Hösten är här...

... och så även mina tankar och funderingar.

I synnerhet då allt lugnar sig, som nu. 50% av familjen är borta på olika happening, och jag njuter på nåt sått av ensamheten, fast jag inte är ensam.
Då såna här helger infaller så märker jag att jag funderar mer på saker. Summerar lite det ena och det andra. Tänker på människor i mitt liv, de modiga som gör stora beslut så där vips och bara gör saker som måste göras.
Tänker på dessa med varmt hjärta och funderar var de fått mod att göra saker. I det här fallet är jag en fegis som mer tänker på andras välbefinnande före mitt eget. Fast jag vet att vad än jag sku göra så sku det accepteras av många i mitt liv. Jag är inte ensam, men mer ensam än tidigare.
Och är det för jag har själv valt det. Det är många som jag blivit besviken på och det är säkert många som blivit besviken på mej. Det är livet.

Hösten för mej är en tid att dra sig in i sitt skal och tänka på olika saker som skett det sista året. Märker att jag njuter av mörkret som kommer och njuter mer att vara ut o gå då det mörknar, är inte lika synlig då. Mörkret skyddar även sorgsna ögon och ansiktsuttryck. Men även glädje och stolthet.

Ibland känns det som om folk är mer intresserade av ens liv då man är sorgsen än då som man är lycklig och glad, här talar jag om de sociala medierna men även i riktiga livet. Är egentligen så trött på de som visar bara det positiva, och gör allt för att dölja det sk. riktiga i livet. Man får göra så, men själv har jag valt att berätta även det som man kämpar med. Kalla mej sen en jamsare eller drama queen, men det är vad det är.

Tar här 2 saker som ändrat på mej som människa, den tredje saken lämnar jag. I alla fall för nu.

Min mammas kämpade och död. Hon dog i hjärntumör och den tiden var ett pendlande mellan lycka och sorg, hopp och tro. Mina pojkar var 3 och 5 år då hon dog, så den tiden var jag en icke så stabil och stark människa i deras liv. Var säkert en så bra mamma jag kunde vara just då, men efter sorgearbetet och saknaden efter mamma bestämde jag att jag betalar allt till dem tillbaka. Och tror jag gjort det. 👊

Andra saken som ändrat mej är min sjukdom, diabetes som kom för 3 år sen med buller och bång. Jag är du med den med idag, men som människa ändrade den mej. Mer om den tiden kan läsas här på bloggen från 2017.

Men frågan är: har jag ändrat mej för mycket för andra människor i mitt liv. Har jag gått en väg och de andra en annan väg?  Där är en sak att ta itu med. För vi lever bara just nu.

Tack! Nu får tankarna vila. Annars blir det explosion i huvudet... 😏