Lite mer bakgrund ännu

Tack att ni läser, betyder mycket. Och kommer att betyda för mej mycket i framtiden, men tror att även mina söner kommer att få ut av det här då de känner för det. 
Jag kommer ej ihåg om jag nämnt att under hösten levde jag även i en sk.smekmånad, måltidinsulinet var minimalt och jag mådde så bra. Gick dagligen på promenader med vår hund och pysslade och pynjade här hemma. Allt var under kontroll, och hade sån energi till allt. 

 Fann mej själv även som en bra vårdare på jobbet, och fick tron tillbaka på mej själv. Jo, hade tyckt en längre tid att jag är en dålig arbetstagare och fann inte mej själv alls som den jag varit... 

 Sedan efter julen hände nåt, orken försvann, allt var svårt och var hela tiden jättetrött. Inget ork, bara det där måsten man hade som att dra sig på jobb osv.   

 Smekmånaden var definitiv över och nu kom allvaret med hur det är att vara kronisk sjuk, kroppen säger till att STOP, LUGNA ALLT! FUNDERA! DISKUTERA! ERKÄNN! GÖR NÅGOT ÅT SAKEN! Det var här jag gav upp, att vara kontrollfreak och ha koll på allt. Jag bara måste. Jag grät. Kände mej som en dålig mamma då jag inte visste allt mera, inte hade kontroll, var arg på sjukdomen som hela tiden gjorde sig mer och mer påmind. Var nog glad att byxorna var lösa, men gick i tusen bitar varje gång jag såg min närbild i spegeln och märkte rynkor, blå under ögonen. Såg en trött 45 åring som jag inte vill vara...
Så varje morgon nu drar jag på en mask, ler och far iväg. Innanför är jag ännu en osäker människa i min sjukdom. 

 Lider av trötthet, värst var det i februari, så måste äta lite tillägg att jag inte somnar stående. 😉 Men, den kommer i intervaller, så ska njuta då jag märker att jag kommer ut av den. Tror att det blir bättre bara jag får mina tankar samlade och är du med min sjukdom. Jag blir ännu väldigt arg på mej själv då jag doserat fel och märker att kroppen jobbar på högvarv. Händer inte dagligen, men nu och då.
Så, idag, tror jag mest att jag jobbar med mitt eget psyke, att finna mej själv igen och att komma tillbaka, och fortsätta leva livet. Lever nog livet nu också, men inte till fullo. Varför? För jag orkar inte. 😊 Måste bara reda ut allt möjligt först. Vem vet vem som kommer ut ur det här?! 

 En stor varm kram till alla mina arbetskompisar, familj och vänner som orkat med mej! ❤️ Ni är så guldvärda, och vet inte vad jag sku ha gjort utan er. ❤️
Plats: 02550 Evitskog, Finland

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tårar hela morgonen

Bild
 Vet inte just vad som hände. Jag tänkte på något från förr och började bara gråta. Gråter fortfarande och vet inte egentligen varför jag började skriva.  Tror på något sätt att jag dämpat mina egna känslor de sista månaderna, och inte tänkt färdigt allt. Har dämpat pga olika orsaker som jag själv hittat på för att… har alltid haft någon orsak: ska till butiken, ska på jobb, ska göra det och det. Har inte velat erkänna hur mycket jag tänkt på hur väldigt mycket jag sku ha velat prata ut med någon som inte längre man kan prata med.  Jag och Stigu pratade aldrig ut om vår separation, och nu sitter jag här och är så arg på mej själv att jag inte tvingade honom att prata. Han har aldrig varit bra på att prata om sånt, som känslor osv.  Vi byggde upp vänskapen, men redde aldrig ut nåt annat. Men han kanske ville ha det så.  Så nu sitter jag här, och tänker på sånt som är omöjligt. Helt sjukt. Och undrar när jag får ro, så där hela tiden. Känner att jag är på spänn he...
Läs mer

Julen blir svår sa dom…

Bild
 Nååå, tänkte jag. Det blir väl det. Men så är livet, och tänkte eller ville inte tänka mer på saken. Nu är den här. Jul 2024.  Tills idag har det gått relativt bra. Stämningen finns kanske inte på samma sätt, men har haft en sån där mys pys tid här, med ljus och gran och adventsljusstake.  Julafton firas i Ekenäs, med söner, bror med familj och pappa. Allt är planerat. Är evigt tacksam för att det blir så.  Ändå kom saknaden och sorgen på som stora hus nu.  Sedan 1998 har Stigu varit med under julen. T.om efter separationen firade vi tillsammans och nu är han inte med. Kommer ihåg förra julen då han rökt fisk och var så stolt. ”Godare fisk får ni aldrig” sa han. Ni som kände honom vet precis vilken min han hade då han sa det.  Jag höll med och sa att du kan nog du.  Förra julen var lugn, kanske överraskande lugn. Stigu var kanske ganska trött redan då, men så är vi ju ibland. Bella var med, och jag gick ut med henne, och ”karana” blev här och hänga i ...
Läs mer

Då man blir så uppretad

Bild
 Vet ni dom där människorna ni har i er bekantskapskrets som vet och kan allt? De där som typ säger hur man ska känna, leva och göra. De där som har svar på allt. Jag personligen blir så uppretad av såna. Tur så finns det inte många såna i mitt liv.  Känns som om jag har enligt dessa haft ett liv fullt med bara bra saker, och att jag aldrig haft saker som fått ned mej. FEL!  I den här åldern jag är i så har jag verkligen upplevt saker, mer än den/dem jag syftar på, men banne mej de här typerna bara fortsätter o fortsätter berätta hur jag ska hantera saker. 😡 Jag är just nu inne i en period där jag vill känna mej behövlig, att få hjälpa osv. Jag känner mej så tom och onödig annars. Ändå sku jag inte orka ibland. De allvetare vet ju för min del säkert varför jag reagerar så här… 😉 Ja, till dessa allvetare kan jag berätta följande, och även kanske delge varför jag är jag idag, varför jag verkligen försöker njuta av de små sakerna som finns i livet. Jag har verkligen fått u...
Läs mer