Välkommen 2022

 Jo välkomnar nog 2022, men trodde nog inte ändå att vi börjar det med covid19.

Har legat nu 8 dygn hemma, och vetat att jag har viruset i 7 dygn.

Tog hemtestet förra lördagen, då jag kände mej värre än fredagen. Bara för säkerhets skull. Hade ju i hela 2 veckors tid levt mycket försiktigt pga Omikrons framfart. Jobb-hem-jobb-via butiken-hem-jobb. Inga nya människor, inga kaffe träffar inne, absolut ingenting. 

Ni kan då bara gissa hur det kändes då hemtestet visade positivt. Efter allt jag gjort och så var detta förbannade test positivt. 

Även efter allt jag och mina arbetskompisar gjort, de har levt lika som jag får vi alla 3 positiva svar. Kändes nog som ett slag på käften. 

Men, så är det nu. 

Dagarna har varit varierande, igår ganska bra redan, men idag en dåligare dag med redig hosta och täppt. Påbörjade Duact ifall det sku hjälpa. 

Kommande veckoslut är avgörande nu. Borde och sku vilja på jobb i måndag, men nu tänker jag nog mera på min hälsa än vad jag sku vilja. 

Detta virus gör så att man vaknar med typ spänning varje morgon. 🤔

Mina symtom har varit:

Sjukt i halsen 1 dygn

Temp lite under 38 i 2 dygn

Utslag på armar 1 dygn

Trötthet, en OTROLIG trötthet 3-4 dygn

Huvudvärk 2 dygn

TÖRSTIG (men man ska ju dricka så...) 

Sååå högt blodsocker 4 dygn

Hosta

Snuva 

Och därimellan har jag fått hopp att NU ger den sig, men inte ens våga säga det... 😁 

Har haft värre "flunssor" än denna, men detta att det ändrar så mycket från dag till dag är jäkligt. 

Så tacksam att jag hade dos 3 av vaccinet i mej, det gjorde/gör sitt. 

Skriver detta, så att jag har dokumenterat även detta. 🙃

Låg just här i soffan och tänkte på framtiden, och att denna blogg finns. Tänk att mina barn, kommande barnbarn(hoppas o önskar) o barnbarnsbarn kan läsa detta sen nångång. 

Häftigt och därför känns det bra att ha denna blogg. Man sätter ett spår av sig själv, tankar och händelser i livet. 

Tror nog att den kommer att läsas av mina avkommor och kommer faktiskt att skriva ett inlägg till dem, fast de inte alla kanske finns ännu heller. ❤️ 

Sku gärna sitta och läsa min mammas, farmors skriverier, men det kan jag inte, för det finns inte så mycket. 

Denna tid, 2000 talet kan vi sätta ett spår av oss, om vi vill. Och jag vill. 

Kram på er! ❤️ 




Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tårar hela morgonen

Bild
 Vet inte just vad som hände. Jag tänkte på något från förr och började bara gråta. Gråter fortfarande och vet inte egentligen varför jag började skriva.  Tror på något sätt att jag dämpat mina egna känslor de sista månaderna, och inte tänkt färdigt allt. Har dämpat pga olika orsaker som jag själv hittat på för att… har alltid haft någon orsak: ska till butiken, ska på jobb, ska göra det och det. Har inte velat erkänna hur mycket jag tänkt på hur väldigt mycket jag sku ha velat prata ut med någon som inte längre man kan prata med.  Jag och Stigu pratade aldrig ut om vår separation, och nu sitter jag här och är så arg på mej själv att jag inte tvingade honom att prata. Han har aldrig varit bra på att prata om sånt, som känslor osv.  Vi byggde upp vänskapen, men redde aldrig ut nåt annat. Men han kanske ville ha det så.  Så nu sitter jag här, och tänker på sånt som är omöjligt. Helt sjukt. Och undrar när jag får ro, så där hela tiden. Känner att jag är på spänn he...
Läs mer

Julen blir svår sa dom…

Bild
 Nååå, tänkte jag. Det blir väl det. Men så är livet, och tänkte eller ville inte tänka mer på saken. Nu är den här. Jul 2024.  Tills idag har det gått relativt bra. Stämningen finns kanske inte på samma sätt, men har haft en sån där mys pys tid här, med ljus och gran och adventsljusstake.  Julafton firas i Ekenäs, med söner, bror med familj och pappa. Allt är planerat. Är evigt tacksam för att det blir så.  Ändå kom saknaden och sorgen på som stora hus nu.  Sedan 1998 har Stigu varit med under julen. T.om efter separationen firade vi tillsammans och nu är han inte med. Kommer ihåg förra julen då han rökt fisk och var så stolt. ”Godare fisk får ni aldrig” sa han. Ni som kände honom vet precis vilken min han hade då han sa det.  Jag höll med och sa att du kan nog du.  Förra julen var lugn, kanske överraskande lugn. Stigu var kanske ganska trött redan då, men så är vi ju ibland. Bella var med, och jag gick ut med henne, och ”karana” blev här och hänga i ...
Läs mer

Då man blir så uppretad

Bild
 Vet ni dom där människorna ni har i er bekantskapskrets som vet och kan allt? De där som typ säger hur man ska känna, leva och göra. De där som har svar på allt. Jag personligen blir så uppretad av såna. Tur så finns det inte många såna i mitt liv.  Känns som om jag har enligt dessa haft ett liv fullt med bara bra saker, och att jag aldrig haft saker som fått ned mej. FEL!  I den här åldern jag är i så har jag verkligen upplevt saker, mer än den/dem jag syftar på, men banne mej de här typerna bara fortsätter o fortsätter berätta hur jag ska hantera saker. 😡 Jag är just nu inne i en period där jag vill känna mej behövlig, att få hjälpa osv. Jag känner mej så tom och onödig annars. Ändå sku jag inte orka ibland. De allvetare vet ju för min del säkert varför jag reagerar så här… 😉 Ja, till dessa allvetare kan jag berätta följande, och även kanske delge varför jag är jag idag, varför jag verkligen försöker njuta av de små sakerna som finns i livet. Jag har verkligen fått u...
Läs mer