En bit av vardagen.

Blev igår intervjuad av en annan Maria som också har diabetes. De gör en forskning för Åbo Akademi, vilket är jättebra att man forskar i sjukdomen, vården och allt möjligt annat.
Kändes jätteskönt att prata o berätta åt en sån som levt med sin sjukdom länge.
En fråga var: om jag tycker att jag är sjuk eller frisk. Jag svarade att jag ser mej som frisk.
Har bara ett organ som inte fungerar men alla andra fungerar så är frisk.

Varför jag skriver nu är det att jag tänkte berätta om en vanlig episod i mitt liv nuförtiden, som kanske nån av er förstår lite ens varför man ibland ändå blir irritterad.

Jag höll på och städa just. Halva huset dammsuget. Känner mej lite svag, och darrig, så jag visste att nu blir jag låg. Hastigt blodsocker mätaren fram, o jo, blodsockret är på väg under 4.

Nå, blev en paus och maten framför näsan. Efter det kan jag igen fortsätta.
Så såna här pauser hör till mitt liv, tanka kroppen lite och sen fortsätta.
Är ändå glad o nöjd att jag är en helhet, som fungerar bara jag sköter mej, och helheten behöver bara lite mat etc. Och, förstås det härligaste som en person upptäckt och framställt: insulin.

Nu ska jag fortsätta med städandet. Kramar