Egen tid för att acceptera

 Försökte skriva igår. Det gick inte. Ni som vet mej vet att skrivande har alltid varit min grej. 

Har varit i Evitskog sen torsdag 4.4, och kom hem igår. Fick order att ta timeout. Jag gick an som en Duracell pupu, och kunde inte vara lugn. Gjorde hela tiden något. Så det blev stopp igår. Tack Senja. ❤️ 

Min fd sambo, sönernas pappa, Bellas husse dog överraskande och egentligen utan förvarningar. Nu, så kanske man borde ha varit mera aktiv o frågat mera. Visst, vi har gjort det, men allt har oftast varit bra… 

Min yngre son var långt långt bort på andra sidan jordklotet då han fick beskedet, och i söndags kom han hem. Vi väntade så att alla sku vara tillsammans så han var verkligen väntad i söndags. 

Jag separerade från Stigu 2021. Första året gick till att överleva. Att försöka få allt i ordning, och att försöka få vårt förhållande till att vara kompisar. Jag ville det och kämpande, och det lyckades sakta o säkert. Är så tacksam för det, och vi fungerade bra tillsammans, bättre säkert än då vi bodde tillsammans. 

Vi var vi. Familjen. Jag, René, Oscar, Bella, Tuomas och Senja. Och förstås Stigu.

Hos Stigu har vi alla nu varit, för det är Oscars och Bellas hem. Ett hem utan Stigu. 

Kan inte ännu fatta att jag kunde vara ensam med Bella där, hade inga känslor av obehag. 

Nu switchade vi, Tuomas och Senja är där. Det blev vår plats, där vi alla träffas. 

Dit har även kommit så många blombuketter, så Stigus död har nog berört så många. 

Han var väldigt aktiv i olika sammanhang, så vi vet inte ens ännu om alla fått sorgebudet. 

Sörjer jag? Jo. Är så evigt tacksam att vi var vänner. Han hjälpe mej och jag hjälpte honom. Med allt jag kunde och han med sin kunskap. 

Är jag arg? Jo, nu på mycket. Det skriver jag inte, men det har inget med Stigu att göra.

Varför ordet kommer upp hela tiden. I så många olika sammanhang. Tar inte upp det heller desto mera.

Känner just nu så starkt för Tuomas, världens bästa storebror som verkligen fått göra massor, är så tacksam att han finns där för sina yngre brorsor. Senja, som ser till att han orkar, men även oss andra. ❤️

René, Tuomas och Oscar, jag älskar er, gör vad som helst för att stötta er. Det är inte rätt att förlora sin pappa så här tidigt. Men, han var så stolt över sina alla söner. Han kanske inte sade det rakt åt er, men till oss andra nog. Han älskade även er, fast han kanske inte visade det. Han var ju sån. 

Jag är vid er sida nu och alltid! 

Nu ska jag ta emot dagen, uträtta några saker och sen kör jag iväg till Evitskog. 

Imorgon ska jag försöka fara på jobb, så att jag får något annat att tänka på. Tror jag för nu behöver det. 

Vila i frid, älskade, envisa, ärliga Stigu. ❤️

❤️ 24.2.1965-4.4.2024 ❤️














Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tårar hela morgonen

Bild
 Vet inte just vad som hände. Jag tänkte på något från förr och började bara gråta. Gråter fortfarande och vet inte egentligen varför jag började skriva.  Tror på något sätt att jag dämpat mina egna känslor de sista månaderna, och inte tänkt färdigt allt. Har dämpat pga olika orsaker som jag själv hittat på för att… har alltid haft någon orsak: ska till butiken, ska på jobb, ska göra det och det. Har inte velat erkänna hur mycket jag tänkt på hur väldigt mycket jag sku ha velat prata ut med någon som inte längre man kan prata med.  Jag och Stigu pratade aldrig ut om vår separation, och nu sitter jag här och är så arg på mej själv att jag inte tvingade honom att prata. Han har aldrig varit bra på att prata om sånt, som känslor osv.  Vi byggde upp vänskapen, men redde aldrig ut nåt annat. Men han kanske ville ha det så.  Så nu sitter jag här, och tänker på sånt som är omöjligt. Helt sjukt. Och undrar när jag får ro, så där hela tiden. Känner att jag är på spänn he...
Läs mer

Julen blir svår sa dom…

Bild
 Nååå, tänkte jag. Det blir väl det. Men så är livet, och tänkte eller ville inte tänka mer på saken. Nu är den här. Jul 2024.  Tills idag har det gått relativt bra. Stämningen finns kanske inte på samma sätt, men har haft en sån där mys pys tid här, med ljus och gran och adventsljusstake.  Julafton firas i Ekenäs, med söner, bror med familj och pappa. Allt är planerat. Är evigt tacksam för att det blir så.  Ändå kom saknaden och sorgen på som stora hus nu.  Sedan 1998 har Stigu varit med under julen. T.om efter separationen firade vi tillsammans och nu är han inte med. Kommer ihåg förra julen då han rökt fisk och var så stolt. ”Godare fisk får ni aldrig” sa han. Ni som kände honom vet precis vilken min han hade då han sa det.  Jag höll med och sa att du kan nog du.  Förra julen var lugn, kanske överraskande lugn. Stigu var kanske ganska trött redan då, men så är vi ju ibland. Bella var med, och jag gick ut med henne, och ”karana” blev här och hänga i ...
Läs mer

Då man blir så uppretad

Bild
 Vet ni dom där människorna ni har i er bekantskapskrets som vet och kan allt? De där som typ säger hur man ska känna, leva och göra. De där som har svar på allt. Jag personligen blir så uppretad av såna. Tur så finns det inte många såna i mitt liv.  Känns som om jag har enligt dessa haft ett liv fullt med bara bra saker, och att jag aldrig haft saker som fått ned mej. FEL!  I den här åldern jag är i så har jag verkligen upplevt saker, mer än den/dem jag syftar på, men banne mej de här typerna bara fortsätter o fortsätter berätta hur jag ska hantera saker. 😡 Jag är just nu inne i en period där jag vill känna mej behövlig, att få hjälpa osv. Jag känner mej så tom och onödig annars. Ändå sku jag inte orka ibland. De allvetare vet ju för min del säkert varför jag reagerar så här… 😉 Ja, till dessa allvetare kan jag berätta följande, och även kanske delge varför jag är jag idag, varför jag verkligen försöker njuta av de små sakerna som finns i livet. Jag har verkligen fått u...
Läs mer