GRATTIS René




GRATTIS GRATTIS GRATTIS PÅ DIN 20 ÅRS DAG!





Hahaha... Klart det blir ett blogginlägg på din 20 års dag...

Jag är idag känslig, rörd, glad och förstås lycklig.
Har fått vara din mamma i 20 år.

Kommer ännu ihåg första blicken av dej, då du precis hade anlänt. En intensiv och skarp blick fast du hade haft det jobbigt. Såg in i dina mörka mörka ögon och tänkte att jaha, det blir en brunögd gosse. Men icke. Generna från Ekenäs var starka tydligen...




Det blev lite häftigt för oss båda, den 6.3.2000. Allt var bra en tid, men sen gick allt till skogen.
Pappa blev ombedd att fara hem och vila lite, och jag och min mage blev intagna. De skulle ringa till pappa då det sku börja hända nåt.
Det hann de aldrig göra förrän du och jag blev i illfart bortförda till ett operations rum.
Dina hjärtljud försvann, och mina värden var dåliga så det blev ett akut kejsarsnitt.
Det tog inte länge förrän jag hörde att skriiiik. Det var du, i gott skick och jag blev även det senare.

Jag fick ligga ca 3 timmar på övervakning, utan dej, och pappa fick sitta med dej den tiden. Du hade bara skrikit och skrikit och till sist hade en sköterska kommit och frågat pappa om hon får ge en tutt...
Jo, absolut, och du hade tystnat direkt... :)  (Som lite äldre sku du ha en tutt i munnen, en i handen och en MELLAN TÅRNA då du sov...)





På morgonen låg jag o såg på dej och tänkte hur lycklig får man vara? Jag nästan sprack av lycka.

Har många gånger tänkt på hur ett barn kan förändras under uppväxten.
Som liten (1-4 år) var du en duracell pupu som tog mylla från alla blommor och var snabb som blixten att hitta på allt. Vi fick hela tiden göra huset till en säkrare plats... Var det inte kökskåpen och lådorna som inspekterades så var det takkan.

Då vi sku till mommo o mofa till Ekenäs fick jag ringa i Karis att vi snart är där, för att mommo sku kunna rädda sina grejer nederst i bokhyllan... :) :)

Åja, du lugnade dej, och var ett lugnt, blygt skolbarn. Lite av en mammas pojke. Du sökte trygghet massor och du fick det nog också. I alla fall har jag gjort det bästa jag kan.

Som en tonåring testade du lite, men inte sååå farligt. Du blommade upp, och högstadie tiden var väl lite intressant nu och då. ;)

Här är vi nu, du blir 20. Och vilken son det blivit av dej. Och fast du nu är 20, så kommer jag alltid att finnas till för dej, för den 7.3.2000 bestämde jag; jag är en mamma, och på heltid. För alltid.


Grattis kära René, du är älskad.









Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tårar hela morgonen

Bild
 Vet inte just vad som hände. Jag tänkte på något från förr och började bara gråta. Gråter fortfarande och vet inte egentligen varför jag började skriva.  Tror på något sätt att jag dämpat mina egna känslor de sista månaderna, och inte tänkt färdigt allt. Har dämpat pga olika orsaker som jag själv hittat på för att… har alltid haft någon orsak: ska till butiken, ska på jobb, ska göra det och det. Har inte velat erkänna hur mycket jag tänkt på hur väldigt mycket jag sku ha velat prata ut med någon som inte längre man kan prata med.  Jag och Stigu pratade aldrig ut om vår separation, och nu sitter jag här och är så arg på mej själv att jag inte tvingade honom att prata. Han har aldrig varit bra på att prata om sånt, som känslor osv.  Vi byggde upp vänskapen, men redde aldrig ut nåt annat. Men han kanske ville ha det så.  Så nu sitter jag här, och tänker på sånt som är omöjligt. Helt sjukt. Och undrar när jag får ro, så där hela tiden. Känner att jag är på spänn he...
Läs mer

Julen blir svår sa dom…

Bild
 Nååå, tänkte jag. Det blir väl det. Men så är livet, och tänkte eller ville inte tänka mer på saken. Nu är den här. Jul 2024.  Tills idag har det gått relativt bra. Stämningen finns kanske inte på samma sätt, men har haft en sån där mys pys tid här, med ljus och gran och adventsljusstake.  Julafton firas i Ekenäs, med söner, bror med familj och pappa. Allt är planerat. Är evigt tacksam för att det blir så.  Ändå kom saknaden och sorgen på som stora hus nu.  Sedan 1998 har Stigu varit med under julen. T.om efter separationen firade vi tillsammans och nu är han inte med. Kommer ihåg förra julen då han rökt fisk och var så stolt. ”Godare fisk får ni aldrig” sa han. Ni som kände honom vet precis vilken min han hade då han sa det.  Jag höll med och sa att du kan nog du.  Förra julen var lugn, kanske överraskande lugn. Stigu var kanske ganska trött redan då, men så är vi ju ibland. Bella var med, och jag gick ut med henne, och ”karana” blev här och hänga i ...
Läs mer

Då man blir så uppretad

Bild
 Vet ni dom där människorna ni har i er bekantskapskrets som vet och kan allt? De där som typ säger hur man ska känna, leva och göra. De där som har svar på allt. Jag personligen blir så uppretad av såna. Tur så finns det inte många såna i mitt liv.  Känns som om jag har enligt dessa haft ett liv fullt med bara bra saker, och att jag aldrig haft saker som fått ned mej. FEL!  I den här åldern jag är i så har jag verkligen upplevt saker, mer än den/dem jag syftar på, men banne mej de här typerna bara fortsätter o fortsätter berätta hur jag ska hantera saker. 😡 Jag är just nu inne i en period där jag vill känna mej behövlig, att få hjälpa osv. Jag känner mej så tom och onödig annars. Ändå sku jag inte orka ibland. De allvetare vet ju för min del säkert varför jag reagerar så här… 😉 Ja, till dessa allvetare kan jag berätta följande, och även kanske delge varför jag är jag idag, varför jag verkligen försöker njuta av de små sakerna som finns i livet. Jag har verkligen fått u...
Läs mer