Tankar

 Sade redan på förmiddagen åt min kollega att meningar bara snurrar i mitt huvud, och tror idag är det dags att skriva igen. Har egentligen inget särskilt, men vill bara skriva.

Då man jobbat i snart en månad med rutiner och att känna sig viktig gör mej till en bra människa. 

Har varit hundvakt också, och då kändes det lite stressigt, men ändå kände jag mej viktig och väntad då jag kom till Evitskog och Bella snurrade runt en. 

Då jag kom hem tillbaka satt jag två kvällar och kände mej som inget. Sen blev det bättre och på jobbet får man ju verkligen ge av sig själv, och så får man ju så mycket. 

Nu känns allt stabilt, har hanterat så mycket känslor detta år, att det känns som om man har små, små hål i sitt hjärta. De börjat säkert läka med tiden, men vissa små hål kommer nog för evigt att finnas kvar. 

Jag vet av erfarenhet att det som inte dödar gör en starkare, men ibland funderar jag att kan man bli så stark att inget känns? Vem vet. Jag känner nog starkt för vissa grejer, och ibland borde man kanske berätta varför man gör det. Så att andra förstår en. 

Var i naturen idag en stund, och den ger en så mycket. 

Det här blev väl ett svammel igen, men jag är jag…😉

Tillägnar detta inlägg till Karita och hennes nära. ❤️

Jag finns och det vet du! ❤️








Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tårar hela morgonen

Julen blir svår sa dom…

Då man blir så uppretad