Ettans Mia

Måste skriva av mej före jag lägger mej. Tänker klaga. Tänker vara negativ... Idag har varit EN SÅN DAG... Allt man gör för sin sjukdom har inte varit tillräckligt. Har sprutat in sån jäkla mängd insulin in i mej idag, och inget har hjälpt... Efter morgongröten for jag till labben för att ta olika prover, åt inget förrän lunchen, ajooo, frukt. Men bara lite. Då jag kollade bs före lunchen var det fanannamm 15... Nå, korrigerade lite, tog insulin enligt vad jag åt. Kl. 14 låg jag på 17... Och igen sprutar jag in mera insulin... Kl. 17: bs på 19,5. Fan fan fan.... Bestämde mej för att inte äta ett piss. Satt på Renés träningar oäten, från klockan 18.30-20. For på vessan och chekade, 9,8. Jippiii! Men jävlar vilken bergodalbana alltså. Och nu är detta dag 3 som de svajar hit o dit. Blir lite tungt, o känns i kroppen med. Utåt ser man det kanske inte, bara lite tröttare kanske, men innanför känns det. Då vi nästan krockat med en stor hjort kom vi hem och då hade jag 5. Min gräns. Det ...

Ja men allt är nog egentligen bra. Några saker bara som gör mej förbannad... Nummer ett: MASSVIS med insulin just nu... Trycker in och trycker in, och ibland står man som ett mähä och tycker man alltid misslyckas. Och mer insulin i flere månaders tid betyder viktuppgång. Som verkligen just nu känns. Varför? Jo, vi går till aggression nummer 2... Nummer två: luupiikki (troligtvis...) under ena trampdynan på vänster fot, och fan oxå, under hälen på högra foten... På morgonen går jag som en linkande kärring, i mina sköna men fula pyamasar. Under dagen blir det ju bättre, men kan inte röra på mej ordentligt just nu. Och ja, allt sätter sig som kilon där jag förlorat dem mest... Arrrggggghhhhh!!!!!!! Men, fan den som ger sig! Ska till Jorv Diabetespoli och läkare om två veckor på den obligatoriska visiten, ska före det pissa i burk och en hel massa blodprov. Väntar på det besöket förstås nog, för det är ju alltid bra att veta hur läget är. Tror även min medicinering kommer att ändr...

Länge sen sist igen en gång... Funderar på mycket nog men skriver inte mera allt vad jag funderar på för finns så mycket nyfikna i denna värld som bara älskar att ta sig an andras saker. Ni vet, såna där som njuter av andras problem, men kan aldrig ta an sina egna problem och försöka lösa dem. Jag läste just förra inlägget och där sku jag just bli bedömd för min sista examensdel. Blev bedömd, fick en berömlig 3 så nu väntar jag bara på dimissionen och sen är det klappat och klart. Fick även veta en sak om mig själv på bedömningsmötet... Jag kan inte ta positiv feedback så bra... Min examensmästare t.om tvingade mej att njuta av stunden, att förstå vad jag gjort, och kämpat för. Gick inte... Så där måste jag bli bättre, att verkligen kunna ta emot positiv feedback då den ges åt mej, och kunna ta den med mej och komma ihåg den. Inte alls så lätt. Man glömmer det positiva och tänker alltid mera på det negativa. Hösten är definitivt här, och så även min trötthet, igen. Den här hösten...

Hej, länge sen sist... Har varit bråda veckor, jobb, familj, och förstås skola och studier. Sitter nu och väntar på att min sista (!!!!!!) ET plan blir godkänd, sen ska jag ännu bevisa i jobbet vad jag kan och sen...KLAPPAT OCH KLART. Den 26.9.2017 kommer jag att ha ett bedömningsmöte, och där får jag sen veta om det gått vägen. 😉 Datum... 26.9... Det har varit ett tungt datum åt mej, och min familj. 26.9.2005... Då fick jag samtal av min pappa att mamma är på väg bort, till andra sidan. Jag körde som en dåre till Ekenäs, för att hinna. Jag hann inte. Men, hon var ännu varm då jag anlände. Jag har alltid mått lite dåligt på hennes dödsdag, det gör ju alla som förlorat en kär. Under mammas sjukdomstid bestämde jag mej även för att vid nåt skede utbilda mej inom vården. Då hon var sjuk så kände jag alltid nåt extra då jag var på de avdelningar hon var. Då hon låg på sin sista avdelning, kommenderade hennes rumskompis mig alltid att hämta vatten. "Hoitaja!!! Tuo minul...

Igår blev jag snabbt låg i mitt blodsocker. Vips så var det på 2 komma nåt... Nu, äter jag en smörgås för vips:blodsockret visade 4,4. Men idag stod mellanmålet framför mej redan då jag kollade. Det är nog en lömsk sjukdom det här, ena dagen är inte den andra lik. Iaf nu då det är semester. Jag försöker ändå hålla mina tider, men provar nog mej fram också för vill inte vara fast i klockan hela tiden. Det som har ändrat är att förr kände jag av då mitt blodsocker närmade sig 4, nu ibland inget förrän jag känner mej svag och darrig. Bra förstås att jag känner svagheten o darrar. Det börjar nu ske då jag har bs på 3. Bara så ni vet, ni som umgås med mej "live". Jag drömmer om en svart läderjacka... Jo. En svart läderjacka som är så där tuff och kort. Jag ska HA en sån. Nu. Imoron. Inom en vecka men helst imoron. Nu har jag ätit mitt mellanmål, skrev det här under tiden. Tog inte insulin nu, för tror jag annars fortsätter med en låg dag, då man inte riktigt vågar fara ens...

Haha... Vi skämtar ofta med en annan Mia om vem som är ettan. Hon är ettan här i vår by, för hon kom först hit... Jag är tvåan i det fallet. Men min blogg döpte jag ändå till Ettans Mia, för det sku bli en blogg om mitt lilla fel. Min blogg har hjälp mej personligen massor, då jag fått skriva av mej, fått personliga meddelanden med kämpar hälsningar osv. Min blogg hjälpte mej bort från det onda, och gav mej en riktlinje. Framåt, uppåt. Jag har blivit mej själv igen. Eller kanske inte den jag var, utan en med mera erfarenheter i ryggsäcken. För ett år sen satt jag här och hängde och var helt orkeslös, idag full med iver. Är glad att solen lyser, är nöjd att det regnar, då får man gjort nåt inne osv. Är förstås lite arg på mej själv då jag inte insåg lite tidigare att nåt var fel. Eller förstod det nog, men var kanske ändå lite rädd att få veta. Ni vet, människan fungerar så ibland. Jag blev intervjuad för ca. 1 vdcka sedan, om min sjukdom och hur jag förhåller mej till den. Då frå...

Trevlig midsommar! Vi gjorde inget extra, vi var i "standby" ifall gossarna sku behöva oss. De var med sina kompisar och lovade ena av dem att jag hämtar hem sen då det är dags. Allt gick bra. Jag firade lite med grillmat, nypotatis och rabarberpaj. Allt där gick också relativt bra, tills jag kl. 23 bestämde mej att ta en liiiiten bit rabarberpaj till. Doserade insulin enligt "lagens alla paragrafer", hade lite högt före den här biten så lade till lite extra insulin. Åt den och njöt... Försökte hålla mej vaken framför tv:n. Låg på soffan o såg på tv, tröttheten kom på, men skulle söka sonen 1:30 så fick bara halvslumra. Då jag skulle starta tog jag blodsockret och voj voj: 17,8!!!! Har inte varit så hög sedan förra sommaren och det kändes nog. Stack till insulin och for efter sonen. Då vi kom hem hade bs sjunkit med futtiga 2...Hade 15,7. Stack igen lite och for o sova men på morgonen var jag totalt slut. Kändes som om mitt huvud hade glassplitter i sig o...

Blev igår intervjuad av en annan Maria som också har diabetes. De gör en forskning för Åbo Akademi, vilket är jättebra att man forskar i sjukdomen, vården och allt möjligt annat. Kändes jätteskönt att prata o berätta åt en sån som levt med sin sjukdom länge. En fråga var: om jag tycker att jag är sjuk eller frisk. Jag svarade att jag ser mej som frisk. Har bara ett organ som inte fungerar men alla andra fungerar så är frisk. Varför jag skriver nu är det att jag tänkte berätta om en vanlig episod i mitt liv nuförtiden, som kanske nån av er förstår lite ens varför man ibland ändå blir irritterad. Jag höll på och städa just. Halva huset dammsuget. Känner mej lite svag, och darrig, så jag visste att nu blir jag låg. Hastigt blodsocker mätaren fram, o jo, blodsockret är på väg under 4. Nå, blev en paus och maten framför näsan. Efter det kan jag igen fortsätta. Så såna här pauser hör till mitt liv, tanka kroppen lite och sen fortsätta. Är ändå glad o nöjd att jag är en helhet, som...

Jo, livet har på nåt sätt kommit tillbaka. Menar inte att jag inte sku ha varit vid liv under dessa månader, men har fått eldsjälen i mej igen. Jag hittade för 2 veckor sen en blomrabatt jag "glömt" förra sommarwn o även annat som jag "inte orkat" med förra sommaren. Sommar 2017 ska jag NJUTA! Jag tror att jag accepterat allt med min diabetes för nu, fast jag nu i skrivandets stund kämpar med lite lågt blodsocker som inte riktigt vill stiga fast jag ätit 2 smörgåsar o druckit 2 glas mjölk. Harmar lite för hade tänkt gå ut med hunden, o nu vågar jag inte. Men accepterar det o det kommer flere fina sommarkvällar. Summerade ett år bakåt o det var ett helvetes år. Det många inte visste var t.ex att jag genomgick gynekologiska undersökningar eftersom mitt papa prov visade cellförändringar. Detta hände på våren 2016 o i september fick jag grönt ljus, men det ska ändå ännu följas upp. Min faster dog överraskande  i samma veva som jag ännu funderade på vad jag kansk...

Hej! Något har hänt under de här 4 lediga dagarna. Jag vaknade upp som en björn som legat i ide hela vintern. Har förstås själv legat i ide mer än ett år, men ändå. Jag känner som om plötsligt mitt liv kom tillbaks. Som om någon gnista börjar pyra på, och allt bara känns bra. Jag har ändrat mycket för mej själv, jobbat med många saker på en gång. Det sista halvåret har jag tydligen haft psyket som det viktigaste. Psykiskt har det här varit rent sagt ett helvete för mej. Tackar gudarna att jag är verbal av mej, o haft flere människor som lyssnat och, erbjudit hjälp. På den här resan, har jag tappat förtroendet för några, men, funnit flere nya personer som visat empati o försökt förstå. Och, bara orkat vara där fast jag inte alltid förtjänat det. Just nu är allt bra! Energin flödar, väntar på flere soliga dagar, men regnar det, så nou hätä! Naturen behöver det. Aaah, är så nöjd, glad, och tacksam att jag är jag, leva för dagen, ta det lite lugnt, inte ha kontroll över allt. Vit...

Hejsan Min ena tand sa upp kontraktet igår, krasch sa det o en bit lossade. Fick jour tid  till en helt ok tandläkare i Masaby. Hon frågade en del om min hälsa, allergier o sånt. Hon frågade förstås om jag har någon sjukdom eller sånt. Först svarade jag: nej, är helt ok o frisk, då jag sagt det sa jag nämem herrrrigyyyd!!! Jag har typ1 Diabetes!!! Hmm... där satt det. Bad om ursäkt om mit första svar, men märkte att jag är inte är van att berätta att jag har nån kronisk sjukdom. Det är ju ytterst viktigt att alla vet. Nåja, iaf var det viktigt för dem att veta. Tänkte ännu på en sak, tänk den gången man INTE kan säga vad man har... Hoppas jag inte glömt mitt armband hemma den dagen... Nu ska jag försöka njuta av 4 lediga dagar, fast flunssan har tagit ett grepp om mej. Ha det bra!

Hej! Den sista tiden har det varit så mycket, och har missat en sak. Är nog ännu "arg" på min sjukdom, men märker att jag inte tänker på den hela tiden. Den styr ju nog mitt liv lite grann, men bara jag kommer ihåg att äta regelbundet o sticka lite med pennan så mår jag bra. Visst händer det missar men det hör till. Jag är inte perfekt. Tror att jag äntligen accepterat detta! Processen har tagit ett år ungefär, men jag börjar äntligen bli "du" med det här. Tror en viss del i detta har att göra med en liten pojke... Har följt med en familjs strid mot cancer. Pojken hade en obotlig hjärntumör. Igår fick han ro, bara 3 år gammal. Har följt med deras resa, och igår var den slut. Skänker så mycket stöd, värme o tankar till familjen. RIP❤️ En baddare att kämpa, en glad liten ängel. Man får ta emot vad som kommer, och så är det upp till en själv hur man bearbetar det. Ändå är respekt en viktig sak för de som är nära, vi måste respektera varandra, för att förstå...

Trevlig morsdag till alla! Här går jag ofta tillbaka på morsdagen, o tänker på min mamma som dog i hjärntumör 2005. Det var hittills min tyngsta periord i livet. Mina barn var då 3 och 5 år gamla då. Konmer ihåg att jag döljde sorgen (som oftast, inte alltid) o satt i skogen på en vacker plats o bara grät. Ledsamt är det ännu idag, i synnerhet just på morsdag. Efter mammas död fanns min farmor kvar att uppvakta några år, men även hon gick bort plötsligt en vacker augustkväll. Vet ni vad; jag är den äldsta kvinnan i Heleniuska släkten! Känns kanske inte så bra, men bär ändå titeln med stolthet. 😉 Har varit mycket den sista tiden, skola och magsjuka första gången som diabetiker! Klarade av den utan en enda hypo, med hjälp av cokis, blåbärsaft o banan. Jag var jättesjuk i ett dygn, sov o besökte toaletten. 2 dar efter det konfirmerades min yngsta son, o festen klarade jag av med hjälp av goda vänner. I torsdags var jag till diabetespolin, o allt var bra. Mina höga sockervärden s...

Hej, har inte skrivit på jättelänge, vilket beror på att jag har för mycket av allt just nu. Vet inte på vilket ben jag ska stå för att få allt fixat, men måste bara ta dagen som den kommer. Jag har mycket att skriva om, så ni får nog ta del av allt bara jag hinner och orkar igen skriva. Idag har vi vårfest på jobbet, o hoppas verkligen att vi kan sjunga vårsånger UTAN snö... Och, imorgon: jag ska till Jorv, och hoppas mina värden är bra.... Är just nu ganska osäker på dom. Kram

Då var det hänt, rekord i bottenkänning. 2,4 i blodsocker och inga förvarningar ens att jag var under 5. Det har jag ju känt hittills, men tydligen inte mera. Jag stod nog ännu, men det var nog fråga om minuter så hade jag dimppat. Mitt socker faller tydligen jättesnabbt just nu, så precis då jag lite hade slutat kolla bs ca. Var 3-4 timme så får jag igen kolla oftare. Är så förbannad. Inte kanske på diabetes i sig självt, men det hur sjukdomen styr mitt liv. Och, då jag är låg så blir jag en bitch... Hatar det. Nu ska jag till skolan, måste dosera enligt "skoldag" idag. Betyder att jag inte tar nåt måltidsinssulin nu, utan går på långverkande. Ja, ett halvt år kvar i skolan, sen är det där... Jippppppiiii för det iaf! Kramar!

Arggghhh.... Vet inte hur andra diabetiker har det och jag funderar mycket just nu på mina humörsvängningar... De kommer så där plötsligt. Jag retar upp mej till den grad att jag på nåt jäkligt vis får andra att gapa och fundera att vad fick hon nu för fel... Jag har alltid varit en impulsiv, känslomänniska som snabbt reagerar, och nu ännu värre än förr. Är det månne svängningarna i sockret som gör det ännu värre att hantera, för nu gör/säger jag saker före jag tänker efter. Och sen kommer igen det där hemska samvetet och så mår jag illa för att jag brusat upp. Det här inlägget delar jag med min kära diabetes grupp på Fb, och jag hoppas ni i alla fall kommenterar era egna erfarenheter om detta, om ni märkt nåt. Vet ju inte just då jag blir irritterad och en bitch vad jag har för värde just då, men ska börja mäta... Kan det ha en inverkan? Kramar!

Det far lite upp och ner för mej på den PSYKISKA sidan, har jag märkt. Vet inte vad som har med att ännu lära sig hur min kropp fungerar, eller är det bara livet som är så här. Har under några veckor mått dåligt, funderar på allt och ingenting, och kan ta stress över helt sk.normala saker... Är trött men mår dåligt att bara vara, och mår egentligen bäst då det är full rulle, men ändå inte... Rörigt just nu. Men det är igen en gång JAG som är problemet och ingen annan. Hoppas att det blir bättre, och på nåt sätt tror jag att det är en process som har med en ny livsstil att göra... Det tar nog en tid. Känner mej också ensam, för tycker att ingen ringer mera och frågar om man vill komma ut och sitta en kväll eller så, eller är det jag som tagit avstånd av alla och allt. Vem vet. Allt är bra, mina pojkar klipper navelsträngen mer och mer, och tror även att det är svårt för mej just nu. Det är liksom mycket på G. Kanske jag bara låter dygnet, timmarna, minuterna komma och bara ...

Det hände igen... Bs ner till 4,6. MEN märkte att det var under 5 o haffade i mej mjölk, lite bröd o broilersallad med ris i. Då rutinerna inte är riktigt med på lediga dagar händer det just så här. Är nog så stolt o nöjd då min kropp berättar att sätt nåt i mun o nu, i så här tidigt skede! Nu kände jag mej lite darrig o frusen, o nu är jag bara nöjd för att jag var hemma o hade nåt att äta. Annars sku det ha blivit Siripiri o söka nån plats där man sku få nåt drickbart eller ätbart... Nu är jag uppe på 5,8 så kan fortsätta med det jag höll på med. Kram o påskhälsningar! Ps. Är nog också lite besviken på mej själv för att jag lät detta hända... Jag kunde ha ätit nåt lite tidigare... men man lär sig. Ds

..ingen protest! Har världens bästa pappa. Om någon stött mej här i livet så är det nog han. Han har fått mej att fundera på saker då jag nästan gett upp, och han har ändå alltid respekterat mina beslut. Han har lyssnat, han har levt med i alla situationer o han har aldrig dömt mej fast jag inte varit den lättaste dottern man kan ha. Nu då jag är sk.vuxen har jag/vi märkt hur lika vi är. Vi tänker ganska lika o fungerar ganska lika. Vet inte varför jag idag tänker med kärlek på honom, men känns så skönt att ha en pappa som honom. Jag respekterar honom så mycket. Vet ni att då jag fick diagnosen, så slutade han även med sina kaffe kex osv. ;) Tack pappa för att du finns, är så lyckligt lottad att just jag är din dotter.

😤😡 Bara för att det är veckoslut o man ska vara en piga åt alla, så blev ju maten igen en gång försenad och skakadarren kom på... Man borde definitivt inte ha familj ibland... Jo, nu älskar jag dom men då de inte fattar ibland o jag är för snäll. Jag behöver en time out!!!!! Jag lugnar mej snart...

Läser ganska mycket om diabetes då det ännu är ganska nyrr för mej. Läser mest fakta o sånt som är aktuellt för mej. Läser inte kedjor på diabetes forum där man skriver om alla sina sjukdomar, ögon, fötter osv. Jag VET vad jag ska sköta o tänker inte ta in alla skumma saker som folk skriver om. Jag tar det nu o här. Försöker lära mej leva MED sjukdomen o vara JUST NU med den. Den har varit snäll med mej idag också! Oxh oj vad det märks, gick över 5 km idag, sku ha kunnat gå 10! Kändes jättebra, men hunden ville annat. Han måste märka sina revir o snusa så in i nordan att jag gav upp. :) Jag har en dröm... jag har läst om en produkt som heter FreeStyle Libre. Jag sku vilja ha den... Fast mina fingertoppar bara fått stick i 9 månader så utsätts dom nog häftigt. Jag tänker ta upp min önskan på min stora koll i maj. Få se hur min klinik reagersr på det. Vissa diabetiker här i landet tycks få den o andra inte. Få se vad kriterierna för en Libre är... Läs gärna mer här: https://a...

Hej, idag har varit en bra dag. Mitt blodsocker har varit på bra humör och legat under 10 hela dagen!!! Jag har ökat lite på mitt långtidsinsulin, för fick en känsla att det inte riktigt räckte då jag hade så svängit här tidigare. Men känns bra en sån här dag då ingen trötthet har kommit på, jag dansade till och med med damsugaren här på kvällskvisten. Jag har blivit utlé på vattnets "smak" så dricker med citron i nu. Fräscht och gott. Piffar upp det lite. Jag försöker dricka 2 l per dag, och idag lyckades jag. Så jo, en bra dag med fina värden. Skönt! Hoppas verkligen att dessa dagar blir flere! Kram! 🙆👍

Skrev om chokladmousse kakan sist... Var ju hög... på fredagen jo. Lördagen gick ut på atr vara låg igen. Med det menar jag vid 4. Hade väl som lägst 3,7. Min lördag gick till att vakta mitt socker. Det blev ingen butiksrunda på förmiddagen... Den blev av först klockan 16. Då hade jag ett blodsocker på 8. Och det hölls fint ända tills jag kom hem och även resten av kvällen. Trött var jag o förbannad. Att bli styrd. Av det här. Ja, jag o min kropp var så trötta att jag vaknade inte ens av väckarklockan på söndag morgon. 😡 Yngre sonens sista säbä matcher för säsongen i Vanda. Vi klarade av det ändå, jag fick inte bara morna mej som vanligt, utan bara EN mugg kaffe, havregrynsgröt o förstås ett par stick. Turneringen o söndagen gick sen helt fint. Inget problem med varken högt eller lågt. Det var en MEDIUM dag... Så här är det. Man kan akdrig veta, o jag hoppas ni som har med mej på riktigt o göra att ni förstår. Det lugnar sig säkert o jag får bara vara lite aktsam. Kram!

Hejsan, Har idag ätit chokladmoussekaka... Hade utvecklingssamtal på jobbet, och vi tog kaffe o kaka till det. Alla har inte kolleger som blivit 50, men jag har redan 3! 😉 Nåja, tog insulin före kakätandet, och efter 2 timmar visade mätaren 7,8. Perfekt med tanke på att det var inte så liten bit jag tog... Äter sött sällan så tyckte jag kunde få unna mej. Dagen fortsatte som fredagar brukar, vi var alla ganska slöa så det blev ganska mycket skratt. Härligt då man har fina arbetskompisar man kan skratta med och humor finns. Kom hem, åt potatis, köttbullar och sallad, lite mjölk och knäckebröd. Insulin igen enligt vad jag åt, som alltid. Min käre äldre son var även hemma idag så han åt med mej. Jipppiii, inte så många gånger det händer under veckan! ❤️ Latade mej, kollade lite nätet, kollade skolarbeten och så gick jag på länk med vår hund. Efter det satt jag mej i soffan och kände mej så trött, fredag tänkte jag. Hängde en stund i soffan, och tänkte nu dusch och sen säng. ...

... då man/kroppen inte vill vakna... Har alltid varit den som måste morna mej, det är för allas bästa. 😉 Kaffet drucket, Lantus + NovoRapid stucket o gröten i magen. Högra ögat hänger ännu... en sk.fläskbit dekorerar min fransar. 😂 Få se om ögat vaknar idag. Den här delade jag på FB idag, men undrar om folk som inte har det verkligen förstår? Jag gjorde INTE det iaf, förrän nu. Kram! DIABETES, det är en jobbig sjukdom ... Jag frågar om alla kunde sätta detta som deras status i 1 timme. Jag är ganska säker på att jag vet vilka som kommer att göra det. Tänk på någon du känner som har diabetes. Min önskan är att under 2017 ett botemedel hittas. Kommer du lägga upp den i 1 timme? För att hedra dem som har kämpat och kämpar mot diabetes. Hoppas att se den även i din status ♥  Dela INTE detta utan Kopiera genom att hålla ett finger på texten på mobilen, så kommer KOPIERA fram. Tryck på din status och klistra in 👍

Har lite provat... Jag har nu provat att inte bara tänka på mat o mellanmål, utan mera satsat på morgonmål, lunch, mellanmål o kvällsmål. Det har gått bra! Blodsockret har legat mellan 5-10, ibland lite över 10. Men iaf inga låga värden.  Så nu tar jag det lite lugnare. Tror det blev inlärt med alla mellanmål då man varje dag måste skriva in vad bs var före intag och 2 h efteråt. Också insulinmängden skrev jag upp. Nu har jag 2 böcker fyllda, o har slutat skriva upp i uppföjningsbok. Nu brukar jag skriva på en lapp nu o då. Allt finns ju sen i min mätare då jag far på koll.  Stress..... trötthet. Vad händer då tror ni? Jag får höga sockervärden, har märkt det nu.  Och då jag har höga sockervärden? Blir trött, gäspar, irritterad o allmänt en gnällfia som dom kallar mej här hemma... Tänk på riktigt hur den här sjukdomen styr ens liv.  Jag försöker att den inte ska göra det, men måste även LÄRA MEJ ATT RESPEKTERA SJUKDOMEN. Att leva med den. Är inte d...

God morgon, Dagen igår gick ju jättebra. Utan rutiner och utan lunch. Efter begravningen var det kaffe med smörgåstårta och kinuskikaka. Min lunch var det. Men, klarade av det. Doserade enligt vad jag trodde, och blodsockret höll sig under 12. Åt en banan på hemvägen för är så van med en ordentlig lunch o var vrålhungrig!  Hemma åt jag "lunch" vid 15 tiden. Trött var jag men man blir så då såna här dagar infinner sig, även en frisk människa. Begravningar är psykiskt påfrestande. Men hon vilar i frid nu. ❤ Träffade en fin människa igår utanför butiken, och vi har inte träffats på en tid, så vi blev o prata en stund.  Hon berättade om sin livssituation o jag lyssnade o försökte sätta mig in i den. Oj gud vad hon fått gå igenom!!!!  Hela kvällen tänkte jag på henne, för hon kan inte göra nåt åt vissa saker.  Satt mej in i hennes situation, där inte bara hon själv är inblandad, utan även hennes oro för de närmaste. I hennes situation lever man bara e...

Havregryns gröten framför mej, vaknade med ett blodsocker på 8 så är väldigt nöjd. Lantus (långtidsinsulin) stack jag just.  På stolen hänger svarta kläder, idag tar vi farväl av min moster. Vila i frid Anja. Av syskonskaran den yngsta, o nu finns bara den äldsta kvar.  Nu kläder på, lite bananer i väskan, och träff med min moster/gudmor och kusin. Sen färdas vi mot Bjärnå. Dagen ser ut att bli solig, så njut av den ni alla andra! ❤

Vad skönt med en skoldag! Fick mej själv bort från min konstiga känsla att allt är så svårt! Fick tro på mej själv o att jag känner mej själv. Har mätt sockret i KLASSRUMMET idag!!!! Men tog måltidsinsulinet på toaletten. 😉 Men nu: fick lite korrigera, och vände mej mot "en av de som vet" och stack in mera, I KLASSRUMMET, mitt på lektionen! Jippi jag, för att jag äntligen vågade. Nu tar vi en bit i taget. Idag är en bra dag. ❤

God morgon, sitter här med morgonkaffet o skäms över går kvällens gmäll...  Har varit flunssig snart i 2 veckor o tror även det tar ner humöret. Har varit så frisk från allt hela hösten, men från januari har flunssan bråkat. Hade knappt blivit frisk från lunginflammationen så kom den här nya på.  Var igår första dan på jobb, vilade 2 dygn. Idag till skolan.  Tycker att jag sku få vara utan allt annat trams o få bara lugn o ro i kropp o själ, men det är inte så lätt.  Min dröm just nu är att få må bra, utan den här jädrans flunssan, utan mobil, utan räkningar som dimpper ner o sitta på ett berg vid havet, där det redan är sommar o bara titta ut o känna lugn. Aaah. Men, frågan är den,  sku jag kunna? Ta det bara lugnt? 😉 Förlåt för mitt gnäll igår, men man lär ska få gnälla ibland... för att man är en kvinna. ❤

Morgonmål, mellanmål, lunch, mellanmål, middag, kvällsmål... Och stick stick stick, stick och stick. Jo, så ser min matrumba ut. Och får inte jag mat blir jag ARG, IRRITTERAD, GNÄLLIG OCH BUTTER! 😉 Det här är just det som man är fast i nu. Tankarna går hela tiden till när åt jag, måste snart äta igen och vad ska jag sätta i väskan då jag far iväg.  Det är inte alls kiva. Det stressar mej. Och magen: ibland blå här o där då jag stuckit, och där också att tänka var jag stack sist så att man inte sticker sig sönder.  Och fingertopparna.... Oj jesses vad de är stuckna i. Har försökt sticka mej i vänster hand, så att inte höger får sig så mycket, men just nu vilar min vänster sig... Men, allt det här blir nog en vana med tiden, men just nu känns det tungt igen.  Försöker skärpa mej, men då det varit så mycket annant med. Imorgon ska jag till skolan, med väskan packad med mellanmål, ifall jag just nu behöver ÄTA... 😤 Sen ska jag gå in i toaletten för ...

Tack att ni läser, betyder mycket. Och kommer att betyda för mej mycket i framtiden, men tror att även mina söner kommer att få ut av det här då de känner för det.  Jag kommer ej ihåg om jag nämnt att under hösten levde jag även i en sk.smekmånad, måltidinsulinet var minimalt och jag mådde så bra. Gick dagligen på promenader med vår hund och pysslade och pynjade här hemma. Allt var under kontroll, och hade sån energi till allt.  Fann mej själv även som en bra vårdare på jobbet, och fick tron tillbaka på mej själv. Jo, hade tyckt en längre tid att jag är en dålig arbetstagare och fann inte mej själv alls som den jag varit...  Sedan efter julen hände nåt, orken försvann, allt var svårt och var hela tiden jättetrött. Inget ork, bara det där måsten man hade som att dra sig på jobb osv.    Smekmånaden var definitiv över och nu kom allvaret med hur det är att vara kronisk sjuk, kroppen säger till att STOP, LUGNA ALLT! FUNDERA! DISKUTERA! ERKÄNN! GÖR NÅGOT ÅT SA...

Läsglasögon... I augusti sprang jag en dag i veckan på Jorv diabetesklinik, för de ville se hur jag mår, och det kändes jätteskönt. Fick massor av stöd och uppmuntrande ord. I september kom vi överrens om telefontider istället, så behöver jag inte hela tiden springa dit, då allt ser bra ut.  Efter några veckor märkte jag att jag ser dåligt, kunde ej läsa och såg inte skärmen på min telefon... Hade läst om att detta kan hända när sockret varit högt länge och det börjar sjunka.  Provade mina "riktga" glasögon men dom hjälpte inte ett dugg så fick ringa Jorv och fråga hur jag ska göra. Rådet var att inte ännu något, eftersom min ögonbottensfotografering just är på kommande. Jo, sånt ska vi diabetiker också på.  Jag stod sen i Tokmanni, och provade läsglasögon, med min mobil i handen för att se om jag kunde se med +0,5 eller +1 eller... +0,5 blev bra. Då öppnade sig den härliga mobila världen igen och jag kunde uppdatera min Facebook status med mobilen!! 😉 Kände...

Att äta nån annanstans än hemma eller hos "de som vet"... I början var det ju svårt att vara säker om man gjorde rätt med maten o stickandet men märkte att då jag efter en tid övat så kunde jag se vad jag sku sticka för måltidsinsulin.  Hemma och på jobbet gick det lätt, men första gången jag sku sticka ute på restaurang blev det en funderare... Valde toaletten. Nästa gång gjorde jag det redan "under borduken". 😂 Det säger ju att bara man provar så blir det bättre för varje gång. Och så tror jag också. Jag går ju i skola, borde bli färdig till hösten, och där går jag nog på toaletten före maten. Har bara berättat åt några få där, för säkerhets skull, ifall något händer i skolan. Vad då händer?? Ja, ifall jag stuckit fel och börjar svettas och darra... Då vet de få att ge mej det jag berättat för dem. Siripiri, ett glas appelisjuice eller nåt annat sött.  Jo, mina värden har varit låga några gånger, men för höga flere gånger. De som vet säger at...

Att se sig själv på ett nytt sätt.. Duktiga jag, hösten gick ju bra och duktiga Mia klarar av allt själv, riktigt själv! Spindeln i nätet som ska ha kontroll över allt som sker, och veta var, när och hur. Pyh!!! Orkade en tid, och förbannade mej ibland för det här mätandet och stickandet, det liksom störde mitt liv fast jag visste att jag måste.  Utåt visade jag att allt är bra, och att jag accepterat detta, men innanför började jag känna något som inte var bra mera. Vid julen var jag inne i en livskris där jag inte mera visste hur jag sku handskas med något alls. Jag skyllde allt på något annat, för duktiga Mia är ju duktig hon... Men, då jag började spegla mej så såg jag en uppkäftig, elak, känslolös och trött KÄRRING, som ännu försökte hålla kontroll i allt. Den spegelbilden fick mej att vakna upp. Erkänna för sambon att jag varit hemsk mot honom. För barnen, två söner på nu 17 o 15 år har jag ännu orkat "vara den jag var".  Fick i januari släppa allt, pre...

Nämen oj vilken känsla jag fick då jag skrev det första inlägget!! Så skönt att skriva! Och ni som läser får gärna kommentera nåt, så att jag vet vem som läser. Kram!

Hej! Har öppnat MIN blogg om MIN sjukdom. Tänkte det var bäst att inte skriva så mycket om den på de sociala medierna för folk tycker jag är tjatig och kanske inte ärligt intresserade. För MEJ är det viktigt att skriva om sjukdomen, så det här är mest för mej, men även andra som vill försöka förstå mej i mitt nya liv som kronisk sjuk människa... Har diabetes typ 1, fick diagnos den 9.8.2016. Hela våren och sommaren 2016 gick som i en yr liten värld där orket ej fanns, men försökte mitt bästa. I slutet av sommaren så gick mina dagar ut på att planera: var är toaletten och var finns vatten.  Var trött hela tiden och fick hålla upp ögonen för att inte somna i t.ex bilkörandet. Det här höll jag på med i ca. 4 veckor förrän jag sa åt mej själv, STOP, det här är inte normalt. Gick till läkaren i början av augusti där det togs olika prov.  3.8 ringde företagsläkaren kl. 8:30 och sade att jag ska packa väskan, remiss är skriven till Jorv där de fortsätter behandla mej...