Ettans Mia

 Nä, är inte helt en öppen bok här på bloggen. Vissa saker skriver jag inte om, fast jag hur sku vilja. Det handlar om att respektera andra personers integritet.  Igår hade jag ett mycket behövligt samtal med min  ”terapeut”som förstår vissa saker utan att jag desto mer behöver berätta.  ”Gömde in mej” igår hela dagen. Var en osocial människa som inte orkade något. Det är bra med såna dagar också. På kvällen måste jag prata, så då var hon där.  Hon som känner mej från 5 års ålder. Och vet i princip allt. Var så skönt att säga i ord det jag oroar mej för. För nu känns det så mycket bättre.  Jag ska inte ha många såna här dagar som igår. Men då det känns så, så måste man låta det komma. De här ”hängan dagarna”. Men; fick köket städat… 😂 Tack för att du är du. ❤️  

 Nååå, tänkte jag. Det blir väl det. Men så är livet, och tänkte eller ville inte tänka mer på saken. Nu är den här. Jul 2024.  Tills idag har det gått relativt bra. Stämningen finns kanske inte på samma sätt, men har haft en sån där mys pys tid här, med ljus och gran och adventsljusstake.  Julafton firas i Ekenäs, med söner, bror med familj och pappa. Allt är planerat. Är evigt tacksam för att det blir så.  Ändå kom saknaden och sorgen på som stora hus nu.  Sedan 1998 har Stigu varit med under julen. T.om efter separationen firade vi tillsammans och nu är han inte med. Kommer ihåg förra julen då han rökt fisk och var så stolt. ”Godare fisk får ni aldrig” sa han. Ni som kände honom vet precis vilken min han hade då han sa det.  Jag höll med och sa att du kan nog du.  Förra julen var lugn, kanske överraskande lugn. Stigu var kanske ganska trött redan då, men så är vi ju ibland. Bella var med, och jag gick ut med henne, och ”karana” blev här och hänga i ...

 Denna dag är jag tacksam över att bo i Finland. Även 364 andra dagar. Tack ni alla som kämpat för vår självständighet! Idag tänker jag skriva ett tacksamhets ”brev”. Är tacksam över min mamma och pappa som uppfostrade mej på ett bra sätt. Tacksam över våra somrar på Gloskär och havet där jag lärde mej leva utan alla bekvämligheter, att kunna sitta och titta på havet, naturen och bara vara. Har haft det bra under barndomen, ungdomen och mitt vuxna liv. Tack! ❤️ Min farmor hör också till de människor jag minns med kärlek och tacksamhet. Är tacksam att jag träffade Stigu och hans föräldrar. De lärde mej hur man bor på landet. Vad man kan göra där för att ”stadsflickan”inte sku få tråkigt… Fann trädgårdsmästare Mia där. Njöt av skogen. Skogen gav mej energi. Älskade att elda i tackan, t.om att hämta veden! 😂 Hade även äran att få bli bonusmamma till Tuomas. Han var 6 år då jag träffade Stigu, och vad jag tycker så har det gått riktigt bra.  På landet i Evitskog uppfostrade jag/v...

 God morgon!  Facebook påminde mej att jag bott i denna lägenhet i 3 år nu. Känns som en lång tid, och det är det väl också. Men denna lägenhet blev mitt HEM med stort H.  Här fann jag mej själv igen. Efter en tung separation. Men här blev separationen också uppbyggd på nytt. Här har jag tagit emot vänner och förbättrat världen. Här har jag njutit av att vara ensam. Så det var ett bra beslut i november 2021 att flytta hit.  Är tydligen ett tryggt hem, då Bella varit här i 2 veckor och hon är som ”hemma”. Hon har ju varit en total förstörare tidigare…🤭 Vet inte hur många soffor hon förstörde hos Stigu i Evitskog, hon har gnavat på stolar och möbler och hittat på allt möjligt.  Men nu har hon lugnat sig, och inget har hon förstört här hos mej. Inte har hon gjort mycket illa i Evitskog heller. Känns skönt för då kan jag hjälpa till med henne och bo hos mej.  Ibland då jag ser på henne, och hon på mej tänker jag på Stigu. Hur han plötsligt meddelade att han sk...

 Godmorgon från Evitskog! Satt just och tänkte bakåt. Det är bra det också. Försöker alltid bara leva för just idag. Planerar inte så mycket mera, utan gör det som känns bra just idag. Den dagen i april då jag ”hamnade” hjälpa till med Bella, och vara här mådde jag så pyton. Jag kunde inte alls vara stilla, städade och gick an som en dåre. Tills den dag då jag blev hemskickad för att de andra blev oroliga. (Tack för det…nu inser jag ju att det var dåligt för mej att bearbeta så) Jag sov egentligen inget, jag fick proppa i mej lite tabletter för att ens sova lite.  Sen efter det har jag ju varit här från och till för att hjälpa med Bella, och nu känns det bra att vara här! Har sovit bra, tar det lugnt och känns att det är okej att vara här. Och jag vet att Stigu tycker lika.  Jag vet att jag lovade då att ställa upp för de som fanns kvar, och de som har bett om hjälp har fått min hjälp.  Bodde ju här i 23 år, och känner att äntligen kan jag igen vara här, utan att sor...

 Vet ni dom där människorna ni har i er bekantskapskrets som vet och kan allt? De där som typ säger hur man ska känna, leva och göra. De där som har svar på allt. Jag personligen blir så uppretad av såna. Tur så finns det inte många såna i mitt liv.  Känns som om jag har enligt dessa haft ett liv fullt med bara bra saker, och att jag aldrig haft saker som fått ned mej. FEL!  I den här åldern jag är i så har jag verkligen upplevt saker, mer än den/dem jag syftar på, men banne mej de här typerna bara fortsätter o fortsätter berätta hur jag ska hantera saker. 😡 Jag är just nu inne i en period där jag vill känna mej behövlig, att få hjälpa osv. Jag känner mej så tom och onödig annars. Ändå sku jag inte orka ibland. De allvetare vet ju för min del säkert varför jag reagerar så här… 😉 Ja, till dessa allvetare kan jag berätta följande, och även kanske delge varför jag är jag idag, varför jag verkligen försöker njuta av de små sakerna som finns i livet. Jag har verkligen fått u...

 Vet inte just vad som hände. Jag tänkte på något från förr och började bara gråta. Gråter fortfarande och vet inte egentligen varför jag började skriva.  Tror på något sätt att jag dämpat mina egna känslor de sista månaderna, och inte tänkt färdigt allt. Har dämpat pga olika orsaker som jag själv hittat på för att… har alltid haft någon orsak: ska till butiken, ska på jobb, ska göra det och det. Har inte velat erkänna hur mycket jag tänkt på hur väldigt mycket jag sku ha velat prata ut med någon som inte längre man kan prata med.  Jag och Stigu pratade aldrig ut om vår separation, och nu sitter jag här och är så arg på mej själv att jag inte tvingade honom att prata. Han har aldrig varit bra på att prata om sånt, som känslor osv.  Vi byggde upp vänskapen, men redde aldrig ut nåt annat. Men han kanske ville ha det så.  Så nu sitter jag här, och tänker på sånt som är omöjligt. Helt sjukt. Och undrar när jag får ro, så där hela tiden. Känner att jag är på spänn he...

 Sade redan på förmiddagen åt min kollega att meningar bara snurrar i mitt huvud, och tror idag är det dags att skriva igen. Har egentligen inget särskilt, men vill bara skriva. Då man jobbat i snart en månad med rutiner och att känna sig viktig gör mej till en bra människa.  Har varit hundvakt också, och då kändes det lite stressigt, men ändå kände jag mej viktig och väntad då jag kom till Evitskog och Bella snurrade runt en.  Då jag kom hem tillbaka satt jag två kvällar och kände mej som inget. Sen blev det bättre och på jobbet får man ju verkligen ge av sig själv, och så får man ju så mycket.  Nu känns allt stabilt, har hanterat så mycket känslor detta år, att det känns som om man har små, små hål i sitt hjärta. De börjat säkert läka med tiden, men vissa små hål kommer nog för evigt att finnas kvar.  Jag vet av erfarenhet att det som inte dödar gör en starkare, men ibland funderar jag att kan man bli så stark att inget känns? Vem vet. Jag känner nog starkt fö...

 Fan vad jag saknar dej Stigu. Sablars dej som for i väg allt för tidigt. Vet inte varför jag känner så här och att allt kom på nu. Är så jädrans förbannad att det gick som det gick. Att du inte finns mera här för dina söner o Bella, och många andra.  Har varit ganska mycket nu i Evitskog, då Oscar har skolning och läger. Kanske det är det också som får fram de här känslorna. Men alla säger att känslor ska man ha o låta dem komma då de kommer.  Urnan är nu nedlagd, och ska nog fara o hälsa på dej, din mamma och pappa.  Du var nog en viktig del i mitt liv, du gav mej två söner och en bonus som. Kände dej sen 1998, och de sista åren efter vår separation blev vi vänner, och vi respekterade varandra mer än de sista åren som sambon. Tack till dej för det!  Nu känns det bättre igen då jag fick skriva av mej.  ❤️

 God morgon, Var igår en stund i Evitskog med Bella, så att Oscar kunde golfa, som han älskar så mycket. Tycker det är viktigt att hjälpa till där man kan hjälpa, och gör så mycket jag kan. Bara gossarna ber om hjälp. Tränger mej inte på, för de gör saker på sitt sätt.  Då jag satt där i Evitskog kom jag på vad Stigu gjorde då vi rensat kantareller… Han förde alltid skräpet till en plats som jag visste om. Vips så gick jag ut, och jo, fann lite kantareller. Då jag plockade dom kom tankarna igen på vårt liv och allt vi fick till stånd där på backen. Skänkte en tacksam blick upp till skyn, och i samma veva dundra åskan till. Kanske han ville säga att stop stop stop, det där var min plats!!! 😉 Vem vet.  Fast människor är borta så finns det mycket saker här som påminner om dem, och på nåt sätt känns det bra. Alla lägger nog fina minnen här på jorden, och det är vi som ännu är kvar som måste vårda de minnena, och föra de vidare.  ❤️

 God morgon! Blev påmind igår om mina uttalanden och känslor om semester 2024. Jag vet att jag var orolig och obekväm med att bli ledig så länge. Detta pga den turbulenta vår vi hade inom familjen.  Hade lite svårt efter allt som hänt och tyckte det var bäst med rutiner. Idag, då veckorna och dagarna gått kan jag säga att jag har haft det bra, egentligen jättebra och fint! Känner mej utvilad, hugad för hösten men mest känner jag att jag är vän med mej själv. Jag har även lärt mej att ta dagen som den kommer, leva för fullt då det känns så, men ändå ha dagar för mej själv. Allt detta i ett nötskal har fått mej att må bra. Tänkte här före semestern att hur mycket ska man stå ut med, och kom fram till att så mycket man klarar av.  Är så tacksam att mina söner är ”vuxna”, och att de verkligen vuxit till sig. Vi har bra kontakt och märker att de verkligen finns i mitt liv. Så där i bra doser. Vi respekterar varandra helt på ett annat sätt.  Så sommaren jag var rädd för bl...

 Att skriva är mitt sätt att bearbeta saker, både i glädje, sorg, funderingar osv. Jag har skrivit sedan jag var tonåring.  I dagens läge då man mest skriver digitalt måste man ju mer fundera hur man formulerar sig och hur man skriver. Bra tillika. Vill lämna ett spår av mej för kommande generationer så att de kan läsa vad som hänt i det förflutna.  Idag tog jag äntligen ett steg vidare och raderade Stigus telefon nummer från mobilen. Det tog ju förstås på. Men, en del av processen det också. Det var svårt.  Vi var med Stigu 2 olika stadiga ”stenar” i våra söners liv. Han stödde på sitt sätt och och jag på mitt. Så som Oscar sa i sitt tal till pappa. Hade inte ens tänkt på det före Oscar sa det så fint.  Alla borde skriva till sina närmaste så länge de själv kan läsa/lyssna på det fina man har att säga.  Jag tänker börja skriva till mina kära, rekommenderar även er andra att göra så. Dela med sig sina tankar om personer vi älskar.  Kramar! 

 Livet går vidare, och jag försöker mitt bästa att ta dagen som den kommer. Tror jag har gjort rätt i att sörja. Har pratat öppet om känslorna och inte blivit ensam med dem. Har upplevt många känslor, och varit ganska orolig för sönerna, men sen kommit på att vi alla gör detta på vårt eget sätt. Har inte jag hört av dem så checkar jag nog hur det är.  Igår blev jag sittande på sängkanten och tänkte på dej, och igen kom det en tanke att inte är det sant, att du gick bort så här. Men så är det ju.  Jag hade en fin helg med vänner, och levde in i musiken och feelisen där. En gång kom tårarna till en sång av Olli Halonen, den hade jag aldrig hört, och han sjöng till sin pappa, så jag tänkte på våra pojkar… det slutade med att vi alla satt och droppade tårar. De var med i min sorg vilket kändes så fint! Sen dansade vi igen och njöt av livet. Du skulle vara så stolt över dina pojkar, de har så vuxit till sig. Men du var nog stolt tidigare också många gånger. Vi lyckades nog rik...

 Godmorgon, Nu kom den. Sorgen och faktan och saknaden. Mitt i allt. Riktigt på riktigt. Jag gjorde det som jag tydligen alltid gör då något är svårt. Skjuter undan, ser till att jag har så fullt upp att jag inte ger mej en chans att bara tänka och minnas. Men nu var det dags för krokodil tårarna att komma. Vet att det är bra. Är inne i en process. Inte alls en enkel process som en mamma. Tycker så synd om pojkarna. Men nu är allt ett fakta, och de måste bara lära sig att inte ha en pappa mera. Tackar gud att de är så gamla som de är, men ändå rätt unga att förlora en förälder.  Som mamma har jag fått kämpa på, men nu som Mia släppte jag. Känns som man har 2 roller i detta, och nu äntligen kom tårarna som funnits där. Bra så. Visst har jag gråtit, men nu var det en annan typ av känslor som rann ut. Visste ju av erfarenhet att det sker vid nåt skede. Har kunnat prata med människor helt normalt om  Stigus bortgång och varit lugn o sansad.  Jag och Stigu hade ett långt ...

 Då man haft lite olika ”bubblor ” här sen april så vet jag inte hur mångte bubblan jag är inne i just nu. Begravningen närmar sig och står vid sidan av sönerna och hänger med i deras bubblor. Man får vara som en kameleont och respektera allas bubblor. De har en tung tid bakom sig, och en tung tid framför sig.  Har fina söner som ärvt av sin pappa gener, och sätt som jag under den sista månaden märkt så tydligt. Fint på något sätt men tillika känsligt förstås.  Jag har bearbetat mycket, och känner att jag godkänt att Stigu inte finns mer på denna jord. Men jag är säker på att han finns nånstans däruppe och följer med.  Hur jag och många andra reagerar på begravningen är helt en annan femma, och känns hemskt just nu. Tur så är veckan fullspäckad med allt möjligt, så tankarna är inte hela tiden på begravningen och minnesstunden. Nu samlar jag krafter för kommande saker, som komma skall. Fan vad fel att så unga pojkar ska ta adjö av sin pappa!!!! Det är såååå fel!!!! Så...

 Då man varit två om föräldraskapet i 24 år, känns det väldigt ensamt att vara den enda kvar. Sönerna är vuxna, men ändå.  Jag har haft mina ryck under dessa veckor, och får verkligen vara tacksam över mina vänner runt omkring mej. De har förstått och respekterat mej, de har bara funnits där.  Mina känslor har varit upp och ner, från ledsen till arg, från tacksam till jädrans trött osv. Har funnits så många känslor att nu tror jag det inte finns mera.  Idag då jag då jag kom hem fick jag plötsligt en sån saknad efter Stigu, att det tog ont.  Jag ville ha honom kvar, han var min vän o gossarnas pappa. Sen vår separation har vi t.ex firat julen tillsammans.  Han for för tidigt. Han borde ha fått uppleva att bli r.ex fafa osv. Sablar också! Fan vad arg jag blir. Men, hjälper inte. Men känslor är okej. Nu får vi alla lära oss ett nytt sätt att leva, och jag vill ha en kärnfamilj, så nu måste man låta saker gå sin egen väg, och se vad framtiden för med sig....

 Försökte skriva igår. Det gick inte. Ni som vet mej vet att skrivande har alltid varit min grej.  Har varit i Evitskog sen torsdag 4.4, och kom hem igår. Fick order att ta timeout. Jag gick an som en Duracell pupu, och kunde inte vara lugn. Gjorde hela tiden något. Så det blev stopp igår. Tack Senja. ❤️  Min fd sambo, sönernas pappa, Bellas husse dog överraskande och egentligen utan förvarningar. Nu, så kanske man borde ha varit mera aktiv o frågat mera. Visst, vi har gjort det, men allt har oftast varit bra…  Min yngre son var långt långt bort på andra sidan jordklotet då han fick beskedet, och i söndags kom han hem. Vi väntade så att alla sku vara tillsammans så han var verkligen väntad i söndags.  Jag separerade från Stigu 2021. Första året gick till att överleva. Att försöka få allt i ordning, och att försöka få vårt förhållande till att vara kompisar. Jag ville det och kämpande, och det lyckades sakta o säkert. Är så tacksam för det, och vi fungerade bra t...

 Då man vaknar på lördagsmorgonen och bara vet att idag blir en trööööög dag. Ni vet säkert?! Idag var det en sån dag för mej. Jätte slapp,trött,seg människa makade sig till kaffekokaren och klickade på den. Då visste jag. Inga större projekt idag. Kanske och vattenspringa. Kanske. Kroppen sa joooo men hjärnan sa njääää. Sen beslöt jag att jag småpynjar hemma idag. Spegeln bekräftade även att tanten är i behov av en egen hemma dag med sig själv. Ögonen hänger på nåt fruktansvärt blått… 🤣 Summa sumarum ibland ska man bara vara, då det känns så och inte tvinga sig till nåt. Om man kan. Och idag kunde jag! Hoppas bara att lördagarna inte börjar vara såna här, för vill njuta av 2 dagars ledighet!  Nu börjar det skymma och tänkte bara njuta av att tända ljus, tv och soffa. Låter ganska bra.  Ha det bra alla!