Länge sen sist

Jo, jag vet, har inte skrivit på länge, men det gör inget. Så länge man på något sätt hanterar tankar så behövs kanske inte skrivandet då.

Och kanske bäst så för nu.

Jag har haft helt massor i tankarna, men har pratat med mej själv. Jo, det går också bra. Inte högljutt förstås men ändå. Kan säga att det var bra, för på samma gång fann jag mej själv. 

Gick faktiskt till det här sent på hösten, att gick till läkare för trodde jag hade hormonellt fel nånstans, men nej. Ni vet, snart 50 och humörsvängningar... 😅Så allt bra med mej. Jag fann bara mej själv. 

Nog vet jag ju vem jag är, men på nåt sätt visste jag det ändå inte. Det var verkligen en bra resa i mej själv, mina värderingar, mina tankar om hur livet är, mina tankar om framtiden. Det gjorde mej bra, men lätt var det inte.

Kan konstatera att sanna vännerna har respekterat mej då jag inte varit den där pratsamma Mia som berättar allt. Jag är bra ändå. Och har mina sanna vänner kvar, som gett mej utrymme utan frågor om vad som är på G då jag inte vill ut på t.ex länk och så. Förstås har ju Coronan gjort så att man inte ids träffa så många, men har ändå valt att vara ensam i mycket just nu. Ångrar inget, och vet att mina sanna vänner finns, för alltid.

Det här är ett stort tack brev till er alla som respekterat mej, och inte frågat vad det är, Tack att ni finns och ni finns för evigt i mitt liv.