Hejsan/farväl

 Står på bryggan och ser vemodigt ut på vattnet. (för någon vecka sen, inte just nu... 😉) 

Vattnet har alltid varit ett positivt element för mej. Jag får energi, tankarna blir klarare och får ett lugn i mej. Älskar och har alltid älskat havet o skärgården i allmänhet. Har ju alltid varit nära havet i min barndom, ungdom och lite av vuxen livet. Sku jag vinna på lotto, sku jag omedelbart köpa en stuga vid havet med bergsklackar att sitta på.

Då jag stirrar ut, tar jag även farväl av vissa saker i mitt liv. Har bestämt att de saker i mitt liv som känns tvingade, "pakko pulla" och obekväma grejer  måste avslutas. De där grejerna som får en att känna sig som en utböling. De där sakerna människor har sagt åt en då man mådde som värst. Saker som "vi är ju här, vi är ju vänner, klart att allt är bra". Njää... Orden var fina att höra, men summa summarum så var det bara ord. 

Under det gångna året har även "nya" människor tagit kontakt, så att säga bekanta från livet. De har sträckt ut en hand, de har försökt få bättre kontakt, men jag har inte orkat sätta energi till det. Ber så mycket om ursäkt för det. Jag kommer nu att återkomma till er, sträcka ut min hand och även be om ursäkt för att jag inte tog emot er hand då. Vi har ju ändå haft någorlunda kontakt, men mitt ork var inte så bra t. Ex förra sommaren.

Livet ändras, och har varit lite svårt att fatta det, men stöttepelare har hållit i mej, ruskat om mej och sett till att jag lär mej att ta emot det som komma skall. 

Jag behövde tid med alla tankar, att finna mej in i nya situationer och bara finna mej själv.  (kanske lite ålderskris här också... 🤪

Har varit en häftig resa. Men, här på bryggan, vid havet kom jag på att den resan är gjord nu. ❤️

Sist vill jag ännu tacka de som varit med på resan. De som ringt, kommit till mej då jag behandlade svåra saker och var som en trasa. Ni visade riktig vänskap, ni satt er in i min situation med allt jag behandlade, och ändå hade ni ert eget liv att leva. Alla har ju saker man kämpar med, och att sätta sina egna saker åt sidan och ge tid åt andras är ett tecken på riktig vänskap. Är så tacksam för att få bekräftat vilka ni är, och kommer att springa genom eld och vatten för att stötta er. För alltid. Nu är det min tur att ge tillbaka det ni gett mej.

Jag är redo för att ta emot sommar 2022 och njuta av dagen och veckorna. Med mina vänner. Mina hjältar. Ni vet vilka ni är. ❤️

Så säger härmed farväl och tack, och förlåt med. Ibland måste man ta ett steg bort från sådant och sådana som känns lite obekvämt. Säger även hej till framtiden. Kastar nu nyckeln i havet, och låter dörren stå på glänt.