. Hon är den som jag sku gå genom eld för att hjälpa. Hon är där, utan att kräva nåt tillbaka. Men hon vet. Att jag även är där då hon behöver. En sann vänskap, där ingen dömer den andra. Accepteras för den man är eller håller på och bli.
För visst, fast man är 48 så växer man ännu och utvecklas. På gott o ont.
Mitt 2019 vill jag glömma, i alla fall en del. Vill. Men kan nog inte. Men accepterar det, och tror att det jag tar med mej från år 2019 till 2020 har någon mening.
Jag har ofta skyllt på andras sätt att vara, men inte uppfattat att kanske jag har en stor del i det. Hur jag varit, hur jag betett mej, hur jag inte pratat om det som varit svårt. Jag har bara sett den andras fel, inte det goda. Har koncentrerat mej på det negativa, har inte gett en chans.
Märker att barndomens olika saker gör nåt med en då man blir mamma och uppfostrar sina barn.
Ena av mina söner sa en sak åt mej här för en tid sen, och idag skrev jag i vår family chat orsaker om varför jag reagerar på vissa saker. De har all rätt att få veta.
Jag tänker inte dö bort och lämna massor med frågor efter mej. ❤️
Ja vet ni. Man växer, på bredden jo, men även i knoppen. Man måste bara ge tid åt sig själv. Inte förhasta beslut utan på riktigt gå igenom allt förrän det kommer det där vägskälet. Jag är där nu, och vet inte vilket håll är det rätta. Men har märkt att man vet nog sen. Men före det måste man bara orka, och PÅ RIKTIGT se sig själv i spegeln. Ingen är gudskelov perfekt.
❤️ Döm inte om du inte vet. Tro inte om du inte vet vad som skett.
Ge en chans, hata inte. Glöm inte de människor som varit i ditt liv fast du kanske inte just nu accepterar, för du vet inte vilka strider just den har gått igenom. Försök förstå. Alla gör misstag. Låt din egen värld vara en sån du trivs i, prata om sånt som gnagar där nånstans. Men döm inte om du inte vet.❤️ - mh-
Ja, eller de som TROTT eller HÖRT av någon som TROTT sig veta... 😉 Det är ju så det brukar gå, att egentligen VET ingen, förutom dom som JAG valt ut att veta allt.
Min vän Veka. Förr, nu och för alltid. Finns där. Utan att man ens själv fattar vissa saker så har hon redan förstått dem. Säger saker ärligt och får mej att fatta sånt jag inte ser. Hon är den som jag sku gå genom eld för att hjälpa. Hon är där, utan att kräva nåt tillbaka. Men hon vet. Att jag även är där då hon behöver. En sann vänskap, där ingen dömer den andra. Accepteras för den man är eller håller på och bli.
För visst, fast man är 48 så växer man ännu och utvecklas. På gott o ont.
Mitt 2019 vill jag glömma, i alla fall en del. Vill. Men kan nog inte. Men accepterar det, och tror att det jag tar med mej från år 2019 till 2020 har någon mening.
Jag har ofta skyllt på andras sätt att vara, men inte uppfattat att kanske jag har en stor del i det. Hur jag varit, hur jag betett mej, hur jag inte pratat om det som varit svårt. Jag har bara sett den andras fel, inte det goda. Har koncentrerat mej på det negativa, har inte gett en chans.
Märker att barndomens olika saker gör nåt med en då man blir mamma och uppfostrar sina barn.
Ena av mina söner sa en sak åt mej här för en tid sen, och idag skrev jag i vår family chat orsaker om varför jag reagerar på vissa saker. De har all rätt att få veta.
Jag tänker inte dö bort och lämna massor med frågor efter mej. ❤️
Ja vet ni. Man växer, på bredden jo, men även i knoppen. Man måste bara ge tid åt sig själv. Inte förhasta beslut utan på riktigt gå igenom allt förrän det kommer det där vägskälet. Jag är där nu, och vet inte vilket håll är det rätta. Men har märkt att man vet nog sen. Men före det måste man bara orka, och PÅ RIKTIGT se sig själv i spegeln. Ingen är gudskelov perfekt.
❤️ Döm inte om du inte vet. Tro inte om du inte vet vad som skett.
Ge en chans, hata inte. Glöm inte de människor som varit i ditt liv fast du kanske inte just nu accepterar, för du vet inte vilka strider just den har gått igenom. Försök förstå. Alla gör misstag. Låt din egen värld vara en sån du trivs i, prata om sånt som gnagar där nånstans. Men döm inte om du inte vet.❤️ - mh-
Tack Veka för din vänskap! ❤️
Kommentarer
Skicka en kommentar