Min Fammo, Annie ❤️

 Ni som pratat lite mer med mej, vet att jag har haft en del hurja drömmar den senaste tiden... 😉 Vissa drömmar så verkliga, vissa ledsamma, vissa roliga. Jag har t.ex pratat med min mamma, sprungit undan Ekenäs bor i en grotta med Karita, blivit tvungen att sjunga Imagine där jag inte kunnat uttala Imagine osv. 

I natt träffade jag min kära farmor, Fammo. Jag satt i hennes gungstol i hennes kök och vi pratade, pratade och pratade. Jag var så glad att jag fick mera tid med henne men plötsligt vaknade jag, och det var så synd. Hade en varm känsla i mej ändå, precis som om det varit på riktigt. Vem vet? 

Låt mig presentera min Fammo, Annie Linnea Helenius.

Världens bästa. Starka kvinna. Släktens spindeln i nätet så länge hon levde. 

Jag hade henne i mitt liv sedan dag 1. Och det märktes under åren, att hon var med från begynnelsen. Hade en så bra kontakt med henne. Under min barndom övernattade jag hos henne nu och då. Kommer ihåg hur jag älskade att springa barfota på gräsmattan då hon satt och drack morgonkaffe på terrassen.

Vi 2 var nog ett team vi. Har så massor med goda minnen av henne. Då vi satt i Gloskär och metade, hon var hurja på att meta. Då hon kommenderade hur och var man fick klippa gräsmattan, så att inte blommorna sku ta skada. 

Då hon och jag, år 1975 plockade vitsippor i Ramsholmen, för att uppvakta min mamma som just fått sitt andra barn, Peter, min bror. Kommer ihåg detta ännu så bra! 

Ack så fina minnen. Och de där diskussionerna, just i hennes kök. Där hon berättade om sitt liv, hur det varit och hur mycket hon upplevt. Både gott och ont. Hon blev tidigt änka, och hon lyckades ändå med så mycket. Hon blev ensam med 2 fina barn, och till de hade hon så fin relation tills sin plötsliga död. 

Min Fammo. En av de jag saknar. Men i natt hade vi det som förr. Och, är verkligen nöjd att hon inte behöver uppleva det vi nu upplever... För henne sku det vara för mycket.

Tack Fammo för allt, hoppas jag ens sku få 50% av det du hade i dej. Du var min hjältinna! ❤️