Inlägg

Visar inlägg från 2021

Tack o farväl 2021

Bild
 Säger tack o farväl till året 2021. Ett år som troligen hör till de tyngsta men lärorikaste i mitt liv. Ett år av så många känslor jag inte visste ens fanns inom mej. Har behandlat massor med saker i min ensamhet, men också haft människor omkring mej då jag haft vett att begära en pratstund. Har hänt massor med saker som jag egentligen inte själv kunde påverka, fast jag trodde jag kunde. Ett år av sorg, oro, ledsamhet o nedstämdhet som först på senhösten lättade o jag började se klarare på saker och ting. Är nöjd över att vår familj fungerar bra tillsammans, det var det jag så hoppades på i början av året, och verkar ha blivit så. Då jag flyttade till en ny lägenhet i november kändes det som jag stängde dörren till sorg o ledsamhet, och öppnade en ny dörr till att se positivt framåt. Tror jag gjort ett jädrans bra jobb det här året, fast det absolut inte kändes så då, då det var som mörkast. Jag är inte alls perfekt och färdig som människa, min jag bild är långt från färdig, men k...

En häftig natt.

Bild
 I natt var jag nog utsatt. Men tack vare en liten manick klarade jag av det obehagliga som finns då man har diabetes. Vaknade 2 gånger till alarm. Båda gångerna lågt blodsocker, och med rasande fart ner. Är så innerligt tacksam att jag får vara med om dessa otaliga uppfinningar som finns i dagens värld. Visst var jag sååå trött på sjukdomen i natt, men idag morse kände jag bara tacksamhet. Dagen gick relativt bra, fast tröttheten fanns. Tack gode gud för fina kollegor som förstår. ❤️ Idag var det även dags för Corona vaccin nummer 3.  Kommer ihåg hur glad man var då  man fick första dosen i början av år 2021... Sen kom dos 2 i augusti, och då var man kanske lite fundersam, att vart är vi månne på väg...  Idag var känslan typ "här igen"... Och önskan om att vaccin dos 4 inte kommer att bli aktuell. Men hej, så med mina funderingar idag. Sköt om er o hålls friska, njut av att vi har en fungerande hälsovård, för det har vi nog, fast folk vill oftast bara klaga. ❤️

Flytta o annat, direkt från hjärtat

Bild
 Hej, länge sen sist. Har flyttat och efter en vecka trivs jag så bra. Det kändes så rätt från första stund. Förra flytten var ju väldigt tung för mej. Så denna flytt minns jag, den förra var väldigt "svart" för mej. Det säger ju hur nere jag varit. Men är på god väg nu, har sett mej i spegeln många gånger och behandlat massor under månaderna i lägenhet 1. Har inte haft vackra känslor om mej själv alls. Men nu har det blivit bättre o kan se på mej själv igen. Tid har denna process tagit, men det visste jag. Värst var ju att bryta upp från det familjeliv man var van med, och som man trodde att fortsätter. Ville ju inte att mina söner hör till de som har sina föräldrar på olika håll. Tur är de redan nästan vuxna och har ett eget liv. Vet ändå att det tog hårt, och därför mådde jag också så dåligt. Men nu fungerar vi, familjen, tillsammans, och det var det jag hoppades på. Känns bra så, och hoppas det fortsätter. Den här flytten stängde ett kapitel, och öppnar ett nytt. Nu ska j...

Vilken underbar känsla!

Bild
 Hej på er! Det här inlägget handlar om diabetes, så den som inte är intresserad av att läsa OCH LÄRA SIG kan stänga nu. Och ni som vill veta mera, fortsätt läsa.  I veckan fick jag min Libre2 som ger alarm vid lågt och högt blodsocker. Känner av höga värden, så vi bestämde med sjuksköterskan att alarmet är på då jag får lågt, i och med att känner av det allt för sent. Det betyder att mitt blodsocker kan vara nere vid 2,5 då jag får känningar. Nu ger min "lilla vän" alarm vid 3,9, så att jag hinner reagera. Har haft denna nu under en vecka, och den har hjälpt mej redan 3 gånger faktiskt! Första gången visste jag inte vad som alarmerade i min väska, men blev så glad då jag märkte att den fungerar. Fick korrigerat i tid med bra kolhydrater, så inga stora svängningar. Andra gången var vid läggdags, då jag just höll på att somna. Då visade pilen rakt nedåt, så jag måste stiga upp och ösa i mej ett nattmål. Tanken om vad som skulle ha skett ifall jag somnat vill jag inte ens tänka...

De där förbannade ungdomarna...

Bild
 Hej på er, idag tänker jag varken skriva om mej själv, eller min diabetes eller nåt annat om hur jag mår... 🙂 Jippii tänker ni då, va? 🤣 Nä, tänker skriva mer om sånt som jag ibland reagerat på, och upptäckt själv här under de senaste åren. Det är frågan om hur vi vuxna, och äldre än mej reagerar på de unga här i vårt samhälle. Det klagas ju på mopo gossarna o flickorna, och de äldre unga på en ålder av ca. 19-25 ganska ofta.  Jag har följt med en hel del av dessa unga, kompisarnas barn och mina egna och även många andra genom mina gossars kompisar. Visst, de har gått igenom en otrolig utveckling med allt här i världen, då man tänker på "hur allt var förr". De ser på denna värld kanske på ett annat sätt än vi vuxna, och det ska vi även tillåta. De fanns inte då, som butikerna stängde kl. 13 på lördagen och öppnades först kl. 9 på måndag. De upplevde inte  telefon kioskerna längs med vägarna. De har vuxit upp i en helt annan värld, med mycket sånt som inte ens vi vuxna ...

Nr. 1 flyttar ut...

Bild
 Då var dagen inne då den första av mina söner flyttar ut... Eller han har ju egentligen bott den sista tiden med sin flickvän, men nu slår de sina ägodelar ihop och flyttar till en gemensam lägenhet. Satt igår och funderade vart alla dessa år farit. Helt otroligt hur snabbt allt går egentligen. Jag själv flyttade ut från mitt barndoms hem då jag var 19, och det gjorde en riktigt bra. Hade fast anställning och det var bara dags. Kändes ensamt förstås i början, men sen blev även det vant, och tror jag därför inte en enda gång känt mej  ensam då jag nu flyttade ut i februari. En sak måste jag nog erkänna...  Sku allt vara som "förr" och han sku flytta ut så sku jag nog ta allt på ett annat sätt... Nu är jag bara glad att han tar nästa steg i sitt liv, och lär sig ännu mer. Han har redan blivit bra på att laga mat osv så tror allt kommer att bli riktigt bra. Man lär så länge man lever.  Lycka till i nya hemmet, ni kommer att få det riktigt bra! ❤️  

Att "spy" ut det dåliga 💪

Bild
 Igår skrev jag (eller spydde) ut det dåliga feelisarna jag hade, pratade även om dom, och idag mår jag mycket bättre. Hade igen lite glömt att det är okej att prata om hur man känner.  En av mina vänner sa att äntligen får jag höra vad du på riktigt känner... Hon visste ju att allt inte är bra, men hon väntade på utbrottet. Hon känner mej så väl och respekterar "mitt sätt", men ändå sku ha tagit upp saker ifall jag blivit tyst en längre tid. ❤️ Satte mitt inlägg som privat, bara för att jag fick ut just då det som kändes som värst. Nu får det vara där, bara för mej. Ni var iaf över 30 som läste det. Det är ju okej att må dåligt ibland, känns ibland som om man klarat sig på nån sorts adrenalin, och nu ska jag klara det mesta själv. Har godkänt nu att dessa känslor o dagar måste komma, det är säkert en del av processen. Vill ännu tacka en del av er, som också separerat, som skrivit om er process. Känner igen mycket och det betyder massor för mej. Visste inte ens att en del av ...

50 +...

Bild
 Hej, här skriver en bitter o inåtvänd person... Bara varning åt er som bara delar o skriver om det fina i livet. Jag är sååå utled på min molande värk, och jag som människa blir ju då också en annan person. Försöker till 100%, men märker att jag blir mera irriterad osv. Är tacksam att det är fredag idag, och klarade väl av veckan ganska bra, tack vare fina arbetskompisar. ❤️ Förstår nu bättre de som har värk hela tiden, hur det drar ner en osv. Jag hoppas verkligen min värk försvinner så småningom, för insåg idag att det här håller ej i längden. Jo, vet, man ska inte gnälla om små saker, andra har det mycket värre osv, men är även rädd på riktig att jag ska få problem med mina leder.  Nu tar jag veckoslut, och nästa vecka får vi se om det blir kortison spruta.  Kram! ❤️  Hoppas på en bättre dag imorgon! 

Länge sen sist!

Bild
 Tänkte skriva idag, efter en lång paus. Har fått massor av positiva kommentarer om mina skriverier, men som alltid även negativa. Det som kändes värst var det att de som inte vet eller känner mej så bra tror sig veta och berättar för mej hur jag ska hantera mig själv. Jag gör saker på mitt sätt, som är bra för mig. Var skräckslagen då semestern kom. Ensam, i ett höghus, inga planer osv. Jag gick 1 vecka före semestern in i mig själv, tappade greppet och pratade inte alls ut med någon om mina känslor. Ännu på midsommarafton satt jag här, och tyckte väldigt synd om mig själv. Tårar rann och var helt "lost". Jag hade ju inte frågat människor om jag kunde hänga med nånstans... Hujedamej, sånt gör man ju INTE. 🙄 2 räddande änglar räddade mej, martyren, från att sitta här o pirra, och vi hade jätte roligt! ❤️ Tack till er, ni vet vem jag menar. Det betydde massor! ❤️ Sakta o säkert började jag öppna mej, o berätta om mina känslor och min angst försvann sakta men säkert. Nu de sis...

Paus i bloggskrivandet

Bild
 Har nu bestämt att jag tar paus med skrivandet här. Efter mycket funderande är det bäst så. Kan inte ändå skriva ut alla tankar och funderingar man genomgår, och skriver jag så kan det bli missförstånd. I det här skedet jag lever i nu, är det bäst att ta dagen som den kommer, och leva för stunden. Känslomässigt är det upp och ner, men bra att känslor finns ännu. Jag har det bra. Det kunde vara sämre. Jag är tacksam över de vänner som orkar vara med i mina skeden just nu. Är tacksam över min arbetsplats, som ger mej en stabil vardag. Är tacksam över min pappa och bror, som stöder mej över 100%. Sist, jag älskar, älskar, älskar mina två söner. Finns inget större än kärleken till sina egna barn. Nu fångar jag dagen, som den kommer. Kram på er, och var snälla med varandra! ❤️  

Några veckor som 50

Bild
 Huh huh vilka grejer det hänt sen jag blev 50. Tacksam, oändligt tacksam över alla nära o kära! ❤️ Bilder här berättar mer än 1000 ord.

Morsdag 2021

Bild
 Idag stack vi med yngre sonen till Ekenäs. Först via min mammas och fammos grav med blommor och sen till min kära pappa. Vi satt ute och drack kaffe och pratade om allt och ingenting. En träff med så mycket kärlek, att jag är rörd ännu. Märkte hur stolt jag är över mina söner, och vad de åstadkommit. Fick känslan att banne mej, jag(vi) har ju lyckats riktigt bra ju! ❤️ Säger inte att det har alltid varit lätt, absolut inte. Men har aldrig gett upp som mamma heller, fast det nångång varit mega tungt, så har man fått krafter att fortsätta. Idag, morsdag 2021 ser jag frukten av allt, ser det jag vill se, ser ljust på mina barns framtid. Är otroligt stolt att få vara mamma till dessa två, älskar er så väldigt mycket! ❤️ ❤️ Tack René och Oscar att ni gjort mej till den människa jag är idag. ❤️ Här  15 och 13 åringarna... 🥰

Jag o min vän för livet 🤔

Bild
 Jag har inte skrivit på länge om mej o min sjukdom. Den finns ju med, på gott o ont. Och har lärt mej att den är o förblir en del av mej o mitt liv. Jag styrs nog av min sjukdom, men inte lika som tidigare. Har ändå fått lära mej nya saker nu då jag bor ensam. Först kändes det obehagligt att vara ensam då sockret blev väldigt lågt, ingen kunde söka åt mej nåt att äta o så, men nu har jag lite här o där Siripiri, och vet själv ganska bra då det brakar neråt. Är verkligen glad att jag lärt känna min sjukdom, vad som hjälper o vad ej. Man är aldrig för gammal att lära sig. Min sockerbalans har absolut inte varit den bästa på flera månader, stress o sånt gör mitt socker högt och det gör mej trött o till endel irriterad. I längden är det inte bra, så nu måste jag få bort de här grymma svängningarna från 2-25...det tar ganska på. Men jag gör mitt bästa varje dag, och för nu får det räcka.  Har bestämt att jag måste sluta att ha stora krav på mej själv. Att ta en dag i taget och int...

1.5.2021

Bild
 Efter flera dagar av stora känslor tar jag denna dag "time-out". Är totalt inne i känslo virr varr, så väntar en stund ännu, sen tar jag en dusch o sen blir det soffhäng.  Blev totalt överraskad av uppvaktningen på min födelsedag, och det minnet kommer att finnas för alltid i mitt hjärta. Har så fina människor i mitt liv, och de ger mej ork att gå framåt. Tyvärr har jag ändå märkt att vissa inte har övat på det som kallas finkänslighet alls. Nu pratar jag om sånt man säger eller skriver, utan att tänka om ens nån minut. Tycker alla borde öva på det, ung som gammal. Är inne i en storm av känslor, är sårbar fast jag inte visar det utåt. Tyvärr blir även vissa människors ord och kommentarer fästa in i mitt minne, och kanske jag inte kan förlåta allt. Tycker det är synd att vi vuxna inte jobbar mer med "oss själva". Man har ju alltid sina svaga sidor, endel kanske inte ens vet vad som är ens svaga punkt/punkter. Jag jobbar mycket med mej själv, reder ut varför jag reag...

Sista dagen!!!! ❤️

Bild
 Sista dagen på karantänen. Så skönt. Men det har gått riktigt bra, alla har varit hjälpsamma. Så har absolut inte lidit någon nöd här. Känslorna under de första karantän dagarna var ju röriga, men sakta och säkert accepterade man situationen. Det fanns ju inget annat att göra. Karantänen för mej, gjorde mej bra också. Lugnade ner mej, har varit ut och gå och gett tid åt bara mej själv. Tror jag behövde det. Känns så nu. Det var väl nåt i luften med, för vädret var ju så fint, så redan det fick en att vara positiv. Och förstås det att själv visa 2 negativa resultat på covid-19. Hej, allt känns bra, redo för första arbetsdagen imoron! Jeeee! ❤️ ❤️ ❤️

Att finna sig själv

Bild
 God morgon, I min ålder borde man ju veta vem man är och kanske jobba på de punkterna som man vet att inte ännu är riktigt slipade. I allt som hänt nu de sista månaderna kan jag säga att jag inte just nu vet vem jag riktigt är, helheten jo, men en hel massa att reda ut. Innerst inne är jag ändå en god människa som vill alla väl. Det har jag kommit fram till, och det är ju bra. Sen är jag en mamma till 2 söner, och en bonus son. ❤️ Är även en dotter och en syster. Ja, och en faster faktiskt. ❤️ Men sen då? Det får tiden utvisa. Då man separerar så tar det tid att finna sig i det nya. Och tid tänker jag ge. Hoppas en del av mina vänner förstår det här, och ger mej den tid jag behöver. ❤️ Jag behöver mina vänner, och är så glad att jag har er. ❤️  Kram! 

❤️ Tack, kanske...

Bild
 Fick en fråga o beröm härom dagen, om denna blogg o hur jag skriver. Värmde mitt hjärta. ❤️ Skriver ju för att få ut tankar så att jag ska förstå själv. Så bloggen är sist o slutligen mest för mej själv, som ett sorts bollplank. Om någon sedan känner igen vissa saker o får en inre ro av det så är jag bara nöjd.  Jag fick veta att jag skrivit mycket då jag var ung, tonåring, typ 13 år. 😊 Jag kommer ihåg att jag satt i roddbåten utanför Gloskär och skrev i min ljusblåa anteckningsbok. Skrev faktiskt mycket egna dikter den tiden. Nej, vet inte var denna bok är nu. 🤔 Öppnade en annan blogg för länge sen, Gloskärs Maja, där jag skrev om min mammas sjukdom o känslor om det. Måste ta o öppna den, o läsa, men inte nu. Känns inte bra att i detta livskede att  öppna o läsa sådant som är ledsamt.  Sitter just nu i karantän, och ska vara i karantän ännu 7 dagar.  Har fått samtal av vänner, som på nåt sätt "kom tillbaka" då jag behövde dem som mest. De har alltid varit i ...

Nu är ni tillsammans ❤️

Bild
 Du har funnits med hela mitt liv, och idag släppte du greppet och for iväg till din Monika. Nu återförenas ni. Jag önskar dej en trygg resa, och ser redan framför mej hur du sätter dej mellan alla "mina kvinnor" där uppe och berättar det senaste från jordelivet. ❤️ Säg bara att allt är bra, och ge dem alla en stor varm kram av Mej. Berätta också att jag saknar dem väldigt mycket.  Den här dagen blev ju extra tung, men försöker ta in allt som hänt, tänka och minnas. Har ju tid.  Vila i frid, Sven. ❤️

Snart 2 månader...

Bild
... Och oj vad det hänt massor på dessa 2 månader. Både på gott och ont. I det här inlägget tänker jag öppna mej, det är ju inget nytt. 😁 Men, öppnar mej med såna saker som kanske får vissa av er att sucka, andra sitter med öppen mun och en del kanske inte tror på mej. Tyck och tänk vad ni vill. Bryr mej inte. Jag är så nöjd, att vår familj fungerar, fast det skett ändringar för oss alla. Jag är så tacksam att jag och min fd sambo fungerar. Jag önskade detta, hoppades att nån gång, bara tiden får gå, sku ge mej en känsla att det fungerar fast vi gick skilda vägar. Nu då jag sitter i karantän, finns det ändå en familj som hjälper. Bara jag har vett att fråga. 😉  Jag har bestämt, att man inte kastar 23 år iväg så där bara, och tror (eller hoppas) att den andra parten tycker lika. Visst, det kan komma "takapakkin", men tror ändå att vi, mor och far, får saker fixade utan värre drama. Drama fanns inte heller då vi gick skilda vägar.  Våra söner är värda en familj som fungerar, ...

2 dygn i total ensamhet

Bild
 Provade en sak den här helgen. Att inte ha något alls att göra. Att inte träffa någon.  Det var svårt, har alltid något som jag typ måste göra eller måste uträtta. Jo, har nog pynjat här i lägenheten, kan inte bara vara. Jag såg på foton, lagade en tavla av mina söner, gick igenom gamla grejer, från min barndom, läste mina morsdags kort till min mamma, såg bilder av henne som ung osv. Har gjort en tripp till det förflutna, läst brev jag fått av mina vänner då vi var tonåringar. Vet inte varför jag gjort detta men måste man alltid förstå allt? Jag tänkte nästan klämma mej med min son då han hämtade en grej idag, tyckte jag behövde nåt från butiken, men inte behövde jag ju nåt akut inte... Så den här helgen blev en "ensamvarg" helg, men tror jag behövde det. Märkte efter fafa Yngves begravning att jag var så trött. Var tungt att se sorg, känna sorg, att se hur sönerna kämpade, att se deras pappa kämpa, men ändå var vi där, som en familj. Vi tog sorgen tillsammans. Hoppas vi sk...

1 månad

Bild
 Hur mår du? Bra säger jag. Mår jag bra? Nå nej. Varför svarar man så, då man istället borde säga tar dagen som den kommer. Inte har jag ju någon nöd precis, men att bo utan sina söner är ibland nåt helt grymt. Jo, de är stora o lever sitt eget liv, men jag är inte en hel människa utan dem. Jag har haft dem i mitt liv 21 och 19 år, Har byggt mitt liv för dem, fast jag också borde ha byggt upp nåt eget då de blev äldre. Jag hann inte riktigt med...  Känns väl lika för andra mammor då barnen flyttar hemifrån. Jag är just nu inne i en period där allt är rörigt. Är kanske apatisk till och med. I alla fall då det är lediga dagar och inga måsten. Då far jag in i en bubbla. Jag sörjer. Det som inte blev. Finner inte mej själv. Vet inte riktigt vem jag är. Kanske det är bäst, som jag skrev till först. Tar dagen som den kommer. Idag är en dålig dag. Så är det. Känner att jag är inget värd. Ska försöka jobba på att få mej själv att inse att jag är helt okej.  ❤️  Love you two,...

Det blev lite för mycket nu.

Bild
 21 dygn har gått sedan jag flyttade från mitt hem i Evitskog. Mitt hem i 22 år... Hade någon sagt åt mej för 10 år sedan att jag kommer att bo i en hyreslägenhet 2021 hade jag gapflabbat. Men så blev det. Hur jag mår? Inte så bra just nu. Tyckte redan att separationen var för oss alla lite tuff. Men tyvärr så dog gossarnas fafa i veckan, och då tog det nog illa. Så känslorna seglar just nu hit och dit. Fafa har varit oss nära och bott nära hela vårt liv där i Evitskog. Tro det eller inte, men det har gett oss många gånger trygghet. Då pojkarna var små så var han dagligen och checka att allt är okej, och lockade dom ner på glass... I smyg... Fina minnen. Tack fafa för allt du gjort, och för att du alltid älskade dina barnbarn. Du sa de säkert aldrig. Men man kände det. Man såg det. ❤️ Nu ska vi försöka låta tiden göra sitt. Ge tid och rum att alla får göra sina funderingar på sitt egna sätt.  Vila i frid! ❤️