Självständighetsdagen 2024 och tankar

 Denna dag är jag tacksam över att bo i Finland. Även 364 andra dagar. Tack ni alla som kämpat för vår självständighet!

Idag tänker jag skriva ett tacksamhets ”brev”.

Är tacksam över min mamma och pappa som uppfostrade mej på ett bra sätt. Tacksam över våra somrar på Gloskär och havet där jag lärde mej leva utan alla bekvämligheter, att kunna sitta och titta på havet, naturen och bara vara. Har haft det bra under barndomen, ungdomen och mitt vuxna liv. Tack! ❤️ Min farmor hör också till de människor jag minns med kärlek och tacksamhet.

Är tacksam att jag träffade Stigu och hans föräldrar. De lärde mej hur man bor på landet. Vad man kan göra där för att ”stadsflickan”inte sku få tråkigt… Fann trädgårdsmästare Mia där. Njöt av skogen. Skogen gav mej energi. Älskade att elda i tackan, t.om att hämta veden! 😂 Hade även äran att få bli bonusmamma till Tuomas. Han var 6 år då jag träffade Stigu, och vad jag tycker så har det gått riktigt bra. 

På landet i Evitskog uppfostrade jag/vi 2 fina söner, René och Oscar. Och ni 2… ja ni 2 uppfostrade även mej. Fick lära mej att allt kan hända, att försöka ta det lugnt, att hålla regler och vara sträng och visa att fast man gjort fel nån gång så älskar jag er över allt annat. Ni gjorde mej till den jag är idag. Tack alla ni, Tuomas, René och Oscar. 

Tack Stigu, du gav mej mycket. Är evigt tacksam. 

Mina vänner. Håhhå. Jag är inte alltid den enklaste att ha och göra med. Är temperamentsfull. Men har märkt att även det har jag mer och mer fått under kontroll. Har lärt mej att stänga munnen och fundera först, säga sen. Ibland lyckas det, ibland inte. Men, har jag sagt fel eller gjort fel så kan jag även be om ursäkt. Man kan säga och erkänna att nu gick det fel. Men jag har även stora famnen, öron som lyssnar och hjälper där jag kan och orkar. Jag finns alltid där för er. Så som ni funnits för mej. 

Denna tid före jul har inte varit så lätt detta år, en jul där en av ”mitt livs karlar” är borta. Men ska göra det bästa. Men man får ändå sakna. Men man måste även se omkring sig och se vad man har runt sig. Det är ni. Alla ni i mitt liv som ännu finns här. Tack. Ni är av guld. ❤️

Ajoo. Bella. Ett trassel som finns i mitt hjärta, älskar henne. 

Önskar er alla en trevlig självständighetsdag! 

Ta vara på det ni har. Se det lilla fina i livet. 





Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tårar hela morgonen

Bild
 Vet inte just vad som hände. Jag tänkte på något från förr och började bara gråta. Gråter fortfarande och vet inte egentligen varför jag började skriva.  Tror på något sätt att jag dämpat mina egna känslor de sista månaderna, och inte tänkt färdigt allt. Har dämpat pga olika orsaker som jag själv hittat på för att… har alltid haft någon orsak: ska till butiken, ska på jobb, ska göra det och det. Har inte velat erkänna hur mycket jag tänkt på hur väldigt mycket jag sku ha velat prata ut med någon som inte längre man kan prata med.  Jag och Stigu pratade aldrig ut om vår separation, och nu sitter jag här och är så arg på mej själv att jag inte tvingade honom att prata. Han har aldrig varit bra på att prata om sånt, som känslor osv.  Vi byggde upp vänskapen, men redde aldrig ut nåt annat. Men han kanske ville ha det så.  Så nu sitter jag här, och tänker på sånt som är omöjligt. Helt sjukt. Och undrar när jag får ro, så där hela tiden. Känner att jag är på spänn he...
Läs mer

Julen blir svår sa dom…

Bild
 Nååå, tänkte jag. Det blir väl det. Men så är livet, och tänkte eller ville inte tänka mer på saken. Nu är den här. Jul 2024.  Tills idag har det gått relativt bra. Stämningen finns kanske inte på samma sätt, men har haft en sån där mys pys tid här, med ljus och gran och adventsljusstake.  Julafton firas i Ekenäs, med söner, bror med familj och pappa. Allt är planerat. Är evigt tacksam för att det blir så.  Ändå kom saknaden och sorgen på som stora hus nu.  Sedan 1998 har Stigu varit med under julen. T.om efter separationen firade vi tillsammans och nu är han inte med. Kommer ihåg förra julen då han rökt fisk och var så stolt. ”Godare fisk får ni aldrig” sa han. Ni som kände honom vet precis vilken min han hade då han sa det.  Jag höll med och sa att du kan nog du.  Förra julen var lugn, kanske överraskande lugn. Stigu var kanske ganska trött redan då, men så är vi ju ibland. Bella var med, och jag gick ut med henne, och ”karana” blev här och hänga i ...
Läs mer

Då man blir så uppretad

Bild
 Vet ni dom där människorna ni har i er bekantskapskrets som vet och kan allt? De där som typ säger hur man ska känna, leva och göra. De där som har svar på allt. Jag personligen blir så uppretad av såna. Tur så finns det inte många såna i mitt liv.  Känns som om jag har enligt dessa haft ett liv fullt med bara bra saker, och att jag aldrig haft saker som fått ned mej. FEL!  I den här åldern jag är i så har jag verkligen upplevt saker, mer än den/dem jag syftar på, men banne mej de här typerna bara fortsätter o fortsätter berätta hur jag ska hantera saker. 😡 Jag är just nu inne i en period där jag vill känna mej behövlig, att få hjälpa osv. Jag känner mej så tom och onödig annars. Ändå sku jag inte orka ibland. De allvetare vet ju för min del säkert varför jag reagerar så här… 😉 Ja, till dessa allvetare kan jag berätta följande, och även kanske delge varför jag är jag idag, varför jag verkligen försöker njuta av de små sakerna som finns i livet. Jag har verkligen fått u...
Läs mer