Då livet lär

 Godmorgon från Evitskog!

Satt just och tänkte bakåt. Det är bra det också. Försöker alltid bara leva för just idag. Planerar inte så mycket mera, utan gör det som känns bra just idag.

Den dagen i april då jag ”hamnade” hjälpa till med Bella, och vara här mådde jag så pyton. Jag kunde inte alls vara stilla, städade och gick an som en dåre. Tills den dag då jag blev hemskickad för att de andra blev oroliga. (Tack för det…nu inser jag ju att det var dåligt för mej att bearbeta så) Jag sov egentligen inget, jag fick proppa i mej lite tabletter för att ens sova lite. 

Sen efter det har jag ju varit här från och till för att hjälpa med Bella, och nu känns det bra att vara här!

Har sovit bra, tar det lugnt och känns att det är okej att vara här. Och jag vet att Stigu tycker lika. 

Jag vet att jag lovade då att ställa upp för de som fanns kvar, och de som har bett om hjälp har fått min hjälp. 

Bodde ju här i 23 år, och känner att äntligen kan jag igen vara här, utan att sorgen drar över och minnena tar mej hårt. 

Nu känner jag tacksamhet över att jag fått vara här, lärt mej mycket, och kan njuta igen.

I natt har vi flickor sovit så gott, Bella fick jag börja prata med att det är dags för kisi rundan… 😂

Så, har tagit emot mycket, bearbetat mycket, och nu är jag här,  jag ser det goda i nåt som var så tungt. Jag kämpade för nåt som nu i slutändan ger så mycket. 

Sku förstås ha varit kiva att Stigu varit med om detta, men idag är han säkert på klappjakt där någonstans. 

Du finns i mitt minne, nu och för alltid. Tack för allt du gav mej. Har satt de dåliga minnena bakom lås och bom. 

Nu ska vi ta emot denna dag, jag och Bella! ❤️