Länge sen sist!

 Tänkte skriva idag, efter en lång paus.

Har fått massor av positiva kommentarer om mina skriverier, men som alltid även negativa. Det som kändes värst var det att de som inte vet eller känner mej så bra tror sig veta och berättar för mej hur jag ska hantera mig själv. Jag gör saker på mitt sätt, som är bra för mig.


Var skräckslagen då semestern kom. Ensam, i ett höghus, inga planer osv.

Jag gick 1 vecka före semestern in i mig själv, tappade greppet och pratade inte alls ut med någon om mina känslor.

Ännu på midsommarafton satt jag här, och tyckte väldigt synd om mig själv. Tårar rann och var helt "lost".

Jag hade ju inte frågat människor om jag kunde hänga med nånstans... Hujedamej, sånt gör man ju INTE. 🙄

2 räddande änglar räddade mej, martyren, från att sitta här o pirra, och vi hade jätte roligt! ❤️ Tack till er, ni vet vem jag menar. Det betydde massor! ❤️

Sakta o säkert började jag öppna mej, o berätta om mina känslor och min angst försvann sakta men säkert.

Nu de sista 2 veckorna har jag haft fullt upp och haft en riktigt trevlig semester.

Familjen mår bra, vi fungerar fast inte mor och far längre är tillsammans, och det är det som varit det viktigaste för mej. Att sönerna kan se och uppleva att deras mamma och pappa kan fungera fast vi inte bor under samma tak mera.

Dessutom ser man en stor förändring i båda sönerna, de har verkligen vuxit till sig. ( jo, skämde säkert bort dem med mycket, erkänner!)

Idag njuter jag att vara här hemma, har varit så rörlig de 2 senaste veckorna.

Och, det är svalt, så tänker storstäda.

Ha det alla bra, och respektera varandra. Alla gör sina saker på sitt sätt. Även jag. För att jag kan. Och får. ❤️

Kram till den som behöver en kram idag! 



Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tårar hela morgonen

Bild
 Vet inte just vad som hände. Jag tänkte på något från förr och började bara gråta. Gråter fortfarande och vet inte egentligen varför jag började skriva.  Tror på något sätt att jag dämpat mina egna känslor de sista månaderna, och inte tänkt färdigt allt. Har dämpat pga olika orsaker som jag själv hittat på för att… har alltid haft någon orsak: ska till butiken, ska på jobb, ska göra det och det. Har inte velat erkänna hur mycket jag tänkt på hur väldigt mycket jag sku ha velat prata ut med någon som inte längre man kan prata med.  Jag och Stigu pratade aldrig ut om vår separation, och nu sitter jag här och är så arg på mej själv att jag inte tvingade honom att prata. Han har aldrig varit bra på att prata om sånt, som känslor osv.  Vi byggde upp vänskapen, men redde aldrig ut nåt annat. Men han kanske ville ha det så.  Så nu sitter jag här, och tänker på sånt som är omöjligt. Helt sjukt. Och undrar när jag får ro, så där hela tiden. Känner att jag är på spänn he...
Läs mer

Julen blir svår sa dom…

Bild
 Nååå, tänkte jag. Det blir väl det. Men så är livet, och tänkte eller ville inte tänka mer på saken. Nu är den här. Jul 2024.  Tills idag har det gått relativt bra. Stämningen finns kanske inte på samma sätt, men har haft en sån där mys pys tid här, med ljus och gran och adventsljusstake.  Julafton firas i Ekenäs, med söner, bror med familj och pappa. Allt är planerat. Är evigt tacksam för att det blir så.  Ändå kom saknaden och sorgen på som stora hus nu.  Sedan 1998 har Stigu varit med under julen. T.om efter separationen firade vi tillsammans och nu är han inte med. Kommer ihåg förra julen då han rökt fisk och var så stolt. ”Godare fisk får ni aldrig” sa han. Ni som kände honom vet precis vilken min han hade då han sa det.  Jag höll med och sa att du kan nog du.  Förra julen var lugn, kanske överraskande lugn. Stigu var kanske ganska trött redan då, men så är vi ju ibland. Bella var med, och jag gick ut med henne, och ”karana” blev här och hänga i ...
Läs mer

Då man blir så uppretad

Bild
 Vet ni dom där människorna ni har i er bekantskapskrets som vet och kan allt? De där som typ säger hur man ska känna, leva och göra. De där som har svar på allt. Jag personligen blir så uppretad av såna. Tur så finns det inte många såna i mitt liv.  Känns som om jag har enligt dessa haft ett liv fullt med bara bra saker, och att jag aldrig haft saker som fått ned mej. FEL!  I den här åldern jag är i så har jag verkligen upplevt saker, mer än den/dem jag syftar på, men banne mej de här typerna bara fortsätter o fortsätter berätta hur jag ska hantera saker. 😡 Jag är just nu inne i en period där jag vill känna mej behövlig, att få hjälpa osv. Jag känner mej så tom och onödig annars. Ändå sku jag inte orka ibland. De allvetare vet ju för min del säkert varför jag reagerar så här… 😉 Ja, till dessa allvetare kan jag berätta följande, och även kanske delge varför jag är jag idag, varför jag verkligen försöker njuta av de små sakerna som finns i livet. Jag har verkligen fått u...
Läs mer