Ettans Mia

Det dök upp i mitt Facebook flöde. Så som mycket annat, men det här berörde så till den grad att jag suttit o läst halva morgonen. Hennes dotter har dött, pga droger. Mamman var helt ovetande att det blev så här, med hennes dotter. Dottern hade även lite andra problem, men ni som är tonårs föräldrar vet ju att så är det. Det dyker upp det ena o det andra o man ställer upp till 100%. Man vill ju bara att de känner trygghet och kärlek. De förstår ju INTE sina föräldrar ibland, men ibland kommer de ändå o säger - du/ni hade nog ändå sen rätt... 😉 Den här flickan hette Enni o blev bara 17. Mamman vill få bort tabun här i Finland. Att unga visst använder sig av droger, olika slags droger, kanske rena droger men också mycket orena o dödliga droger. De får tag på dem hur lätt som helst. Tro mej. Så är det. Som tonårs mamma slukar jag allt om hur poliserna och ambulanspersonalen berättar för OSS att deras vardag innehåller droger. Vareviga skift. Tro på dem. De har varnat oss. Och det är i...

Själv väntar jag på år 2020. Mitt år har tagit mycket av mej, men med tiden ser jag väl att det även gett mycket. Känner att jag förlorat en del sk.vänner, kanske de som ej förstått eller accepterat vad som hänt eller vad jag gått igenom. Ja, eller de som TROTT eller HÖRT av någon som TROTT sig veta... 😉 Det är ju så det brukar gå, att egentligen VET ingen, förutom dom som JAG valt ut att veta allt. Min vän Veka. Förr, nu och för alltid. Finns där. Utan att man ens själv fattar vissa saker så har hon redan förstått dem. Säger saker ärligt och får mej att fatta sånt jag inte ser. Hon är den som jag sku gå genom eld för att hjälpa. Hon är där, utan att kräva nåt tillbaka. Men hon vet. Att jag även är där då hon behöver. En sann vänskap, där ingen dömer den andra. Accepteras för den man är eller håller på och bli. För visst, fast man är 48 så växer man ännu och utvecklas. På gott o ont. Mitt 2019 vill jag glömma, i alla fall en del. Vill. Men kan nog inte. Men accepterar det, och tro...

Att vara förälder är inte alltid lätt, och då barnen kommer in i åldern där de klipper av navelsträngen sakta men säkert är heller inte lätt, men så ska det gå. Ut från mammas och pappas skyddande armar och tiden kommer då de unga märker att livet lär. För några dagar sedan hände det som jag alltid varit rädd för i vår sjuka värld. Det jag absolut inte som förälder vill uppleva. Hur grym värld vi lever i. Det man läser om och det man alltid tänker att puhh... mina är här hemma. Våldet, det skriver jag om idag. Har svårt att sätta ord på vad jag känner just nu. Många känslor, men mest ledsamhet för min sons känslor. Gudskelov pratar han om det han varit med om, så det är bra. Han utsattes för misshandel för några dygn sedan, och tackar av hela mitt hjärta den kvinna som anmälde pågående misshandel. Poliserna hann på plats då det pågick och min son klarade sig undan med "lite" skador. Vill inte fundera heller på vad som sku ha skett om området det hände på sku ha varit ob...

Har pratat och pratat med vissa utvalda den senaste tiden. Det är ju alltid bra, men det tvingar även mej att lyssna och dra in vad de säger. Och tro mej, det har jag. Vet inte om jag har en ålderskris just nu eller vad det är, men nåt är på gång och måste bara ta emot allt som kommer. Tankarna låter inte mej vara ifred för ens en liten stund då jag bara är... Då jag gör nåt så då har jag semester från alla mina konstiga funderingar. Skönt med vardag och jobb. Dagens skriv-av-mej-sak är faktiskt en sån som jag stannade upp och började fundera på riktigt på. En av dessa stöttepelare sa åt mej att "Har du någonsin funderat på att inte visa dej stark, för du måste inte. Låt det svaga komma." Ja, lättare sagt än gjort, då man har bestämt sig för att vara stark. Men vad sen då, då man märker att man gjort sig själv skit med att vara stark... Att vara stark är väl nåt man byggt upp, för att inte rasa samman. Att visa duktigt att allt blir nog bra, i många saker. Och jo, i e...

Ja, lyssnar på folk, fast jag själv är en pratkvarn. 😉 De sista veckorna har jag lyssnat ännu mer, o vissa ord o meningar finns kvar i hjärnan. De kommer upp nu o då, o jag funderar väldigt mycket på de ord folk säger mej. Med folk menar jag här de närmaste o käraste i mitt liv. ❤️ Är glad att de är ärliga o säger åt mej vad de tycker och tänker, men ändå blir det mer myror i min skalle. I det här läget är det ändå bra att alla är ärliga, och uppskattar det. Men ändå är det jättesvårt att just nu få en helhet av allt. Kallar det för en ålderskris för närmar mej med stormsteg 50, och fast jag inte vill så är det ett fakta. Fakta... Det är väl det jag funderar på, och är verkligen osäker. I min ålder så kan man bara inte längre vänta o se, ifall om att... Det känns inte rätt mera. Jag har gjort det, oj gud hur jag har gjort det. Men det jag glömde då var ju det jag skrev om tidigare: tystnad. Jag pratade inte om det med rätt person, och tror inte det sku ha gått fram på rätt sätt h...

Jo, som sagt, o skrivet. En svår period på G, och finns mycket kvar. Här tänker jag inte desto mer skriva vad som är på G. De som är inblandade vet, och vad andra tror sig veta, tycker eller skvallrar bryr jag mej inte om. Det värsta nu här i ett konstigt lugn är att kroppen fått sig enormt av allt. Jag glömmer, jag har nacken så stel och sen blir jag snabbt irriterad (räknar många gånger till 20... 😉) Men det är väl bäst att låta allt komma nu, det hör säkert till. Är så tacksam att man har ett jobb man trivs med och att man går dit med positiv feelis. Har många gånger tänkt hur viktigt det är med att ha ett jobb eller skola att fara till då livet prövar en. En stabil punkt i livet. Men nu idag är det en ny dag igen, och en dag närmare något, vet ej vad, men livet går framåt, vare sig man vill det eller ej. Jag vill. Men vet inte vart det tar mej, men det ser man. I lugn takt. Önskar i alla fall att det blir rätt och härligt. Det får man se. ❤️

Ett kort inlägg bara för att det känns så. Efter storm kommer ett lugn, som kom överraskande. Sockret har betett sig precis som det ska och jag själv går inte just nu i nån dvala. Jag fungerar och lever som alla bör göra, tar dagen som den kommer. Ser varken framåt eller bakåt. Nu ska jag tillåta mej själv denna period, och bara flyga med vinden och se vart den för mej och alla mina tankar. Och förstås, vart den för allt annat. Jag njuter just nu av detta lugn, jag behövde detta på RIKTIGT. Och jag hoppas verkligen att människor förstår att ge mej ett lugn, ifall någon sku vilja mej nåt. 😉  God natt! ❤️

September månad för mej har fört med sig ledsamma saker, sedan år 2005. Fast jag tycker om september med mörka kvällar o krispiga mornar så för september med sig lite ledsamma och känsliga tankar. Imorgon, 26.9 är det redan 14 år sedan min mamma tog sitt sista andetag. Hann nästan dit, men inte riktigt. Hon somnade in och min pappa var där. Tack o lov för det. ❤️ Jag har som jag ser det upplevt några stora kriser i mitt liv, och mammas sjukdoms tid och död hör till en av dem. Men, under den tiden lärde jag mej också mycket, som har synts i mitt liv senare. Nu, september 2019 har jag på G en kris eller ska vi kalla det livets skola. Tror egentligen det är bra att uppleva lite små kriser nu o då, man speglar andra men mest sig själv. Och om man vågar erkänna för sig själv vilka fel o brister man själv har eller har gjort så är man långt på väg i denna eviga livets skola. Man måste släppa taget, låta allt komma och i lugn o ro få både fundera OCH prata. Ja, jag har pratat om sånt som...

Stundvis funderar jag på varför jag inte kan prata ut med vissa människor? Har hållit inne för mycket och för länge. Vet inte varför jag inte agerat tidigare. Jag är ledsen att jag inte pratat ut tidigare, då kunde kanske vissa saker korrigerats i tid och inte alls kanske hänt. Att vara tyst och lida i hemlighet och visa utåt att jag är fine, till och med till de närmaste, var så fel. Varför tystnade jag, och när tystnade jag? Har absolut ingen aning... Skrämmande. Men, idag har jag pratat till "berörda personer", och det kändes så skönt. Att lägga allt ut på bordet, precis allt jag samlat på mej i flere år, det kom ut idag. Det var inte lätt. 😢😭 Men efteråt var det så skönt och på nåt sätt kändes det som alla problem/frågor/misstankar rann ur mej. Ja, då man pratar med den det berör... Fanken mej, är så förbannad på mej själv att jag lät allt gå så här långt. Bara för att jag slutade prata. Vissa kan ta det som om man inte bryr sig. Jag sku ta det så. Säkert mång...

Kommer att vara precis så stark och precis så stabil som det krävs för att få mina närmaste att må bra. Det är den viktigaste uppgift i mitt liv just nu. Då det är gjort, tillåter jag mej själv att falla ner, om det så känns. För jag vet att mina vänner står där, och drar upp mej tillbaka, bit för bit och ser till att jag får det jag är värd. Att få mej själv tillbaka till den jag verkligen är. Mina vänner, älskar er. ♥️

Hej igen... Det ska inte bli en vana att jag skriver varje dag 😉 Men det är så skönt ibland. Skrev just på Fb skitdag med skit sockervärden. Javisst, har varit så idag. Höga värden. Och då blir man ju trött o så. Varför månntro? Jag vet. Stressiga tankars dag. Har funderat på mycket idag. Mitt liv. Meningen med vissa saker som sker osv. Jo, jag vet att det lönar sig inte att fundera på allt, men den här saken jag har funderat på måste bara funderas på. Men det hjälper inte att fundera, man borde göra något åt saken också o det är där jag blir frustrerad. Men är på god väg. Det ända jag behöver nu är lite mera skinn på näsan och kanske en lotto vinst... 😉 😂 Jag skriver det här för att nångång minnas tillbaka o se var jag är i livet och fick jag skinn på näsan o har jag kommit vidare. Endel saker som hänt i livet kommer som en film framför näsan, o just idag har flere inte så roliga saker spelats upp för mej, och nog av en orsak tror jag. Det är dags att sluta tro på nåt som in...

... och så även mina tankar och funderingar. I synnerhet då allt lugnar sig, som nu. 50% av familjen är borta på olika happening, och jag njuter på nåt sått av ensamheten, fast jag inte är ensam. Då såna här helger infaller så märker jag att jag funderar mer på saker. Summerar lite det ena och det andra. Tänker på människor i mitt liv, de modiga som gör stora beslut så där vips och bara gör saker som måste göras. Tänker på dessa med varmt hjärta och funderar var de fått mod att göra saker. I det här fallet är jag en fegis som mer tänker på andras välbefinnande före mitt eget. Fast jag vet att vad än jag sku göra så sku det accepteras av många i mitt liv. Jag är inte ensam, men mer ensam än tidigare. Och är det för jag har själv valt det. Det är många som jag blivit besviken på och det är säkert många som blivit besviken på mej. Det är livet. Hösten för mej är en tid att dra sig in i sitt skal och tänka på olika saker som skett det sista året. Märker att jag njuter av mörkret ...

Ja, verkligen förlåt. Har inte skrivit fast det hänt en hel massa i mitt liv. Men har pratat desto mer. 😇 En god vän sa till mej här i veckan att jag inte skrivit på länge, och att hon saknar mina blogginlägg, så nu tänkte jag förgylla i alla fall hennes lördag...😂 Tyvärr kan det bli ett inlägg som man inte kanske blir glad av, men man kanske börjar fundera på sig själv, och nån annan kanske. Tror att även höst och vinter får mej att skriva mera, då stannar på nåt sätt tiden och man ger sig tid att göra blogginlägg osv. Vet inte riktigt vad jag har på hjärtat idag. Har nog mycket, men väljer vilka saker jag skriver här, och vilka saker jag diskuterar utanför denna sociala värld. Tänkte ta en grej som jag märkt de sista åren, med mej själv. Jag har vuxit, både på bredden förstås, 😏men också i psyket. Jag mognade till otroligt då jag utsattes för olika saker som jag inte kunde göra nåt åt. Det bara hände, hände, och hände, och jag var involverad i mycket, men kanske inte allti...

...äta bör man annars går det tassigt. Är så arg ibland då man märker att glukoset är på väg o rasar ner i kroppen o hungrig är man inte ett dugg. Men bäst mår kroppen om den får en ordentlig dos av mat, så nu blev det soppa. Äter med ingen aptit för då jag inte känner hunger av nåt slag. Är nog så lyckligt lottad ändå att jag fick min sjukdom då mina barn redan är äldre för hur man än vänder sig med det här så måste man rycka in ganska snabbt o korrigera sina värden. Tänker här närmast på småbarns mammor eller pappor med diabetes där sjukdomen kräver sitt o barnen kräver sitt  Måste vara tungt. Nu kan jag säga åt mina barn att måste äta osv. o de fattar genast. Tänk en trotsig 3 åring som ska ha ens uppmärksamhet genast .. Huh. Så lyfter hatten till er alla som haft små barn o kroniska sjukdomar ❤️ Ni har varit jätteduktiga o fast jag haft en del såna i min närhet så har jag tyvärr inte förstått vad det inneburit  Är stolt över er! ❤️

Den 13.3.2002 föddes du till denna värld. Världens gulligaste unge. Som baby var du en som sov, åt, sov och åt. Då vi kom hem från sjukhuset höll René på o dimppa av glädje, han skrek till o hoppade omkring dej som en galning .. 😂 Om någon har lärt mej mycket så är det du. Du har gjort mycket annorlunda och jag har fått så mycket lärdom av just dej. Jag ser mycket av mej själv i dej, och i synnerhet just nu då du är i tonåren  Älskar dej av hela mitt hjärta, och tackar dej för att du utvecklat mej till den människa jag är idag. ❤️ Grattis kära Oscar på din 17 års dag ❣️

Det här är till dej, min kära son. ❤️ Idag blir du redan 19 år, och du har utvecklats till en härlig kille! Då du föddes, gjorde du det med dramatik. Allt gick inte som det skulle, o det blev ett akut kejsarsnitt mitt i natten. Både du o jag mådde ej bra. Den känslan då jag första gången hörde dej gråta var en av de lyckligaste stunderna i mitt liv, och även då sköterskan berättade att du mår perfekt. Gud vilken känsla. Vi blev åtskilda för 1-2 timmar för de måste hålla koll på mej, så du fick vara med din pappa. Du skrek, o skrek o skrek, tills sköterskan fråga av pappa om hon får ge en tutt... 😂 Vad tror du din pappa svarade? 😉 Du älskade dina tuttar även i framtiden: då du sku sova sku du ha en i munnen, en i handen och en mellan dina tår !! 😂 Du är så fin, empatisk, lite för snäll ibland o du är så härlig på alla sätt o vis. Vi har gått igenom mycket, du o jag, både då du var yngre men även nu då du behöver stöd med nåt, eller bara vill bolla om saker, om livet. Jag...

Ja, varför denna rubrik? Jo, då jag varit sjuk de sista 5 dagarna kommer det ju även funderingar om livet. Vet inte riktigt vilka gener som drar genom mej ibland, för på 70 talet då jag är född levde man ju i tystnad tycker jag. Man pratade inte så mycket om det förflutna. Jag igen var i tidiga år intresserad av "förr" men frågorna kom då jag blev lite äldre. Och nu finns ännu mer frågor men de som sku kunna svara på mycket finns ej längre... Tror jag började skriva min blogg, eller mina bloggar därför att jag vill att mina barn, barnbarn och barnbarnsbarn ska kunna läsa om mej, mitt liv och kanske få svar på något. Min första blogg var ju Gloskärsmaja och den andra den här. Jag kommer att se till att de namnen finns nånstans så att mina hittar dem och kan läsa om mej. Funderingar jo så här i sjukstugan... Då man får flunssa så jo, hör till livet och i synnerhet i min branch där bobborna bubblar på mest varje vecka. Har varit otroligt frisk och har inte tagit emo...

Skrev om hat förra gången. Efter det har jag verkligen koncentrerat mej på det viktiga i livet. Jag, min familj och vårt välmående. Att alla som jag älskar mår bra. Och, då det är i skick är livet så mycket bättre. Vet inte när jag har känt sånt lugn sist, men det är länge sen. Men nu har det funnits lugn flere månader, men har fått jobbat för det och erkänna att jag även har gjort många fel. Det var dags att se sig i spegeln... Men ja, allt bra så där i helhet, Har fått en Freestyle Libre, en sensor som man skannar sitt blodsocker. Så nu sticker jag mej inte i fingret mera. Ja, kanske nån gång nu o då för att dubbelchecka. Diabetes livet blev såååå mycket bättre, och enklare. I måndag ska jag byta mina sensor, första gången gjordes det tillsammans med min sköterska och nu ska jag göra det all by myself... Idag, har varit en paska dag. Igår med. Mitt blodsocker har varit mycket högt, och vet inte varför. Det jag tyvärr märker är att då det svajar högt upp så är jag en total bit...