Så ledsen för det onda

 Hela veckan har jag nu kämpat med att bara titta på en nyhets sändning. Har nästan lyckas.

Då man sätter på tv:n på morgonen, ja då pratar man bara om kriget i Ukraina. Jo, fattar. Det är aktuellt, men kanske något annat inslag nu och då.

Jag byggde snabbt upp en mur då kriget började. Jag tänkte att nu tar vi dagen som den kommer. Dagarna, bilderna och informationen blev bara skrämmande.

Jag, som jobbar inom småbarnspedagogiken måste hålla en viss distans till detta på jobbet, för att skydda de små. Det har gått helt bra. Men idag, då jag kom hem till en tyst lägenhet braka det. Sku ha behövt skrika ut min ilska över det grymma som händer. Jag sku ha velat prata med någon, säga bara att det är hemskt.

Satt en stund i soffan, stirrade ut och så braka det. Tårarna rann. Av en sån ilska att någon människa i ett stort land kan och får beté sig på detta sätt. Fan vad arg jag är. Egentligen finns det inte ord för allt jag känner.

Vet inte varför jag plötsligt tappade tron på att det blir säkert bra. Det levde jag på de första dagarna, men nu är jag inte säker mera. Hur slutar detta?



Ska man på riktigt bli rädd? Ska man förbereda sig för något man aldrig sku vilja??? Jag vet inte. Men fan vad arg jag är. Eller är det rädsla? Eller båda?

Kram o tack att ni läste. Ni vet mej, får jag lite nedskrivet känns det lite bättre! ❤️



Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tårar hela morgonen

Bild
 Vet inte just vad som hände. Jag tänkte på något från förr och började bara gråta. Gråter fortfarande och vet inte egentligen varför jag började skriva.  Tror på något sätt att jag dämpat mina egna känslor de sista månaderna, och inte tänkt färdigt allt. Har dämpat pga olika orsaker som jag själv hittat på för att… har alltid haft någon orsak: ska till butiken, ska på jobb, ska göra det och det. Har inte velat erkänna hur mycket jag tänkt på hur väldigt mycket jag sku ha velat prata ut med någon som inte längre man kan prata med.  Jag och Stigu pratade aldrig ut om vår separation, och nu sitter jag här och är så arg på mej själv att jag inte tvingade honom att prata. Han har aldrig varit bra på att prata om sånt, som känslor osv.  Vi byggde upp vänskapen, men redde aldrig ut nåt annat. Men han kanske ville ha det så.  Så nu sitter jag här, och tänker på sånt som är omöjligt. Helt sjukt. Och undrar när jag får ro, så där hela tiden. Känner att jag är på spänn he...
Läs mer

Julen blir svår sa dom…

Bild
 Nååå, tänkte jag. Det blir väl det. Men så är livet, och tänkte eller ville inte tänka mer på saken. Nu är den här. Jul 2024.  Tills idag har det gått relativt bra. Stämningen finns kanske inte på samma sätt, men har haft en sån där mys pys tid här, med ljus och gran och adventsljusstake.  Julafton firas i Ekenäs, med söner, bror med familj och pappa. Allt är planerat. Är evigt tacksam för att det blir så.  Ändå kom saknaden och sorgen på som stora hus nu.  Sedan 1998 har Stigu varit med under julen. T.om efter separationen firade vi tillsammans och nu är han inte med. Kommer ihåg förra julen då han rökt fisk och var så stolt. ”Godare fisk får ni aldrig” sa han. Ni som kände honom vet precis vilken min han hade då han sa det.  Jag höll med och sa att du kan nog du.  Förra julen var lugn, kanske överraskande lugn. Stigu var kanske ganska trött redan då, men så är vi ju ibland. Bella var med, och jag gick ut med henne, och ”karana” blev här och hänga i ...
Läs mer

Då man blir så uppretad

Bild
 Vet ni dom där människorna ni har i er bekantskapskrets som vet och kan allt? De där som typ säger hur man ska känna, leva och göra. De där som har svar på allt. Jag personligen blir så uppretad av såna. Tur så finns det inte många såna i mitt liv.  Känns som om jag har enligt dessa haft ett liv fullt med bara bra saker, och att jag aldrig haft saker som fått ned mej. FEL!  I den här åldern jag är i så har jag verkligen upplevt saker, mer än den/dem jag syftar på, men banne mej de här typerna bara fortsätter o fortsätter berätta hur jag ska hantera saker. 😡 Jag är just nu inne i en period där jag vill känna mej behövlig, att få hjälpa osv. Jag känner mej så tom och onödig annars. Ändå sku jag inte orka ibland. De allvetare vet ju för min del säkert varför jag reagerar så här… 😉 Ja, till dessa allvetare kan jag berätta följande, och även kanske delge varför jag är jag idag, varför jag verkligen försöker njuta av de små sakerna som finns i livet. Jag har verkligen fått u...
Läs mer