❤️ Tack, kanske...


 Fick en fråga o beröm härom dagen, om denna blogg o hur jag skriver.

Värmde mitt hjärta. ❤️

Skriver ju för att få ut tankar så att jag ska förstå själv. Så bloggen är sist o slutligen mest för mej själv, som ett sorts bollplank. Om någon sedan känner igen vissa saker o får en inre ro av det så är jag bara nöjd. 

Jag fick veta att jag skrivit mycket då jag var ung, tonåring, typ 13 år. 😊

Jag kommer ihåg att jag satt i roddbåten utanför Gloskär och skrev i min ljusblåa anteckningsbok. Skrev faktiskt mycket egna dikter den tiden. Nej, vet inte var denna bok är nu. 🤔

Öppnade en annan blogg för länge sen, Gloskärs Maja, där jag skrev om min mammas sjukdom o känslor om det. Måste ta o öppna den, o läsa, men inte nu. Känns inte bra att i detta livskede att  öppna o läsa sådant som är ledsamt. 

Sitter just nu i karantän, och ska vara i karantän ännu 7 dagar. 

Har fått samtal av vänner, som på nåt sätt "kom tillbaka" då jag behövde dem som mest. De har alltid varit i mitt liv, och jag fick bara en bekräftelse nu då jag sitter här,vem som verkligen bryr sig. De är de som textar och ringer och frågar om jag behöver nåt. Ni är så guldvärda. ❤️ Jag är ju själv känd för det att jag har svårt att be om hjälp, och kanske svårt att "bara ringa o snarvla". Ska jobba på det. 

Jag fortsätter att se framåt, mina känslor är röriga ännu, och det går upp och ner. I synnerhet nu i karantänen då jag inte kan träffa mina söner. Saknar dem just nu så mycket. 

Hörni, ta och njut ni som kan leva så normalt som tillåts. Att sitta i karantän är ett helvete, och hoppas att det här var sista gången för mej. Ändå ger jag varje dag en chans, och likaså idag. En länk ute gör så bra, och det är ju det jag FÅR göra. 😷😊

Tack att ni läste, kände bara att måste skriva, och då gör jag det. För det FÅR jag ju också... 😉


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tårar hela morgonen

Bild
 Vet inte just vad som hände. Jag tänkte på något från förr och började bara gråta. Gråter fortfarande och vet inte egentligen varför jag började skriva.  Tror på något sätt att jag dämpat mina egna känslor de sista månaderna, och inte tänkt färdigt allt. Har dämpat pga olika orsaker som jag själv hittat på för att… har alltid haft någon orsak: ska till butiken, ska på jobb, ska göra det och det. Har inte velat erkänna hur mycket jag tänkt på hur väldigt mycket jag sku ha velat prata ut med någon som inte längre man kan prata med.  Jag och Stigu pratade aldrig ut om vår separation, och nu sitter jag här och är så arg på mej själv att jag inte tvingade honom att prata. Han har aldrig varit bra på att prata om sånt, som känslor osv.  Vi byggde upp vänskapen, men redde aldrig ut nåt annat. Men han kanske ville ha det så.  Så nu sitter jag här, och tänker på sånt som är omöjligt. Helt sjukt. Och undrar när jag får ro, så där hela tiden. Känner att jag är på spänn he...
Läs mer

Julen blir svår sa dom…

Bild
 Nååå, tänkte jag. Det blir väl det. Men så är livet, och tänkte eller ville inte tänka mer på saken. Nu är den här. Jul 2024.  Tills idag har det gått relativt bra. Stämningen finns kanske inte på samma sätt, men har haft en sån där mys pys tid här, med ljus och gran och adventsljusstake.  Julafton firas i Ekenäs, med söner, bror med familj och pappa. Allt är planerat. Är evigt tacksam för att det blir så.  Ändå kom saknaden och sorgen på som stora hus nu.  Sedan 1998 har Stigu varit med under julen. T.om efter separationen firade vi tillsammans och nu är han inte med. Kommer ihåg förra julen då han rökt fisk och var så stolt. ”Godare fisk får ni aldrig” sa han. Ni som kände honom vet precis vilken min han hade då han sa det.  Jag höll med och sa att du kan nog du.  Förra julen var lugn, kanske överraskande lugn. Stigu var kanske ganska trött redan då, men så är vi ju ibland. Bella var med, och jag gick ut med henne, och ”karana” blev här och hänga i ...
Läs mer

Då man blir så uppretad

Bild
 Vet ni dom där människorna ni har i er bekantskapskrets som vet och kan allt? De där som typ säger hur man ska känna, leva och göra. De där som har svar på allt. Jag personligen blir så uppretad av såna. Tur så finns det inte många såna i mitt liv.  Känns som om jag har enligt dessa haft ett liv fullt med bara bra saker, och att jag aldrig haft saker som fått ned mej. FEL!  I den här åldern jag är i så har jag verkligen upplevt saker, mer än den/dem jag syftar på, men banne mej de här typerna bara fortsätter o fortsätter berätta hur jag ska hantera saker. 😡 Jag är just nu inne i en period där jag vill känna mej behövlig, att få hjälpa osv. Jag känner mej så tom och onödig annars. Ändå sku jag inte orka ibland. De allvetare vet ju för min del säkert varför jag reagerar så här… 😉 Ja, till dessa allvetare kan jag berätta följande, och även kanske delge varför jag är jag idag, varför jag verkligen försöker njuta av de små sakerna som finns i livet. Jag har verkligen fått u...
Läs mer