Stark och svag, vad är bättre?
Har pratat och pratat med vissa utvalda den senaste tiden. Det är ju alltid bra, men det tvingar även mej att lyssna och dra in vad de säger. Och tro mej, det har jag.
Vet inte om jag har en ålderskris just nu eller vad det är, men nåt är på gång och måste bara ta emot allt som kommer.
Tankarna låter inte mej vara ifred för ens en liten stund då jag bara är... Då jag gör nåt så då har jag semester från alla mina konstiga funderingar. Skönt med vardag och jobb.
Dagens skriv-av-mej-sak är faktiskt en sån som jag stannade upp och började fundera på riktigt på. En av dessa stöttepelare sa åt mej att "Har du någonsin funderat på att inte visa dej stark, för du måste inte. Låt det svaga komma."
Ja, lättare sagt än gjort, då man har bestämt sig för att vara stark. Men vad sen då, då man märker att man gjort sig själv skit med att vara stark...
Att vara stark är väl nåt man byggt upp, för att inte rasa samman. Att visa duktigt att allt blir nog bra, i många saker. Och jo, i en del har det starka i mej hjälpt mej vidare, men på vägen kanske satt andra i skuggan. Att andra inte kommit emot med en hjälpande hand nu och då för att den här bitchen hon klarar nog sig själv... Fan vad man har gjort missar...
Nå, nu är jag då här, och en liten, liten svaghet kommer mer och mer fram, och det är egentligen den jag jobbar med.
Nu har jag på riktigt gått långt bakåt i mitt liv, och då jag nu ser på de sista åren så har det starka gett allt som det kan. Jag måste bara låta mej vara och få känna de känslor jag har... Och dom är nu många, råddiga, arga, ledsna osv.
Glädjen då? Det var ju just det, var är den känslan? Den kommer nog nu och då, för de små sakerna i livet, men den där känslan att allt är bra och kiva, finns inte nu.
Funderar faktiskt om jag har nån sorts deppis på G. Men sen igen, de sista månaderna har varit tunga, så tror att jag bara borde vara, och inte bry mej om så mycket. Sätta gränser, kunna säga nej och att erkänna: Jag är trött. Och jag får vara trött. Men, det är inte jag. DET är problemet.
Svammel, svammel, men fick ord skrivna, som kan hjälpa mej på vägen, till att tillåta även svaghet.
💖
Vet inte om jag har en ålderskris just nu eller vad det är, men nåt är på gång och måste bara ta emot allt som kommer.
Tankarna låter inte mej vara ifred för ens en liten stund då jag bara är... Då jag gör nåt så då har jag semester från alla mina konstiga funderingar. Skönt med vardag och jobb.
Dagens skriv-av-mej-sak är faktiskt en sån som jag stannade upp och började fundera på riktigt på. En av dessa stöttepelare sa åt mej att "Har du någonsin funderat på att inte visa dej stark, för du måste inte. Låt det svaga komma."
Ja, lättare sagt än gjort, då man har bestämt sig för att vara stark. Men vad sen då, då man märker att man gjort sig själv skit med att vara stark...
Att vara stark är väl nåt man byggt upp, för att inte rasa samman. Att visa duktigt att allt blir nog bra, i många saker. Och jo, i en del har det starka i mej hjälpt mej vidare, men på vägen kanske satt andra i skuggan. Att andra inte kommit emot med en hjälpande hand nu och då för att den här bitchen hon klarar nog sig själv... Fan vad man har gjort missar...
Nå, nu är jag då här, och en liten, liten svaghet kommer mer och mer fram, och det är egentligen den jag jobbar med.
Nu har jag på riktigt gått långt bakåt i mitt liv, och då jag nu ser på de sista åren så har det starka gett allt som det kan. Jag måste bara låta mej vara och få känna de känslor jag har... Och dom är nu många, råddiga, arga, ledsna osv.
Glädjen då? Det var ju just det, var är den känslan? Den kommer nog nu och då, för de små sakerna i livet, men den där känslan att allt är bra och kiva, finns inte nu.
Funderar faktiskt om jag har nån sorts deppis på G. Men sen igen, de sista månaderna har varit tunga, så tror att jag bara borde vara, och inte bry mej om så mycket. Sätta gränser, kunna säga nej och att erkänna: Jag är trött. Och jag får vara trött. Men, det är inte jag. DET är problemet.
Svammel, svammel, men fick ord skrivna, som kan hjälpa mej på vägen, till att tillåta även svaghet.
💖
Kommentarer
Skicka en kommentar